fredag 14 oktober 2016

The Cure, Stockholm (2016)



The Cure, Globen, Stockholm söndagen den 9.e oktober 2016


Jag älskar när band varierar sin spellista under en och samma turné. Det blir roligare att inte vara spoilad när man ser dem, det blir roligare att lyssna på liveupptagningar från turnén och det blir antagligen bättre när bandet själva slipper tristessen med exakt samma låtar kväll efter kväll. En artist som alltid blandat och gett friskt under sina shower är min "husgud" Neil Young. Nu har The Cure gett sig in på detta också. Jag jublar och applåderar.

Plainsong
Inför nuvarande konsert har de tydligen repeterat cirka 90-100 låtar för att kunna variera sina shower maximalt. Då ska man veta att de har släppt ungefär 150 låtar på de 13 fullängdsalbumen sedan debuten 1979. Till det finns ett gäng singlar och andra "lösa" låtar. Man kan nog med säkerhet säga att de repeterat in klart mer än hälften av alla sina låtar! Spectaculaire!

Om man studerar låtlistorna från tidigare shower under 2016-turnén ser man att de verkar fokusera på olika album på olika shower. Mycket spännande.

All I want
Jag såg The Cure för femte gången i söndags när de besökte Globen. Jag och Plym hade biljetter till Gold circle, dvs längs fram på parkett. Det var fullt med folk i vår ålder som stod där framme. Publiken var inte lika vild som den var när jag såg dem första gången 1987 kan jag konstatera. Alla blir äldre. Robert Smith själv närmar sig de sextio. Han var dock i bra slag denna kväll, verkade mycket munter till och med. Den gamla depprockaren! När jag såg dem 1989 stod hela bandet i skugga på scenen under HELA konserten. Årets scenshow var både färgrik, som 1992, men också understödd av fem stora skärmar bakom bandet som visade bildspel och videos.

High
Rent generellt sett var nog ljudet ganska bra, även om det inte var klockrent så nära scenen. Globen är inte den bästa arenan för konsertljudet. Själva spelningen var mycket häftig. De spelade många låtar på ett tyngre och mer aggressivt sätt kändes det som. Om man läser låtlistan, se nedan, kan man tro att det var mycket tuggummipop under kvällen men flera av de kända trallvänliga låtarna spelades i en tung förklädnad. Två låtar efter de spelat "Just like heaven" skrek någon ur publiken bakom mig att han ville höra "Just like heaven"! Jag vet inte om han inte känt igen låten eller om han ville höra den igen.Många intron till låtar som normalt sätt känns igen var helt annorlunda och jag kände ofta igen låten först när Robert började sjunga.

From the edge of the deep green sea
From the edge of the deep green sea
Jag som gillar alla skivorna från åttiotalet allra mest blev rikligt belönad då de fokuserade på de tre skivorna "The head on the door" från 1985, "Kiss me, kiss me, kiss me" från 1987 och "Disnintegration" från 1989. Det var en riktigt lång show. De gick på kl 20:35 och avslutade runt kl 23:30. Totalt sett spelades 35 låtar och av dem kom hela 18 stycken från de tre favoritalbummen. Som notis kan nämnas att de inte spelade en enda låt från "Bloodflowers" från år 2000, en skiva som de spelat mycket från på andra shower under turnén.  Det var bra. Lite trist dock att de bara spelade en enda låt, A forest, från depp-trion "Seventeen seconds", "Faith" och "Pornography". De spelade dock fyra låtar från "Wish" från 1992, ett annat favoritalbum.

Jag var mycket nöjd efter spelningen. Vid sidan av första konserten var nog detta den bästa jag sett med Robert och hans glada mannar.

Notater: Simon Gallup har klippt sitt långa svarta hår och kör nu en femtitalsrockerfrisyr. Reeves Gabrels ser ut som en åldrad Peter Gabriel.

Alla bilder tagna av mig själv med min iPhone 6 helt utan filter eller efterbehandling...

A forest
Mina favoritlåtar under showen var The baby screams (aggressiv version), Sinking (majestätisk), All I want (hård), Disintegration (grymt häftig version, spelades så som 100 years spelades förr), A forest (alltid bäst), Shake dog shake, Fascination Street, Lullaby, Hot hot hot!!! och Why can't I be you. Extranumren för att de var framförda i så ösiga versioner...

Set list (tagen från www.setlist.fm):
1. Plainsong
2. Pictures of you
3. Closedown
4. High
5. The Baby Screams
6. Push
7. In Between Days
8. Just Like Heaven
9. Sinking
10. A Night Like This
11. All I Want
12. The Walk
13. The End of the World
14. Lovesong
15. Friday I'm in Love
16. Doing the Unstuck
17. Boys Don't Cry
18. Jupiter Crash
19. From the Edge of the Deep Green Sea
20. The Hungry Ghost
21. Disintegration

Encor 1e:
22. It Can Never Be the Same (ny låt)
23. Want
24. Burn
25. A Forest

Encore 2:
26. Shake Dog Shake
27. Fascination Street
28. Never Enough
29. Wrong Number

Encore 3:
30. Lullaby
31. The Perfect Girl
32. Hot Hot Hot!!!
33. The Caterpillar
34. Close to Me
35. Why Can't I Be You?

Sinking
Sinking
Jupiter crash
Lullaby
Lullaby
Why can't I be you

6 kommentarer:

  1. Jeez, det var rejäla encores. Kör de alltid sådana?

    SvaraRadera
    Svar
    1. På denna turné ja. Förr i tiden körde de kortare konserter med normal mängd extranummer.

      Jag antar att de vill bjuda lite extra då de inte är ute på vägarna för någon särskild anledning, inget nytt album eller så.

      Radera
  2. Rena The Boss om man ser till spellängd och antal låtar - kul! Själv har jag bara sett The Cure en gång om satt och nickade till då det var alldeles för drönigt för min smak. Jag vill ha fart och fläkt på en konsert! Men lite halvt om halvt blev jag allt sugen att se dem då du skriver att det var upptempo och lite fartfyllt - låturvalet var i alla fall mycket bra.
    Kul det där att du skriver att du gillar överraskningar - jag är precis tvärtom och skulle inte tacka nej till att få ett programblad i entrén om vilka låtar som ska spelas ;)
    Trevlig helg

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker de är superbra och jag föredrar de deppiga och hårda låtarna mer.

      Programblad i entrén? Hehe, då får du går på U2 eller annat band som kör exakt samma låtar i konsert efter konsert under sina turnéer. Eller varför inte Kent? De gör väl detsamma... :-)

      Trevlig helg!

      Radera
  3. Jag säger som jag alltid gör, det var bättre på åttiotalet och ibland ännu bättre på sjuttiotalet. Bra recension som alltid!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Magnus. Det var bättre förr. I alla fall ibland! :)

      Radera