fredag 3 januari 2020

Bästa från 2010-talet: Konserter


Precis som med mitt läsande av böcker går jag på för få konserter för att kunna avge en relevant topplista, men jag kommer i alla fall i ett svamlande inlägg lista några av mina favoritkonserter från det senaste decenniet.

Min nummer ett, "A number One", är som alltid Neil. Jag har nu sett honom live 13 gånger varav tre gånger på 10-talet. Den bästa var Dalhall 2016. Jag och Sir Per åkte på road trip. Vi hade biljetter längst fram nere i "bassängen" i vackra Dalhalla. Neil sa: "This place rocks".

En artist som är definierad av 10-talet är Lykke Li. Jag upptäckte henne av en slump när jag och Lars-Ola var på Popaganda på Eriksdalsbadet sensommaren 2009. Det var en av de häftigaste, och våldsammaste, konserterna jag upplevt. Hon spelad "Complaint compartment" som har blivit min favoritlåt. Sedan såg jag henne live ytterligare fem gånger på 10-talet. Tyvärr missade jag hennes konsert på Cirkus 2014 på grund av var hemma sjuk. Bästa konserten var den extremt intima konserten jag, Sverker och Lars-Ola var på Kägelbanan i november 2010. Vi stod längst fram bland hennes ben och showen spelades in av SVT. Så nu har man varit med på TV!

En av decenniets bästa konserter jag var på var Roger Waters framförande av "The Wall". Han besökte Globen i maj 2011. Jag var där tillsammans med Sverker och Anders från Göteborg. Vid det här laget hade jag börjat tröttna på "dåliga" konserter, dvs sådana jag gick in för allt för halvhjärtat, eller bara hängde med någon kompis bara för att. Jag hade inga stora förväntningar på konserten. Hur bra kunde det bli tänkte jag. Det visade sig att det kunde blir helt suveränt. Jag hade gåshud över kroppen på flera låtar i rad under inledningen av konserten. Med denna konsert fick jag åter hopp för att jag fortfarande kunde bli "blown away" på konserter...

Det är framför allt nostalgiupplevelser som går hem nu för tiden. De musikaliska favoriterna från ungdomen. Jag och Plymen såg The Cure på Globen i oktober 2016. Det var en mäktig konsert där de spelade en massa låtar från åttiotalsskivorna "The head on the door", "Kiss me, kiss me, kiss me" och "Disintegration". Det var precis som himlen. 

Hösten 2018 bjöd på tre ljuvliga nostalgiresor på kort tid:

I augusti jag jag och min käre gamle far och säg Roger Waters på Friends Arena. Han var här med "The Us + Them Tour". Scenshowen var magnifik och inledningen av andra set med Battersea Power Station, "Dogs" och "Pigs (Three different ones)" var de bästa jag sett på länge.

Bara några veckor senare var jag och Sverker på Cirkus och såg en annan av Pink Floyd-legendarerna på soloturné, Nick Mason's Saucerful of Secrets. Nick och hans band med bland annat Guy Pratt (bassist i Floyd efter Waters hoppat av) spelade gamla låtar, mestadels från Floyds två första skivorna. Fantastik konsert såklart.

Den tredje trippen kom i oktober då jag och Sverker såg Fish framföra "Clutching at straws" och några nya låtar på Fryshuset. Fish, sångare i Marillion när de var bra, har varit svajig genom åren som soloartist, men detta var en rejäl come back tyckte vi. Det var en säregen känsla att höra alla de fantastiska låtarna från "Clutching at straws". Och vi fick alla dansa vals mitt i konserten.


Hedersomnämnanden:

Sophie Zelmani, Södra Teatern mars 2014 - intimt och ljuvligt

Goat, Berns november 2014 - högt och nästan tinnitus

First Aid Kit, Cirkus oktober 2012 - första konserten med systrarna var bäst

Crsoby & Nash, Waterfront oktober 2011 - ljuvlig stämsång i bästa konserthallen

Britney Spears, Globen oktober 2011 - bjöd min systerdotter Clara 11 år

Bodyfest, Nalen 2014 - EBM i massor med Patrik

Nick Cave, Waterfront maj 2015 - med Sir Per

Soundgarden, Hovet sept 2013 - fick se Chris Cornell live en gång i livet i alla fall, tyvärr uselt ljud

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar