Denna version har skrivits och regisserats av brittiske skådisen Hugh Laurie. Han spelar också den obehaglige Dr. Nicholson. Detta är en fristående historia, dvs varken Hercule Poirot eller Miss Marple dyker upp för att lösa mordgåtan. Istället får vi följa en ung ex-militär och en ung förmögen kvinna som känt varandra sedan barnsben. De undersöker ett mord på en i bygden okänd man och undersökningen leder dem till insikter om något de vetat hela tiden, dvs att de gillar varandra och skulle vilja typ ligga sked ihopa...
I huvudrollerna ser vi Will Poulter, känd från The Maze Runner, Midsommar och We're the Millers. Den kvinnliga rollen spelas av Lucy Boynton som vi såg i Kenneth Branaghs Murder on the Orient Express.
Will Pulter har "äntligen" vuxit upp eller in i sin vuxna kropp. Han är nu en ståtlig ung man helt enkelt. Fascinerande att se. Han har sett så ung och barnslig mest hela tiden förr. Lucy Boynton har jag inte sett i lika mycket men jag fascineras av henne också då hon har liknande aura och energi som den lite mer kända Emma Stone.
Miniserien är mycket välproducerad och extremt lättsedd. Miljöerna är magnifika, som alltid med denna typ av serier från landsbygden i England. Det är "top notch" när det gäller mysfaktorn. Flera kannor te sattes på spisen.
Tyvärr lyfter det inte riktigt för mig. Den är bra men inte jätte. En viss skärva av Agathas mörker tittar fram men överlag är denna historia harmlös, i denna adaption i vilket fall. Seriens behållning blev "spänningen" över hur Bobby och Frankie skulle få ihop det. Det var mysigt att följa deras uppvaktningsdans under tiden som de löste mordmysterium. Fint helt enkelt.
Betyg: 3/5
Den är iofs betydligt mer trogen originalet än den där Ms Marple-inspelningen som finns. Den har å andra sidan Rik Mayall som Dr. Nicholson. Hade faktiskt ingen aning om att självaste Hugh Laurie stått bakom kameran här.
SvaraRaderaIntressant det där med Christie-mörkret. Jag har tröskat ett antal böcker nu och känner inte alls igen det. Visst är händelserna som sådana tragiska, med mord och utpressning och gud vet allt. Men stämningen i böckerna är hela tiden puttrig och mysig, med en viss komisk distans. Som jag läser (lyssnar) dem iaf
Aha, finns det en Ms Marpel-variant av denna? Chockerande! För om jag inte misstar mig är hon inte synlig i Christies bok...
RaderaJavisst mörkret! Har du missat det? Jag som i sakta mak avnjuter Poirot-serien av David Suchet ser mer och mer mörker desto längre in i serien vi kommer.
Jag har inte läst så mycket av böckerna så jag går på känslan i tv-seriens filmer. Har dock diskuterat tonaliteten i originaltexterna jämfört med serien med min kompis Frans som läst det mesta. Vi pratar om tesen att hennes material tenderar att gå från mysigt pusseldeckeri till mer mörker och samhällskritik (ibland väl dolt bakom ironi och sarkasm). "Mörkret" får sammanfatta ondska, cynism, en mer bitter världssyn efter de stora krigen och rent ut sagt mer sorgliga berättelser.
Några filmer från säsong 9-12 som jag upplever som mörka, speciellt i jämförelse med de mysigare avsnitten från seriens första halva...
Sad cypress och The Hollow från S09. Sen har vi såklart Taken at the flood från S10 som visar upp ett England under efterkrigstiden med starkt mörka undertoner. Och The third girl samt Appointment with Death från S11.
Från S12 är Murder on the Orient Express ett bra exempel. Filmatiseringen från 70-talet är en lustigt kammarspel som framförs "tongue in cheek", Branaghs film från 2017 är chockerande med mustaschen och Poirot som en slags Bond-figur, men den har en rejäl dos svärta i tredje akten, något jag hyllar den versionen för. Så har vi då Suchets film från S12 som är den mest nedtonade versionen av de tre och som fokuserar på smärtan i historien och verkligen lyfter fram hur ingen är vinnare efter hämnden, och hur Poirot själv nästan krossas av dilemmat. Jag upplever filmen som mörk som satan...
Även Three act tragedy och Hallowe'en Party är sorgliga och mörka.
Jag ser verkligen fram emot att ta mig an den sista säsongens fem filmer, och jag är mycket nyfiken på vilken tonalitet som kommer dominera. :-)
Jag har också sett den med miss Marple, en synnerligen märklig snilleblixt någon fick att byta ut det mysiga paret mot henne... Jag antar det var för att kunna göra fler avsnitt i en populär serie marplefilmer.
RaderaI Christies värld klamrar sig överklassen fast vid en omöjlig livsstil med hjälp av kokain och absurda ritualer. Bakgrunden till morden sipprar långsamt fram, det är fruktansvärda grymheter i appointment with death liksom i de andra du också nämner eller decennier av plåga och självanklagande i mirror cracked from side to side eller oändligt nattsvart mörker i endless night. Så upplever jag dem i alla fall. Jämför t.ex med Dorothy Sayers.
@Frans menar du att det var bra eller dåligt att byta ut det mysiga paret till Miss Marple?
RaderaDin kommentar lämnar dörren öppen för båda tolkningarna! :-D
Mest av allt märkligt, men ja det ar ju saklart battre att se det unga amatordeckarparet. Det var tror jag den första Christie jag läste, minns att mormor ivrade mig att läsa den upphetsad förklarandes vad titeln betydde :-)
RaderaVad betydde titeln???? Berätta!
RaderaInget mer intressant än varför gick de över ån efter vatten (bad någon som bodde långt bort att bevittna testamentet istället för den mer tillgänglige Evans), men sådana intrikationer var sensationella på åttiotalet, i alla fall i Nybro.
RaderaAha, hon gav den korrekta förklaringen. Synd. Jag hoppades på en mer fantastisk förklaringsmodell. Det hade varit lustigt! :-)
RaderaKan bara hålla med Henke, jag och dottern är nästan ikapp i tittandet och det var en markant skillnad när man bytte från första boxen till den andra - borta är myspyset och det är bara svärta o elände. Jag saknar Hastings, Miss Lemon och Kommissarie Japp men inser att dessa filmer har högre produktionsvärde. Jag blev nästan deprimerad när jag såg Döden på Nilen vilken tragedi det blev i denna version!
SvaraRaderaKul att ni ser serien ihop du och dottern. Det låter supermysigt, trots svärtan och eländet. Jag håller lite på sista säsongen som om jag inte vill att det någonsin ska ta slut... Är förstås också fullt upptagen med Shinypodden Filmskolan med min systerson Måns.
RaderaJa, Döden på Nilen är riktigt mörk i Suchets version. Den är suverän helt enkelt. Och jag inbillar mig att hans versioner är de bästa adaptionerna av Agathas böcker.
Och JA, klart man sakna Miss Lemon, Hastings och Japp. Myset!! Men jag vet att de alla finns med i något eller några avsnitt i sista säsongen! Det är fint.