Visar inlägg med etikett Bill Nighy. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Bill Nighy. Visa alla inlägg

onsdag 22 april 2026

Shelter (2026)


Jason Stathams nya? Japp, jag vill.

Standardbeskrivningen gäller: han spelar en tuff kille som kan det här med våld.

Vi startar på en fantastisk plats, de vackra men bistra Hebriderna utanför Skottlands nordvästra kust. Ögruppen vi kan segla till via Shetlandsöarna. Man utgår gärna från Norge.

Statham gömmer sig på en otillgänglig ö. Förnödigheter levereras varje vecka av en man och en ung tjej. Det blir stökigt och till slut blir de uppfångade av våra AI overlords. Statham måste ta sig ut ur gömslet och slå tillbaka. Så som endast Statham kan. 

Detta är en Jason Statham actionthriller, inget mer eller mindre. Vi har sett den förr och vi kommer se den igen.

Slut. Detta är revyn.

Betyg: 3/5

onsdag 21 september 2022

Their Finest (2016)


Både Jojje och Sofia pratade och rekommenderade denna brittiska film om teamet bakom en propagandafilm om Dunkirk under andra världskriget. Man skulle kunna se denna film tillsammans med Nolans Dunkirk och Joe Wrights fantastiska Darkest hour som en tematisk trippel. Alla tre speglar undret i Dunkirk ur olika synvinklar.

Nu har jag åtgärdad misstaget från Stockholms filmdagar 2017 och kastat mig in i myset!

Their finest är en riktig "kvinnor kan minsann"-film och som sådan ljuvlig. Den duktiga huvudpersonen Catrin spelas av den oförargliga Gemma Arterton. Hennes make i filmen är givetvis en narcissisk jävel som bara bryr sig om sig själv. Den enda i det brittiska propagandaministeriet som tror på Catrin är en fin och trevlig pôjk spelad av snyggingen Sam Calfin. Kan det nalkas framgångsrikt manus och lite gryende kärlek tro? Jomen visst.

Their finest är väl inte den bästa filmen man sett, men de kan det där med historiska dramer i Storbritannien. Denna gång en dramakomedi till och med. Ändå är det danska Lone Scherfig som regisserad. Vi blev alla lite tagna av hennes An education, mycket på grund av Carey Mulligans genombrott (i alla fall för mig). Denna film är mer slätstruken över hela stycket. 

En av mina favoriter Richard E Grant har en roll i filmen men han var mycket blek, nästan som att han var nedtonad för att inte ta för mycket plats. Istället får den lite lätt enerverande Bill Nighy en massa utrymme i filmen. Däremot gillade jag miljöerna i den lilla fiskebyn de filmade i. 

Detta är ju en film om film, något som folk verkar ha starka åsikter om. Jag kan gilla genren men det blir inte per automatik en favoritfilm på grund av det. Några favoriter ur genren är The Player, State and Main och Get Shorty.

Det var kul att bli inspirerad av Jojje och Sofia och tanken på den perfekta trippeln var så lockande att jag gav filmen chansen. Men tyvärr var detta klart svagare än förväntat. Av de tre är Nolans film rent tekniskt överlägsen men den saknar hjärta och karaktärer. Darkest hour är den i mina ögon klart bästa av de tre med en lysande Gary Oldman som Churchill. Och Their finest är också med i trion...

Mitt betyg för Their finest blir en tvåa, helt ok. 

Betyg: 2/5

fredag 12 juni 2020

Wrath of the Titans (2012)


Var sugen på lite fantasy rent generellt och att studera Rosamund Pike i den miljön mer specifikt. Miss Pike spelar ju Moiraine i den kommande tv-serien "The Wheel of Time" på Amazon Prime. Här i "Wrath of the Titans" spelar hon drottningen Andromeda. Kanhända att Andromeda besitter samma styrka som en Aes Sedai?

Men tyvärr var inte Andromeda i närheten av vad en Aes Sedai är så detta test av Rosamund Pikes acting chops föll platt till marken. Inte för att hon var dålig, hon hade bara en väldigt anonym roll och hade inga scener där hon skulle osa av styrka och beslutsamhet, vilket hon kommer få bra träning i under tv-serien...

Filmen har ganska många kända manliga namn med thespianer som Ralph Fiennes, Bill Nighy, Danny Huston, Liam Neeson och Edgar Ramírez i casten. Tyvärr spelar tråkisen Sam Worthington huvudrollen vilket gör ingen glad.

Regissören Jonathan Liebesman gjorde tidigare "Battle Los Angeles" som är en ok sci-fi/krigsfilm. Han har dock inte fokus på karaktärer och dialog, utan det är mest action utan slut.

Efter filmen blev jag varse om att detta var en uppföljare av "Clash of the Titans" från 2010. Där ser man! Jag hade inte speciellt svårt att hänga med i vad som hände i Wrath, men jag kommer ihåg att jag var lite förvånad över hur mycket filmmakarna räknade med att publiken hade koll på sin grekiska mytologi. Att det fanns en film före denna förklarar en hel del!

Betyg: 2-/5


tisdag 2 september 2014

Underworld: Evolution (2006)



På pappret skulle Underworld-filmerna kunna vara ganska bra. En furiös kamp genom århundraden mellan sofistikerade vampyrer och brutala varulvar. Klassiskt. Men på något sätt missar Underworld att fånga mig. Det gäller både första och andra filmerna. Historierna är episka men jag känner inte av storslagenheten. Turerna mellan de gamla gubbarna, vem är äldst, vem gjorde vad mot vem och så vidare blir bara ett suddigt gytter. Handlingen är för mig tämligen obegriplig.


Istället för en bra handling verkar filmseriens största tillgång vara att Kate Beckingdale springer omkring filmerna igenom i någon supertajt och supertät BDSM-läderdress. Den är förvisso spektakulär men nyhetens behag lägger sig ganska snabbt. Däremot har hon en mycket sexig röst med all sin brittiska accent, och att jag skulle gilla den var otippat! Jag ogillar ju allt som oftast den dryga brittiska accenten...


Är dessa filmer spännande då? Nej, absolut inte. Tvåan var precis som ettan uteslutande inspelad under nattetid då vampyrerna inte gillar solen. Det är mörkt, det är blodigt och våldsamt men allt detta blir bara som en exotisk dans i kulisserna. Regissören lyckas inte skapa "stakes" (pun intended). Jag skulle vilja jämföra dessa filmer med välproducerade musikvideos. Ibland för snabbt klippta, ibland snygga som attans, men aldrig riktigt upphetsande.


Jag vet inte ens varför jag ser dessa filmer och det finns väl minst två till i serien... Dels är jag en filmserie-junkie. Jag gillar dem, filmserierna! Dels är det skönt att ibland se hjärndöda men snygga actionfilmer som avbrott mot bra filmer. Om man bara såg liknande filmer hela tiden skulle variationen snart saknas. Ibland kan jag också känna att jag inte orkar ta mig an en tyngre, men ofta bättre film. Då kan en film som denna underhålla som alternativ till att slötitta på "Vem vet mest?".

Vidare mot nya filmäventyr! Jag ger Underworld: Evolution två svaga vampyrer av fem möjliga.

Betyg: 2/5


lördag 2 november 2013

Underworld (2003)



Kostymerna. Estetiken. Stilen...

Jag är en sucker för filmserier. Det finns något oemotståndligt med uppföljare och förlängda historier. Det är kanske inte så konstigt eftersom jag älskar bra tv-serier också.

Underworld-serien handlar om det månghundraåriga kriget mellan de aristokratiska vampyrerna och de arbetarklassigt grova varulvarna som utkämpas runt omkring oss vanliga dödliga, utan vår vetskap. Äsch, inte mer vampyrer väser du nu fram. Är det som barnens favorit Twilight? Nej, nej, detta är lite mer vuxet. Här är vampyrerna sofistikerade, eleganta och effektiva. Estetiken påminner mig om Interview with an vampire om jag inte helt missminner mig.

Här i första filmen får vi möta hjältinnan Selene, spelad av brittiskan Kate Beckinsdale. Hon är helt ok i rollen, inte mer. Hon biter sig inte fast helt och hållet så att säga. Men med mörka miljöer och mycket läderkläder som ofta verkar vara flera storlekar för små gör att filmen är ganska cool. Varulvarna har lärt sig att transformera sig även när det inte är fullmåne och de fajtas med råstyrka och ursinne mot vampyrernas graciösa krigare. Vampyrerna har också mer tekniskt avancerade vapen.


Selene är något av en ensamvampyr. Hon upptäcker snart att allt inte står rätt till i samhället. Duh? Varulvarnas ledare Lucian är inte död och han och hans hejdukar är på jakt efter en människa, The one... Varför finns det alltid en "the one" i filmer som denna?

En av filmens häftigaste scener är när en av de äldsta vampyrerna och hennes klan anländer med tåg. Deras manér och attityd är störtsköna. Tills de alla slaktas av Lucian och hans varulvar. Men det är scener som den som gör att jag nog vill titta vidare på uppföljaren...

Jag gillade vad jag såg. Inte världens bästa film, men god underhållning och äntligen en film som håller sig inom sina etablerade, och logiska, ramar. Ja, jag tittar på dig Don Jon, och jag jag tittar på dig Intolerable cruelty.

Jag ger Underworld två plus bett i halsen av fem möjliga.

Betyg: 2/5


Edit: jag skrev just morgondagens revy och insåg då att denna film borde ha betyget "stark tvåa" så jag justerade ner betyget ett snäpp. Betygsystemet är svårt att bemästra ibland...