I en av filmens mesta metascener diskuterar Jo March sin bok "Little women" med förläggaren Mr. Dashwood. Han tycker att en bok måste ha en spännande handling, mera action, och ett lyckligt slut vilket han definierar som att den kvinnliga huvudpersonen blir gift. Jo håller inte med då hennes bok "bara" handlar om systrarna Marchs liv, varken mer eller mindre. Detta är precis som det är med filmen.
I en mening händer det inte speciellt mycket, men den tar sig ändå in under huden på mig som tittare. Det är lite som en riktigt bra bok som väver sin väv långsamt. Många böcker ger ju inte kortsiktiga kickar från actionscener men storyn tar sig obemärkt in under huden på läsaren ändå.
Efter filmen var jag lite undrande... Vad var det alla som hyllat filmen såg i den? Med tanke på att bokförlagan är ett standardverk för amerikanska skolungdomar gissade jag att vi som inte har läst boken kan ha svårt att relatera till filmen. Men jag kände redan på under första kvällen efter titten att filmen hängde sig kvar. Den pockade på uppmärksamhet. Och den har sannerligen vuxit sedan titten. Det känns som att jag har en relation till systrarna Jo, Meg, Amy och Beth. Lite som med en bra bok alltså. Lite som livet självt.
Filmen har föregåtts med mycket hype och den är en favorit inför Oscarsgalan vilket gjorde att i alla fall jag hade högt ställda och delvis felriktade förväntningar på filmen. Jag trodde att den skulle ge oss en mer nymodigt film som lekte med formatet mer. Istället får vi ett "vanligt" kostymdrama som utspelas under och precis efter det amerikanska inbördeskriget. Det regissör Greta Gerwig gör är att berätta historien hoppandes mellan tre tidslinjer. Det blir ganska förvirrande men jag tror mig fångat essensen i historien i alla fall.
Där filmen firar stora triumfer är inte i dess struktur eller ens dess manus, det är i skådespeleriet och i en tajt regi. Damn, vad bra gjord denna film är! Gerwig ger oss en master class i personregi av skådespelarna. Och skådisarna är perfekta. Jag lyfter framför allt fram Saoirse Ronan och Florence Pugh. Emma Watson, Eliza Scanlen och Laura Dern kommer inte långt efter.
Saoirse Ronans Jo är filmens centralfigur och det är henne man dras till, när hon likt Arya i GoT kämpar för ett eget liv och för att slippa giftas bort som om hon vore en extra fin möbel.
"Little women" är en film som jag trodde skulle vara något annat, som jag inte riktigt fattade när jag såg och som jag har kommit att älska mer och mer allt medan de små kvinnorna vägrar att lämna mig. Jag vill se om den, jag vill hylla konsten i alla dess former; teatern, litteraturen och musiken, och jag vill stå upp för allas rätta att vara sig själva.
Betyg: 4/5
Fler tankar om filmen:
Jojjenito
Sofia
Jag hade också lite svårt att ta mig in i filmen, men tror att Chris Cooper hjälpte mig in. Håller helt med om att det är personregin som får denna att lyfta, trots en del strukturella tveksamheter.
SvaraRaderaOch när man dragits in i de små kvinnornas värld vill man inte lämna den. Ett mycket gott betyg åt Greta, även om hon är beroende av att skådespelarna ger liv åt karaktärerna. Regissören borde vara mest ansvarig för den där magiska känslan i filmen i vilket fall... <3
RaderaVad roligt att den växte för både dig och Jojje! Jag skulle ändå vilja lyfta manusarbetet -- Gerwig har inte bara skrivit en ypperlig dialog utan också brutit upp tidsperspektivet samt plockat väl valda russin ur kakan. Men jag håller med om att personregisn är strået vassare.
SvaraRaderaJo den växte. Är inte min favoritgenre men detta var något extra bra. Såklart att manus var bra nog för att personregin skulle kunna blomma ut så. Det är jag helt enig med. :-)
RaderaJag vet inte om jag gav dig upprättelse för metaslutat? Jag minns att vi diskuterade det faktum att jag störde mig på det och du tyckte det var bra. Hade det i bakhuvudet när jag såg om filmen och jag måste ge dig rätt, iaf i så motto att det inte skapar några logiska luckor eller tveksamheter kring vad som händer "egentligen". Och det ÄR ett väldigt smart sätt av Gerwig att både kunna ha kakan kvar och äta upp den
RaderaÅhh, tack! Slutet tog mig inte ut ur filmens magiska värld, men direkt efter visningen började jag tänka på vad det betydde och insåg att Greta varit lite smart där. Jag gillar hennes "balls". Kul att höra om att tankarna om filmen utvecklats efter en andra titt. :-)
RaderaHelt ointresserad av vad filmen handlar om då trion Ronan, Watson och framför allt Pugh är med är filmen given - de skulle kunna sitta och sticka och tala om vädret i två timmar och jag skulle troligen uppskatta filmen. Har satt som mål att se allt med skådisarna Armas, Pugh, Statham och Hardy
SvaraRaderaVad bra och skönt! Slipper du vela om du ska se den eller ej! Mycket nöje på titten. :D
RaderaKul att den växte så pass för dig. Inte till en femma men inte långt ifrån ;)
SvaraRaderaApropå meta, så var filmens metainslag exempel på sån meta som jag gillar.
Intressant att du inte nämner några av de systrarnas kärleksintressen. Fast ändå helt logiskt då jag tyckte att det var deras interna relationer som var klart intressantast.
Ja den lever och frodas, den är fortfarande stark! Otroligt egentligen då det inte är en genre jag uppskattar normalt sett. Men med gott hantverk kan ju vilken genre som helst blir bra!
RaderaSystrarnas kärleksintressen var ointressanta. Jag är kanske lite som Jo i den frågan, hon verkade ju inte heller så intresserad. Jag hade hellre sett ännu mer från systrarnas teaterlekar och Beths pianospel.