måndag 23 december 2019

Notorious (1946)


Jag gillar Notorious bra mycket mer än förra veckans Hitchcock-film Spellbound. Även denna gång spelar Ingrid Bergman den kvinnliga huvudrollen. Jag är inget stort fan av Bergman, hon ser tillgjord ut. Hennes roll i denna film är dock mycket avancerad och den kräver att hon spelar upp ett stort spektrum av känslolägen och förmedla en massa inre tankar. Denna gång spelar hon mot Cary Grant och det är givetvis ett stort fall framåt jämfört med Peck. Cary Grant är perfekt i rollen som Devlin som är Alicias "agent handler".

Filmens styrkor är ett bra manus, en bra handling, en underfundig MacGuffin och en intressant "big bad". Claude Rains gör skurken Alexander Sebastian väldigt bra. Han är komplex och mångbottnad, något som man inte alltid ser hos filmskurkar. Hans gamla drakdrottning till mor spelas förträffligt av österrikiskan Leopoldine Konstantin.

Jag var nyfiken på att se om filmen skulle växa vid denna omtitt men det gjorde den inte. Den är fortfarande en stark trea. Den är spännande och parets kärleks- och spionbekymmer engagerar men bara till en viss nivå. Filmen är välförtjänt berömd, men inte en superfavorit hos mig personligen.

Lyssna på Shinypodden där jag och min kompis den store Frans diskuterar filmen, mestadels positivt. Frans är ett stort fan till både Ingrid Bergman och filmen.

Betyg: 3/5

Andra bloggar om filmen:
Sofia
Christian



Drinkbordet

Cameon

Nya utgåvan från Criterion Collection


2 kommentarer:

  1. En Hitchcock jag aldrig riktigt sett storheten i. Eller rättare sagt, kan förstå om många gillar den, men den har aldrig varit på samma nivå som hans bästa i mina ögon. Sen har jag ofta lite svårt för Ingrid Bergman, även om hon ibland kan vara bra.

    Filmen har dock en del bra egenskaper och scener. Säkerligen en film jag ser om igen någon dag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kan också med uppskatta hantverket än riktigt ta in den som en personlig favorit. Den saknar den där lekfullheten som kommer senare, något du nämner i din text. Nu har jag sett den två gånger och det är mycket för mig (och Hitchcock i alla fall).

      Radera