Visar inlägg med etikett Cameron Diaz. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Cameron Diaz. Visa alla inlägg

onsdag 20 september 2023

The Counselor (2013)


The Counselor har mycket som talar för att den skulle kunna vara bra. Cormac MCCarthy har skrivit manus och självaste Ridley Scott regisserar. Till detta har vi en drös av kända och mycket dugliga skådespelare som Michael Fassbender, Penelope Cruz, Cameron Diaz, Javier Bardem och Bra Pitt. Detta måste ju vara bra!

Men nej, det var mest frustrerande att titta på och försöka förstå filmen. Den är klippt på ett uselt eller om det är konstnärligt mycket besynnerligt sätt, ett sätt som i alla får mig att inte hänga med alls. Som jag kommenterade i Shinypodden när jag och Carl snackade om filmen är det viktigt de håller ordning på vad som sker och när det sker. Just som att i en actionscen är koreografin viktig, är det samma sak med en thriller men då är det tidslinje, location och aktörernas inbördes relationer som måste maka sense.

För mig känns det som att denna film är två olika idéer som samsas inom samma film. Hmmm... Upplagt för att bli rörigt, minst sagt.

Ridley Scott, Cameron Diaz, Javier Bardem (ibland) och Brad Pitt tänker sig en cool och kittlande heistfilm där man ska förtjusas över vem som lurar vem. Samtidigt spelar Michael Fassbender, Penelope Cruz och Javier Bardem (ibland) i en våldsam historia som det dryper Cormac McCarthy om. Det är deprimerande, otroligt våldsamt och fruktansvärt mörkt. Olidligt på många sätt. 

Dessa två känslolägen skär sig ganska rejält. Postern (och trailern för den delen) verkar fokusera på den coola heisten. Den andra storyn är som tagen från de bortklippta resterna efter Villeneuves Sicario. De delar som till och med var för starka för den filmen...

Det är svårt att uttala sig om skådespelarnas insatser då regin och produktionen är "all over the place". Men jag tyckte nog att Cameron Diaz som geopardkvinnan var mest intressant på många sätt.

Uppenbarligen har filmen vissa kvaliteter. Carl har sina favoritscener och gästbloggare Niklas gillade filmen en hel del enligt utsago. Tyvärr var jag inte speciellt förtjust direkt efter titten. Den är så hemsk att det nästan inte gick att kasta av sig känslan av filmen efter den tagit slut. Alltid något antar jag.

Tänkte först en tvåa men filmen har något... Galleriet av karaktärer är minst sagt minnesvärt... Det är kanske det Carl pratade om... Oklart.

Betyg: 3/5 

Lyssna på Shinypodden där poddar finns, eller här.

onsdag 29 oktober 2014

The Other Woman (2014)


Kate King: Can we keep her?

Här har vi ett ypperligt exempel på när en perfekt castad film blir så mycket bättre än en slött castad dito. Detta är egentligen en tretton på dussinet komedi. Tre bedragna kvinnor i centrum cirkulerande en het kille i sina bästa år som inte kan regla sin Petter Niklasson i kallingen. Med fel skådespelare hade filmen kunnat bli ett magplask. Men plasket blir till ett svanhopp med hjälp av fyra mycket lyckade skådisar. Plasket kommer först precis i slutet av filmen men då har jag redan skrattat så mycket att kinderna är stela av träningsvärk.


Cameron Diaz spelar Carly (välansad), en smart advokat i storstan som börjat tröttna på datingkarusellen och som tror sig hittat sin drömman i Mark (Nikolaj Coster-Waldau här med båda händerna i behåll). Leslie Mann spelar Kate (vildvuxen buske) ,hemmafrun som tappat stinget och sig själv i skuggan av sin man. Till sist har vi godingen Kate Upton som spelar Amber (sköndoftande som svettig), den nyaste flickvännen av många. Det lär inte kunna vara någon större spoiler att tjejerna till slut kommer på den pilske Mark och därefter har vi en hämndfilm att vänta.


Filmen är mycket rolig i vissa delar. Inledningen är bäst som så ofta i filmer som denna. Men den håller faktiskt måtten ovanligt länge. Det skadar inte att Upton gör entré under andra halvan och piggar upp anrättningen. Endast allra sista slutet av filmen blir over the top och därmed pajjigt.


Caeron Diaz är perfekt som den cyniska och luttrade Manhattan-bruden. Hon vet hur en rakhyvel ska dras och vilka kläder som gäller. Hennes behandling av Leslie Manns karaktär är lika elak som uppfriskande. Mann i sin tur har fått den otacksamma rollen att spela "losern". Hemmafrun som blivit bedragen och "vaknar" upp till en ny värld med en hotfull framtid fylld av dejting. Hennes humörsvängningar får mig att tänka på... en tjej. Men hon är rolig och gör rollen med bravur! It was only a blurp!


Dansken Nikolaj Coster-Waldau har nått framgångar efter hans framfart i Game of Thrones. Här är han tillräckligt härlig i inledningen för att funka som den slemmige casanovan. Han är inte lika lysande som tjejerna men han funkar som katalysator som får igång roligheterna. Filmens stiligaste man är istället den gamle och goe Donne Johnson.


Till sist har vi Kate Upton som Amber. Holy baloney! Vilken underbar varelse! Jag har inga som helst problem att tro på att hennes svett doftar gott. Scenerna mellan henne och Mann är top notch. Yes sir!

Det hela blir en rolig film. Ordinär handling men en hel massa sköna scener, bra skådespelare och en bitvis mycket underhållande och "raunchy" dialog. Jag ger The other woman tre scornade kvinnor av fem möjliga.

Betyg: 3/5

Spring breakers??

torsdag 21 november 2013

In A World... (2013)



Eva Longoria: Is that what you think, you stupid slapper?

In a world... är skriven och regisserad av skådespelerskan Lake Bell. Första gången jag såg henne var som Sally Heep i tv-serien Boston Legal. Nu har hon då gjort sin första långfilm och det är ett inte helt oävet första försök. Filmen passar väl in i American Independent-facket som en ganska gullig dramakomedi.

Bell spelar själv huvudrollen som Carol en voice coach som tragglar sig fram i Hollywood. Hennes självupptagne pappa Sam är en av de mest kända rösterna för filmtrailers. Ni vet den där mörka rösten som med allvarlig ton mässar: In a world...where... Sam spelas av den lustige Fred Melamed och den uppmärksamme kommer ihåg honom som antagonisten i bröderna Coens A serious man.

Pappa Sam t.h., styvmor Jamie t.v.
Carols syster Dani spelas av den på årets filmfestival så ofta återkommande Michaela Watkins. Dani är gift med Moe spelad av Rob Corddry (han med det svårstavade efternamnet). Som en konkurrent om jobb och filmens charmör ses Ken Marino i rollen som Gustav. Till slut har vi Demetri Martin som den snälle ljudproducenten Louis.

Filmen tar fart då Carol mer eller mindre av en slump får chansen att göra rösten till en trailer och med den gör succé. Helt plötsligt kastas hon nu in i konkurrensen om de stora jobben som berättarröst för trailers. Hon ställs nu mot sin egen far och den uppåtgående stjärnan Gustav. I krig, kärlek och i Hollywood finns inga regler och allt är tillåtet!


Filmen är en bagatell, men den har en supertrevlig känsla och den är bara kul att se. Man tar absolut inte med sig allt för många funderingar efter den är slut. Men det är också okey ibland. Detta är en lagom film som kan ses som en avlastning bland lite mer komplexa filmer på festivalen.

Det är också kul med cameos av flertalet kända skådespelare. Vi ser Eva Longoria, Geena Davis, Cameron Diaz och den väldige Jeff Garlin flimra förbi. Jag gillade också den ironiska piken mot The hunger games. LOL, kanske öppet mål men kul ändå.

In a world where women ususally don't get the job, maybe she can set the score right? (Läs den raden med en basröst och med tonen från amerikanska trailers...)

Jag ger In a world... tre "kvinnor kan" av fem möjliga.

Betyg: 3/5

Om visningen: Jag såg filmen tillsammans med Johan Sq och det var som vanligt mycket trevligt. Vi har sett både sämre och bättre filmer ihop på festivalen jämfört med denna, men den ligger nog på övre halvan i alla fall. Filmen avnjöts på Park, aj jag får ont i rumpan bara att tänka på den biografen. Till höger om mig satt en vuxen tjej / yngre kvinna som tittade på sin smart phone om och om igen. Den sablans mobilen lyste ju upp halva biografen kändes det som. Hon hängde dock med i alla skämten och skrattade gott åt dem på rätt ställe. Hon hade ett härligt smittande skratt så jag förlät henne snabbt för fipplandet med mobilen.

Syster Dani (Michaela Watkins) t.h.

lördag 13 november 2010

Knight And Day (2010)



Nobody follow us or I kill myself and then her!

"Knight and Day" är en festlig actionkomedi med Tompa Cruise och Cameron Diaz. Det var lite svårt att greppa vad detta var för någon film först. I början verkar det som att det ska vara en ordinär modern action-film, sedan förstår man att det kanske letar in sig lite romantik. Efter ett tag verkar det som att filmen har glimten i ögat, med lättsamma komiska inslag. Till slut står det klart att detta är en ironisk action-komedi som skämtar med genren och sig själv. Detta är nästan en "spoof" på filmer som "Mission impossible" och "Bourne identity". Dessutom blinkar Tom Cruise till publiken flera gånger med poser och akter tagna från hans tidigare filmer, speciellt ser vi flera homager till "Risky Business" (sv. "Föräldrarfritt") som för övrigt är en alldeles förträfflig film.

Tom Cruise spelar Roy Miller en "rouge" CIA-agent jagad av sin tidigare partner (Peter Sarsgaard) och hela CIA. På sin väg råkar han plocka upp och utnyttja en helt oskyldig June Heavens (Cameron Diaz). Självfallet faller de i kärlek och slutet gott.

Tom Cruise's Roy Miller är en fantastisk agent. Han får Matt Damon's Jason Bourne att framstå som en kusin från landet. Roy Miller räddar sig själv och June ur ett stort antal omöjliga situationer. Oftast med ett svårtytt leende på läpparna, och allt som oftast efter att ha drogat June. Hon, och vi åskådare, ser genom sömndruckna ögon hur Roy fightas, skjuter, flyger helikopter och hoppar fallskärm. Allt detta får man alltså inte se! Roy klarar biffen medan June sover sött.

"Knight and Day" var en positiv överraskning. Den passar perfekt för en skön och slapp söndag, kanske bakfull efter en fest i goda vänners lag. Filmen är inget mästerverk, endast en kul liten detalj i floden av filmer. Med rätt inställning kan du få en helt ok filmupplevelse.

Betyg: 3/5

söndag 2 maj 2010

The Box (2009)


I have an offer to make. If you push the button, two things will happen. First, someone, somewhere in the world, whom you don't know, will die. Second, you will receive a payment of one million dollars. You have 24 hours.

Jag har sett Richard Kellys tredje film "The Box". Kelly är en mycket intressant men lätt förvirrande regissör med ett genuint och särpräglat uttryck. Efter tre filmer kan man skönja en röd tråd. Hans första film var "Donnie Darko", en film jag blev helt besatt av ett tag. Den är fortfarande hans överlägset bästa film och den är underbart förvirrande och bra. Sedan kom han ut med den besvärliga "Southland Tales", en mastodontfilm som kraschade totalt. Den var förvirrande och dålig, men man måste ändå ge Kelly cred för ambitionsnivån. Och nu tredje filmen... förvirrande och mellanbra?

Alla tre filmerna är sköna blandningar av genres. Tidsresor, övernaturligheter och "gate ways" ingår i alla han filmer. "Donnie Darko" var en blandning av high school-movie med ovan plus ett riktigt starkt soundtrack. "Southland Tales" var kitschig och ett felliniskt spektakel. "The box" är en thriller i Hitchcocks anda med lite vibbar av David Lynch och the X-files. "The box" utspelas på 70-talet med alla härliga attribut från polisonger och vräkigt stora bilar till de fula bruna stormönstrade tapeterna.

Cameron Diaz och James Marsden spelar huvudpersonerna ett gift par i trettioårsåldern som ställs inför ett svårt (?) och livsavgörande (?) beslut.


Det är lurigt att sätta betyg på filmen efter första titten. "Donnie Darko" blev mycket bättre andra gången jag såg den, vilket jag märkte då jag hamnade på en visning av DD lite oplanerat på filmfestivalen 2001. "The box" är helt klart väl värd att ses. Den är bra, men Kellys filmer är så allvarliga. Det finns inte en gnutta självironi eller distans i hans arbete. Antingen funkar det fullt ut, eller så riskerar det att falla platt till marken. Betyget efter första titten blir i alla fall tre lådor av fem.

Betyg: 3/5
Mr. Teague: Sir? If you don't mind my asking... why a box?
Mr. Steward: Your home is a box. Your car is a box on wheels. You drive to work in it. You drive home in it. You sit in your home, staring into a box. It erodes your soul, while the box that is your body inevitably withers... then dies. Where upon it is placed in the ultimate box, to slowly decompose.
Mr. Teague: It's quite depressing, if you think of it that way.
Mr. Steward: Don't think of it that way... think of it as a temporary state of being.