Germaine Dulac var en radikal feminist och involverad i den franska suffragette-rörelsen under inledningen av 1900-talet. Hon har också regisserat denna film som heter The Seashell and the Clergyman på engelska.
Detta anses av många vara den första surrealistiska filmen. Och surrealistisk är den. Det är lite svårt att följa handlingen och jag kan mest jämföra den med att titta in i huvudet på en annan människa och studera deras drömmar.
Det sägs att filmens manusförfattare ställde sig upp och skrek under filmens premiär och kallade regissören en kossa. Han måste blivit överraskad över hur hans manus om en präst som åtrår hustrun till en general hanterats. Handlingen har jag snappat upp genom att tjuvläsa på wikipedia.
Följande lustiga snippet från IMDBs trivia:
The British Board of Film Censors banned this film in the UK in 1927, saying, "This film is so obscure as to have no apparent meaning. If there is a meaning, it is doubtless objectionable." Vi förstår den inte, men den är utan tvivel förkastlig... LOL.
Ja, men visst. Denna film är mer kul att ha sett än att se den. Den är väldigt mycket surrealistisk och som sådan känns den mest som ett kollage av olika små scener som idag kan ses inom modern art-film.
Trots att jag inte hängde med i handlingen, det enda jag förstod var att huvudpersonen var en präst - hans prästkrage gav honom iväg, fick jag några filmiska referenser mot slutet av filmen. Vissa miljöer påminde mig om David Lynch och hans "Black Lodge" från Twin Peaks. Det var de mönstrade golvet, väggarna och stämningen. Jag påmindes också om Hitchcocks "The Lodger" med glasgolvet så att de kunde filma personer som rör sig i ett rum underifrån. Hitchcock var dock före Dulac med detta då "The Lodger" kom ut året före.
Jag ger den en stark etta. Jag nämnde en tvåa i podden men det var lite för generöst.
Betyg: 1+/5
Henke och Måns diskuterar filmen i veckans avsnitt av Filmskolan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar