Sherlock Jr. (1924)

Det var inte länge sedan jag såg min första Buster Keaton-film då jag såg "The General" efter att blivit inspirerad av Carl då han hade med den på sin Sight & Sounds-lista. Och nu fick jag Keatons "Sherlock Jr." i hemläxa i Filmskolan. 

Också denna film lyser upp av Keatons fantastiska stunts, men denna film har nog en lite aningens roligare historia med biografoperatören som drömmer om att bli en privatdetektiv likt Sherlock Holmes. Sekvensen när han somnar och i drömmens värld kliver in i filmduken och kastas mellan olika drömska scener är mycket vederkvickande och får en att tänka på "Purple Rose of Cairo" och "The Last Action Hero" bland många andra filmer.

Men det är stuntsen som står ut! Fyra scener sticker ut speciellt. Motorcyckelscenen när Keaton åker på styret:

Sen har vi scenen när han dyker igenom en ring och får på sig en hel kvinnomundering inklusive hatt i dyket. Samt när han firara ner sig från taket medelst en bom. Den fjärde scenen är biljardscenen

Filmen är en klassiker och jag kan verkligen förstå varför. Keaton spelar alla sina vansinniga stuns med ett oberört ansiktsuttryck, 100% dead pan. Men för mig personligen blir filmen mestadels beroende av hans stunts och det är endast en krydda i en film för mig. I jämförelse med den nadra ikonen från eran, Charlie Chaplin, gillar jag den senare mycket mer då hans filmer är humanistiska drama- och relationskomedier med ett stort hjärta. 

"Sherlock J." var snäppet bättre än "The General" men båda hamnar ändock på samma betyg.

Betyg: 3/5

Jag och Måns pratar om filmen i Shinypodden Filmskolan.