The Queen's Gambit - Miniseries (2020)

The Queen's gambit är en miniserie om sju avsnitt som släpptes på Netflix i oktober 2020. Jag må vara sista på bollen här, men jag har nu sett denna lilla guldklimp. Jag hade såklart hört talas om den, men det var inte förrän Frans, min schackspelande kompis, gav sitt godkännande som jag vågade ta mig an serien. 

Showen bygger på en roman, men känslan i serien är som om det handlade om verkliga personer. Känns lite synd att det inte gjorde det. Men det känns desto bättre att serien mottogs positivt av schack communityn, och Frans. Att serien representerar matcherna och turneringarna på ett rättvist och bra sätt är seriens styrka.

Annars är den lite som Janus, med två ansikten. Dels får vi följa Beth Harmons privatliv med moderns självmord, uppväxten på den bisarra flickskolan och hennes problem med lugnande medel och alkoholen. Dels har vi alla fantastiska scener från schackbordet. Jag fann scenerna om schacket fantastiska, nästan förhäxande. Det var klart seriens styrka. 

Det och flera härliga relationer som Beth skapade. Den bästa var lite överraskande med Alma Wheatly, hennes styvmoder. Otroligt fin relation. Men jag gillade också hennes relationer med Mr Shaibel, Benny Watts, den rebelliska Jolene och till och med Beltik, även om det var svårt att un-see honom från den där filmen av bröderna Coen. Seriens mest lysande stjärna var Anya Taylor-Joy i huvudrollen som Beth, fantastisk.

Berättelsen om Beths uppväxt var dock inte svag på något sätt, men jag satt ändå och väntade på nästa schacktävling hela serien igenom. Jag tyckte de förklarade precis rätt mängd om spelet som sådant och det var kul att de gav en vift av psykologin runt turneringarna och hur det går till uppe bland eliten.

Vad säger tror ni om sista scenen? När Beth (kort fört Elisabeth) hoppar ut ur bilen på väg till flygplatsen för att flyga hem från Sovjet? Hon promenerade in i en park och träffade alla gamla gubbar som sitter där och spelar schack och en bjuder artigt in henne till en match. Han kallar henne Liz, nytt namn, ny start? Var det bara ett kort stopp hos dem som verkligen älskade spelet för dess skönhet, eller stannade hon där för gott?

Klart kul att ha sett denna miniserie och jag tycker faktiskt att de gör rätt att inte fortsätta med säsong 2. Även om jag såklart hade sett den...

Betyg: 4/5

The Old Guard (2020)

SPOILER ALERT!!! Spoilers below...

Det kommer inte ut så många filmer nu för tiden så när det kommer en actionfylld genrefilm spetsar jag öron och ögon. En fantasyfilm med bad ass Charlize Theron i spetsen... Den vill jag se alla dagar i veckan.

Filmen bygger på Greg Ruckas graphic comic book "The old guard" från 2017. Han har skrivit comics för både Marvel och DC, bland annat Wonder Woman.

Detta är en riktigt frejdig modern fantasy som får mig att med välbehag minnas filmer som "Highlander", "Wonder Woman" och "Atomic blonde". Charlize spelar Andromache of Scythia aka The fighter of men. Andy och hennes tre kompanjoner är odödliga. Enter en ny odödlig i den unga soldaten Nile, spelad av Kicki Layne som vi senast såg i huvudrollen i "If Beale Street could talk".

Jag gillar världsbygget, mytologin och actioninnehållet. Matthias Schoenaerts, Luca Marinelli och Marwan Kenzari som Book, Nicky och Joe är jättebra som bifigurerna. The Operative Chiwetel Ejiofor funkar bra som Copley. Filmens svaga länk är förstås Harry Melling som den sadistiske Merrick. Låt mig hjälpa dem av er som förtvivlat försöker placera honom i tidigare alster. Han spelade ju den missbildade cirkusartisten i "The Ballad of Buster Scruggs"... Men framför allt spelade han allas vår älskade Dudley Dursley i Harry Potter-filmerna! Ni vet Harrys knubbige kusin !

Men nu var det "The old guard" som gäller. Filmen levererade på alla fronter. Det är en spännande värld som målas upp och jag gillar karaktärerna, speciellt Andy och hennes bakgrundshistoria. Ödet för hennes älskarinna Quynh var så hemskt att jag sov mycket dåligt natten efter jag såg filmen. Vilket hemskt öde!

Jag älskade dynamiken i gänget och skickar en liten hälsning till skaparna av F&F: så här kan man också hantera ett team som agerar som om de vore en familj. Men trots det pratar de sannerligen inte om sig själva som en familj stup i kvarten! LOLs.

Charlize Theron är den tuffaste kvinnliga krigaren vi har på den vita duken nu för tiden. Hon följer i Sigourney Weavers, Gina Torres och Linda Hamiltons fotspår. All cred till Charlize, hon fyller skorna med råge.

I filmens sista sekund kastas en cliff hanger in och det verkar som upplagt för en uppföljare. Och om en sådan kommer till livs kommer jag stå först i kön för att följa Andys fortsatta äventyr.

Betyg: 4/5

The Operative och Dudley

The Ballad of Buster Scruggs (2018)

"Nihilism (från latinets nihil; ingenting) är en filosofisk position som argumenterar för att existensen är utan objektiv mening eller intrinsikalt värde (egenvärde, inneboende värde). Nihilister anser generellt att moral inte existerar, alltså finns inga moraliska värden med vilka man kan upprätthålla en regel eller logiskt föredra en handling framför en annan.

Termen nihilism används ibland synonymt med anomi för att beskriva en generell känsla av hopplöshet och meningslöshet i existensen."

Bröderna Coens senaste film The Ballad of Buster Scruggs är en sällsam film. Den är briljant i filmtekniska termer, men ändå blir jag bara tung i sinnet när jag ser den. Den stinker av cynism och är så elak mot sina karaktärer att jag inte riktigt vet hur jag ska möta filmen. Begreppet nihilism kommer upp i tanken, definition av begreppet ovan taget från Wikipedia.

Filmens består av sex till synes fristående historier från den amerikanska vilda västern. Jag gillar miljöerna och eran men denna films budskap är ett problem. Den sammanbindande länken är döden på ett eller annat sätt. Det är som att bröderna säger att livet är förjävligt och hemskt och de få gånger livet är fint så är allt meningslöst ändå. Jag har svårt att hylla filmen som vissa gör med den tonalitet den har. Driver bröderna med oss och testar hur jävliga historier de kan "komma undan med", eller har de något djupt och vettigt att bidra med egentligen? Det är svårt att förstå. Det finns redan en uppsjö av texter och poddar om filmen. Jag finner det svårt att veta om tyckarna gillar filmen för att skryta med att de är så smarta, eller om de verkligen förstår filmen. Ett omöjligt dilemma.

Det infernaliska är att bröderna gör film så bra att det inte går att skaka av sig filmen som skräp som flugit upp från en soldammig huvudgata i gamla västern. Filmens två första filmer "The ballad of Buster Scruggs" och "Near algodones" är humoristiska små vinjett som sätter fokus på filmens röda tråd - döden. De är båda elaka mot sina karaktärer, speciellt den andra, men jag blir inte personligen involverad då jag inte hinner knyta an till karaktärerna. "Near algodones" är den klart bättre inte minst på grund av James Franco och Stephen Root i rollerna som Cowboy och Teller.

Den tredje filmen "Meal ticket" är däremot avgrundssvart med en handling, budskap och bilder jag har svårt att trycka undan. En helt fruktansvärd historia som kläs i brödernas klämkäcka filmskrud. En människas öde hanteras som ett skämt, ett roligt "gag". Cynismen är till och mer högre än i deras långfilm "Inside Llewyn Davis".

Den fjärde filmen "All gold canyon" var mycket trevlig med en lysande Tom Waits. Den enda filmen i denna samling som hade ett lyckligt slut. Se vad de gjort mot mig... Jag som brukar vara en advokat emot lyckliga slut i film. Vad är detta? Jag gillade i alla fall "All gold canyon", gillade hur märkligt finkänslig den var trots att den var rejält våldsam.

Men den starkaste av alla segment var ändock "The gal who got rattled" där Bill Heck var underbar som eftertänksam Cowboy. Who the heck is he? Den unga mön Alice Longabaugh spelades mycket innerligt av Zoe Kazan. Har hon varit så här bra någonsin tidigare? Jag tror inte det. Detta är den kortfilm som hade mest långfilmspotential känns det som. Tonen var till och med romantisk vilket jag inte direkt förknippar bröderna Coen med. Därför är det ännu mer hjärtekrossande med hur de låter filmen sluta. Detta slut hade passat mycket bättre i en film som Meek's cutoff där tonaliteten var en helt annan. Men bröderna Coen har valt att tära på sina åskådares tålamod med elände på elände och när det tar slut följer de upp med lite mer elände.

Filmens sista sjätte och sista segment är "The mortal remains" och den ska enligt the internets handla om en symbolisk resa mot den sista vilan. Jag såg den mer bokstavlig och får ta på mig dumstruten. Men som bokstavlig film funkade den bra också. Inne i diligensen finner vi två "bounty hunters" tillsammans med tre vanlisar, alla med sina demoner och rädslor. Det var som det nya Amerika i miniatyr. Blandningen av nationaliteter med olika religiösa övertygelser, inklusive ateisten. Det som indikerar att detta är symbolik är den skumme kusken som absolut inte kunde stanna ekipaget samt det än mer skumma hotellet de anländer till i slutet. Allt där i slutet kändes "off"... Jag var dock fortfarande lite chockad över "Meal ticket" för att ta in alla undermeningar.

Filmens poster kan kanske ge lite ledtrådar. Kan man anta att de sex "ekrarna" befolkas av segmentens huvudpersoner? Klockan 3 ser vi en gående man: det måste vara guldgrävaren. Klockan 5 syns en diligens: det är sista segmentet och där är alla fem huvudpersoner. Levande eller döda. Klockan 1 ser vi Impressarions vagn dvs från "Meal ticket". Klockan 7, 9 och 11 har vi ensamma cowboys på häst, dvs Buster Scruggs från första segmentet och the Cowboy/bankrånaren från andra segmentet. So far so good! Men sen har vi det femte segmentet kvar och den ensamme cowboyen är rimligen Billy Knapp, vilket skulle antyda att han och inte Alice är protagonisten i det segmentet. Min tolkning!

Som du hör finns det en hel del att fundera på i denna film och bara det är väl skäl nog till att hålla den som en bra film? Men jag räknar också in magkänslan jag får av att se filmen och den är helt rutten. Svårt med betyget. Ibland blir man bara så trött på cynismen... Trea?

Betyg: 3/5