Julieta (2016)

Julieta är Pedro Almodóvars nya film. Jag är lite kluven inför hans filmer. Samtidigt som de har en unik känsla har jag inte blivit helt betuttad i de få jag sett. Jag vet inte riktigt vad det är som saknas mig i Pedros filmer. Visst, han har ofta fokus på kvinnor i sina filmer, men det är inte det som är problemet. Jag älskar en regissör som till exempel Nicole Holofcener som gör filmer med kvinnor i fokus. Hennes filmer liknar dock favoriten Woody Allens filmer mer än Almodóvars. Det är något annat som är skevt. Det kanske har att göra med att jag ibland finner hans filmer lite tillgjorda...

En film om fragila människor

Såvitt jag förstår skriver Almodóvar alltid manus till sina filmer. Denna gång bygger dock den nya filmen på förlaga av författarinnan Alice Munro. Det känns som att det kanske var ett bra val! Julieta är en rakare och mindre tillkonstrad film. Den handlar om förhållandet mellan en kvinna och hennes vuxna dotter. Vi får i "nutid" och i långa tillbakablickar långsamt se hur och varför de två glidit ifrån varandra. Filmen spelas nästan som en thriller där vi i publiken nyfiket väntar på förklaringar om varför livet blivit som det blivit för filmens huvudperson Julieta.

Filmen behandlar väldigt generella mänskliga frågor som sorg, depressioner, livsval som ifrågasätts flera år senare och andra ofrånkompliga saker i våra liv. Jag var helt klart berörd av karaktärerna på duken. Filmen är mycket välgjord och Almodóvar har full kontroll på handlingen. Skådespelarna är också överlag bra. Adrian Ugarte och Emma Suárez som spelar den unga respektive den äldre Julieta är jättebra. De påminner om varandra så mycket att någon i gänget nästan trodde att det var samma skådespelerska som sminkats ung och gammal. Men nej.

Som alltid färgglatt i Pedros filmer

Vad jag kanske saknade lite var en tydligare resolution rörande dotterns val att fly från sin mor. Speciellt hur mycket den sektliknande gruppen hon hamnade hos hade med saken att göra. Självfallet är detta en film vars värde ligger i berättelsen, "resan", fram till slutet, men jag hade gärna fått lite mer kött på benen än vad jag fick nu. Ibland föredrar jag helt öppna slut, men denna gång gick jag ut från salongen lite otillfredsställd.

Detta var den första filmen för mig på Malmö filmdagar och som sådan var det en bra film. Den satte tonen inför flera emotionellt uttömmande filmer under de tre intensiva dagarna.

Jag ger Julieta tre livsomskakande förluster av fem möjliga.

Betyg: 3/5

Jag såg denna film under Malmö Filmdagar tillsammans med några av filmspanarna och här under kommer det dyka upp länkar till deras recensioner när de finns tillgängliga:
Rörliga bilder och tryckta ord
Jojjenito
Fiffis filmtajm