Strangers on a Train (1951)

"Strangers on a train" är en klassiker i Hitchcocks filmografi och med rätta. Denna film har en av Hitch's bästa skurkar i psykopaten Bruno. Han spelas förträffligt av Robert Walker som tyvärr dog på grund av felvård året efter då han var inlagd för missbruk. Walker ger i alla fall ett riktigt creepy porträtt av en man som är spritt språngande galen. Som ofta i Hitchcocks filmer lurar en likaledes galen moder i vassen bakom skurken. Jag undrar om inte Anthony Hopkins tagit intryck från karaktären Bruno när han gav liv åt Hannibal Lector i "När lammen tystnar".

Protagonisten Guy spelas av den milde brunetten Farley Granger som vi såg som den svage i duon från Rope. Guy blir snabbt och obemärkt indragen i Brunos nät. Tidigt i filmen känns det tämligen orimligt att guy inte gick direkt till polisen när han blev varse om att Bruno mördat hans fru, men desto längre Guy inte sa något desto mer "skyldig" blev han, eller verkade i alla fall.

Filmen är bäst under inledningen och mittenpartiet. Slutet håller inte samma klass dels pga en tradig lång scen med en tennismatch, dels för slutscenen på tivolit. Det var tydligen svårt att komma på slutet för Hitch och hans manusförfattare och det känns som att det syns. Filmhistoriker hyllar hela filmen inklusive slutet så det kan hända att det är saker i slutakten som jag missar.

Som vanligt finns det flera roliga biroller i filmen. Roligast är lillasyster Babs Morton som också är filmens comic relief. Hon spelas förträffligt av Pat Hitchcock, hennes andra film på raken för sin far regissören. Även Guys fru och Brunos mordoffer Miriam som spelas av den okända Kasey Rogers var bra. Ruth Roman i rollen som Ann är otroligt vacker men gjorde inget djupare intryck än så.

Hitchcock verkar ofta ha med vrickade mödrar. I denna film är det Brunos mor som verkar minst lika galen som sin son. Hon spelas på ett förträffligt sätt av Marion Lorne.

Filmen är fylld av snygga "shots". Bruno sitter blickstilla i publikhavet på en tennismatch när alla andra följer bollen, Bruno står på översta trappsteget vid ett monument i Washington och stirrar på Guy, inledningsscenen med kameran i grodperspektiv följer två män som går på ett tåg och hur männen möts av en slump och kanske framför allt mordet på Miriam som inte visas direkt i bild utan via en reflektion i Miriams glasögon som tappats på marken.

Filmen tilltalar mitt intellekt mer än min mage och hjärta, som det ofta är med Hitchcocks filmer.  Men jag ger den tre oskyldigt anklagade män av fem möjliga i alla fall.

Betyg: 3/5 

Lyssna på Shinypodden säsong 6 om Hitchcock. Ni hittar vårt avsnitt här.
Läs Sofias tankar om filmen här.

 

Är Robert Walker inte lite lik Bill Murray här?