En välfunnen parning, minst sagt, även om det nog inte var till Raimis fördel (inte minst för att bägge filmerna utspelas i Minnesota). När det gäller överlapp var det lite kul att ni nämnde Elfmans score till Blood Simple eftersom det var han som också skrev musiken till A Simple Plan :) Ganska anonym måste jag säga, särskilt jämfört med Burwells stråkar. Och jag blir inte det minsta förnärmad av uppfattningen att Burwell är den mer variationsrike av de två. Det är ju sant :)
När det gäller detaljer kring A Simple Plan ber jag att få återkomma på onsdag på en blogg nära er. Jag kan dock konstatera att jag tydligen förhåller mig betydligt mer förlåtande till både Raimi och Coen-bröderna. Kanske beroende på att jag är ganska svag för deras respektive mörka/makabra humor. Jag ser morden på polisen i Fargo och Lous fru i A Simple Plan som närmast parallella i sin halsbrytande stämning -- tittaren uppmuntras i princip att skratta rakt ut mot sin vilja...
Jag är böjd att hålla med er bägge när det gäller de huvudsakliga skådisarna i Fargo -- gillar både McDormand och Macy mycket. När det gäller Macy undrar jag om det inte kan vara så att det är denna roll som gjort att han blivit typecastad därefter. Jag såg honom i TV-serien ER innan Fargo och där är han inte alls någon toffel-typ.
Intressant att höra Carls funderingar kring scenen med Mike Yanagita -- den har alltid varit den stora dippen i Fargo för min del. Jag tycker nog fortfarande inte att den är alldeles klockren men kan köpa att den sätter en attityd för Marge när hon sedan går för att träffa Jerry.
Kan man säga att Fargo rör sig med kärleksfulla stereotyper för sina Minnesota-bor medan Raimi landat närmare karikatyrträsken med Jacob och Lou?
Just ja -- jag undrar om det inte var tvärtom i A Simple Plan. Alltså att det är Hank som är lillebror. I så fall blir detta med familjegården extra kännbart för Jacob -- han är snuvad på sitt rättmätiga fadersarv som äldste son
Ja, jag var nöjd med parningen. Då jag inte sett den var det förstås en chansning till viss del i alla fall...
Uppfattade du att vi var elaka mot Coen? Du skriver att du är mer förlåtande...
Svårt med tonaliteten i absurd humor. Jag ser den i Coens filmer men fann det svårt att dra på smilbanden till Raimis variant. Och då förväntade jag mig ändå Raimis film ha mer humor insprängt i handlingen.
Jag håller med dig om att scenen i Fargo med Mike Yaganita är weird och att den lite lite kastar en ut ur stämningen.
Japp du har helt rätt, klart att Jacob är äldre, även om det känns som att Hank är storebrodern.
En välfunnen parning, minst sagt, även om det nog inte var till Raimis fördel (inte minst för att bägge filmerna utspelas i Minnesota). När det gäller överlapp var det lite kul att ni nämnde Elfmans score till Blood Simple eftersom det var han som också skrev musiken till A Simple Plan :) Ganska anonym måste jag säga, särskilt jämfört med Burwells stråkar. Och jag blir inte det minsta förnärmad av uppfattningen att Burwell är den mer variationsrike av de två. Det är ju sant :)
SvaraRaderaNär det gäller detaljer kring A Simple Plan ber jag att få återkomma på onsdag på en blogg nära er. Jag kan dock konstatera att jag tydligen förhåller mig betydligt mer förlåtande till både Raimi och Coen-bröderna. Kanske beroende på att jag är ganska svag för deras respektive mörka/makabra humor. Jag ser morden på polisen i Fargo och Lous fru i A Simple Plan som närmast parallella i sin halsbrytande stämning -- tittaren uppmuntras i princip att skratta rakt ut mot sin vilja...
Jag är böjd att hålla med er bägge när det gäller de huvudsakliga skådisarna i Fargo -- gillar både McDormand och Macy mycket. När det gäller Macy undrar jag om det inte kan vara så att det är denna roll som gjort att han blivit typecastad därefter. Jag såg honom i TV-serien ER innan Fargo och där är han inte alls någon toffel-typ.
Intressant att höra Carls funderingar kring scenen med Mike Yanagita -- den har alltid varit den stora dippen i Fargo för min del. Jag tycker nog fortfarande inte att den är alldeles klockren men kan köpa att den sätter en attityd för Marge när hon sedan går för att träffa Jerry.
Kan man säga att Fargo rör sig med kärleksfulla stereotyper för sina Minnesota-bor medan Raimi landat närmare karikatyrträsken med Jacob och Lou?
Just ja -- jag undrar om det inte var tvärtom i A Simple Plan. Alltså att det är Hank som är lillebror. I så fall blir detta med familjegården extra kännbart för Jacob -- han är snuvad på sitt rättmätiga fadersarv som äldste son
Wow, matig kommentar. Hjärtligt!
RaderaJa, jag var nöjd med parningen. Då jag inte sett den var det förstås en chansning till viss del i alla fall...
Uppfattade du att vi var elaka mot Coen? Du skriver att du är mer förlåtande...
Svårt med tonaliteten i absurd humor. Jag ser den i Coens filmer men fann det svårt att dra på smilbanden till Raimis variant. Och då förväntade jag mig ändå Raimis film ha mer humor insprängt i handlingen.
Jag håller med dig om att scenen i Fargo med Mike Yaganita är weird och att den lite lite kastar en ut ur stämningen.
Japp du har helt rätt, klart att Jacob är äldre, även om det känns som att Hank är storebrodern.
Med tanke på att jag håller Fargo mycket högt (nästan 5/5) så uppfattade jag att jag var mer förlåtande än er upplevelse av filmen?
RaderaSant då hänger jag med. Din 5/5 är klart starkare än min stark fyra. Att jacka upp ett helt betyg i skalan är signifikant.
Radera