The Queen's gambit är en miniserie om sju avsnitt som släpptes på Netflix i oktober 2020. Jag må vara sista på bollen här, men jag har nu sett denna lilla guldklimp. Jag hade såklart hört talas om den, men det var inte förrän Frans, min schackspelande kompis, gav sitt godkännande som jag vågade ta mig an serien.
Showen bygger på en roman, men känslan i serien är som om det handlade om verkliga personer. Känns lite synd att det inte gjorde det. Men det känns desto bättre att serien mottogs positivt av schack communityn, och Frans. Att serien representerar matcherna och turneringarna på ett rättvist och bra sätt är seriens styrka.
Annars är den lite som Janus, med två ansikten. Dels får vi följa Beth Harmons privatliv med moderns självmord, uppväxten på den bisarra flickskolan och hennes problem med lugnande medel och alkoholen. Dels har vi alla fantastiska scener från schackbordet. Jag fann scenerna om schacket fantastiska, nästan förhäxande. Det var klart seriens styrka.
Det och flera härliga relationer som Beth skapade. Den bästa var lite överraskande med Alma Wheatly, hennes styvmoder. Otroligt fin relation. Men jag gillade också hennes relationer med Mr Shaibel, Benny Watts, den rebelliska Jolene och till och med Beltik, även om det var svårt att un-see honom från den där filmen av bröderna Coen. Seriens mest lysande stjärna var Anya Taylor-Joy i huvudrollen som Beth, fantastisk.
Berättelsen om Beths uppväxt var dock inte svag på något sätt, men jag satt ändå och väntade på nästa schacktävling hela serien igenom. Jag tyckte de förklarade precis rätt mängd om spelet som sådant och det var kul att de gav en vift av psykologin runt turneringarna och hur det går till uppe bland eliten.
Vad säger tror ni om sista scenen? När Beth (kort fört Elisabeth) hoppar ut ur bilen på väg till flygplatsen för att flyga hem från Sovjet? Hon promenerade in i en park och träffade alla gamla gubbar som sitter där och spelar schack och en bjuder artigt in henne till en match. Han kallar henne Liz, nytt namn, ny start? Var det bara ett kort stopp hos dem som verkligen älskade spelet för dess skönhet, eller stannade hon där för gott?
Klart kul att ha sett denna miniserie och jag tycker faktiskt att de gör rätt att inte fortsätta med säsong 2. Även om jag såklart hade sett den...
Betyg: 4/5
Jag tyckte väldigt mycket om relationen mellan Beth och Alma, den bjöd på många överraskningar. Jag vet inte om det var däröfr jag tyckte att serien började sagga lite efter att hon försvann ur bilden. I slutänden blev det lite för mycket yta och repetition för min del. Jag tolkade utan tvekan slutscenen som en nystart, men att just det schack-spelet bara var en kort anhalt. Hade inte en tanke på att hon skulle stanna. Hon var alldeles för förtjust i kläder för att det skulle kunna funka :)
SvaraRaderaJa, den var både överraskande och väldigt fin.
RaderaFör övrigt låter det som att du var mer nyfiken på dramat om Beths liv och jag var mer nyfiken på bitarna med schacket... Båda var bra men en del vägde tyngre för mig.
Jag håller med dig om att det var en ny start för Beth, hon hade besegrat flera av sina demoner. Så sorgligt att hon inte återkom till Mr Shaibel när det fanns tid bara...
Bra spaning om hennes förtjusning av fina kläder. Klart hon tog sig hem till Amerika!
Mja, jag tyckte iofs att schack-rafflet var ganska bra. Det var kanske Taylor-Joys approach till det som blev lite repetitivt? Men jag märker att jag har lite svårt att sätta fingret exakt på vad som gjorde att det inte blev något toppbetyg för min del
RaderaMan kan nog tycka att hon tog sig upp till eliten väldigt snabbt men därefter fann jag hennes matcher mycket spännande. Hon var något av schackets Mozart! :-)
RaderaGillade serien både schacket och det vardagliga. Vi hamnar på samma betyg.
SvaraRaderaJa båda hade sina poänger, inget var ju dåligt. Rimligt betyg! :-)
Radera