torsdag 2 mars 2023

The Night Manager - Mini Series (2016)



The Night Manager är en miniserie som bygger på en känd spionroman av mästaren John Le Carré. Jag tänkte se den när den var ny men så blev det inte av och serien glömdes bort ett tag.

Det första jag slås av är att vinjettmusiken och dess design påminner om vinjetten för Westworld. Det är dock inte samma kompositör och jag har ingen aning om vilka som designat dem, så jag kan bara spekulerar. Man kan tänka sig att någon blivit influerad av någon annan. The Night Manager hade premiär före Westworld i vilket fall.

Serien blev en stor besvikelse. Trots överlag jättebra skådespelare med kända namn som Tom Hiddleston, Olivia Coleman, Hugh Laurie, Tom Hollander och Elizabeth Debicki lyfter aldrig serien. Den puttrar på men har ingen nerv. 

Storyn påminner om Le Carrés The little drummer girl där en kärleksrelation är motorn i spionhistorien. I det fallet funkar kärlekshistorien till perfektion men här känns den helt ointressant, ingen gnista, kemi eller glöd. Dessutom är resten av spionstoryn inte speciellt spännande heller. Det handlar om utredningen av en rik brittisk industriman misstänkt för illegala vapenförsäljningar till mindre nogräknade regimer i mellanöstern. Regin står danska Susanne Bier och det känns som att hon är ute på för djupt vatten.

Tom Hiddleston spelar huvudrollen som en nattportier som dras in i spionvärlden av den brittiska underrättelsetjänsten. Han är alltid kul att se så det går an att se serien, men den blir aldrig riktigt bra. Men hyfsat låg lägstanivå i alla fall. Däremot kan detta ses som en audition inför valet av nya James Bond istället. Han skulle funka!

Istället blir seriens bästa delar de om Olivia Colemans spionchef på mellannivå. Det är när vi får följa henne hemma i London som serien lever upp lite mer. Men det är alldeles för få scener med henne. Tala om "missed opportunity"! De delarna påminner oss om den nya serien Slow Horses (mer om den imorgon här på bloggen).

Det är lite oklart hur denna serie kunde bli så menlös. Enligt den store Frans, en konnässör av Le Carrés böcker, är spionromanen av yppersta klass. Jag har dock inte läst boken själv. 

Ok, inte så bra som hoppats och knappast en serie jag skulle rekommendera till någon förutom de som vill ha sett allt som görs på Le Carrés verk.

Till sist, är det inte härligt med våra brittiska vänner ändå? Vad gör de så fort de råkar ut för en upprörande situation eller det strular till sig? De sätter på en kanna te!

Betyg: 2/5




4 kommentarer:

  1. Var ett tag sedan jag såg den men har bara gott att säga om serien - kort o gott jag gillade den och fann den stundtals vara spännande

    SvaraRadera
    Svar
    1. Okey, det kanske var jag som var tjurig under titten, eller så hade vi bara olika smak denna gång. :)

      Radera
  2. Håller med, blev inte tillnärmelsevis fängslad av serien på samma sätt som jag blev första gången jag läste boken (och andra, och tredje...).

    Det begränsade utrymmet i boken (den utspelas till stora delar på en båt) skapar drama med det begränsade utrymmet och den ständiga risken för upptäckt och den skapar spänning i jeds och jonathans relation som tvingas växa utan möjlighet till förlösning.

    Den största besvikelsen var dock slutet (SPOILER NEDAN!).

    Roper avslöjar dem tack vare ett meddelande från en korrupt person i parlamentet (typ) men i en demonstration av fullkomlig makt och arrogans bryr han sig inte ens om att dränka dem i havet, han sätter av dem i en jolle och fortsätter i fred sitt syndfulla leverne. Trots att de vet allt om honom kan de inte skada honom, så total är korruptionen i den brittiska regeringen och underrättelsetjänsten. I de sista raderna bor jed och jonathan i en liten stuga vid världens ände. Det är ett superbt slut i samma anda som flera andra carrebocker, ett ögonblick av frid i en hopplöst förvriden värld, en värld där makten har tappat all kontakt med verkligheten. Var det omöjligt för bbc att beskriva moderlandet i så bittra termer undrar man?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kunde inte hålla mig från att läsa spoilern och jag kan bara hålla med om att Le Carré sannerligen kan ha grymma och mörka slut på sina böcker. Men som du antyder ovan är det inte överraskning om handlingen som är hans styrka, böckerna kan läsas med njutning även om man vet slutet...

      Trist att serien inte blev så bra, men den var helt ok i alla fall...

      Radera