Filmen (filmerna) handlar om regissören Ham som besöker en mindre stad för att presentera och prata om en av sina filmer på en filmfestival. Han anländer dock en dag för tidigt och nyttjar dagen med lite sight seeing. Han träffar då den unga kvinnliga konstnären Yoon och de spenderar dagen och kvällen ihop.
Filmen inleds med en banal liten trudelutt under förtexterna. Titeln Wrong then visas. Sedan är det ingen filmmusik alls. Efter första timmen återkommer den lilla trudelutten och en ny titel visas Right now. Och det är precis det filmen är. Filmen ger sina karaktärer en andra chans. Känslan när man får chansen på en tjej och misslyckas och man vill göra om och göra bättre. Filmen ger Ham och Yoon en chans till.
I första filmen når Ham och Yoon inte varandra. Han är allt för showig och skrytsam, hon är för blyg och underdånig. Ham utnyttjar skamlöst att han är en känd regissör och är allmänt stoppig. I andra filmen kommunicerar de mycket bättre och ärligare med varandra. Ham är fortfarande en ganska självgod och dryg jäkel, men han är mer ärlig och en mjuk personkemi uppstår. Yoon är också mer framåt i andra filmen.
Filmens skapare Sang-soo Hong är enligt experten som ledsagade oss till bion något av Koreas svar på Woody Allen. Det är pratiga filmer i långsamt och eftertänksamt tempo. Ofta behandlas liknande teman och ofta är det en självmedveten regissör som är filmens protagonist, kanske regissörens alter ego till och med? Denna film passar in på hela den beskrivningen. Den är intressant nog att inte somna ifrån, men den är också långsam nog att åskådaren bjuds in till en slags drömsk halvdvala under några partier i filmen.
Lyckligtvis har inte filmen någon egentlig handling. Det vackra i filmen är att se hur mycket bättre mötet går i andra tagningen. I princip alla scener inleds med samma eller i alla fall mycket liknande dialog som sedan utvecklas i olika riktningar under samtalen. Det är en intressant upplevelse att beskåda och något som man som åskådare kan ta med sig ut i det riktiga livet.
Jae-yeong Jeong spelar Ham och jag gillade aldrig hans stil. Han var lite för dryg för min smak. Däremot älskade jag Min-hee Kim som spelade den ljuvliga Yoon. Båda de viktiga scenerna när de lär känna varandra, på fiket och på restaurangen, filmas med statisk kamera rakt från sidan. Det ger en dokumentär känsla i scenerna. Varför valde regissören det undrar jag stillsamt. Ah-sung Ko spelade en mycket liten roll som regiassistent till Ham. Henne har vi sett förut. Det är den lilla bad ass-tjejen från Snowpiercer och en av huvudrollsinnehavarna i Office.
Jag gillade Right now, wrong then ganska mycket. Den är lite meta och en exercis i formatlaborerande. Av någon anledning kom jag att tänka på Kiarostamis Certified copy när jag tänker tillbaka på Right now, wrong then. Oklart varför. Vissa delar av form och struktur kanske. Certified copy var i alla fall en film jag gillade än mer.
Jag ger Right now, wrong then tre bitterljuva möten av fem möjliga.
Betyg: 3/5
Filmen sågs med Johan och Carl och Carl har också skrivit om filmen idag.
Carl på Harduintesettden?
Kanske inte varje dag man jämför någon med Woody Allen och Abbas Kiarostami. Blandningen känns rätt.
SvaraRaderaDen där statiska kameran vid sidan av ett bord med en eller flera personer på varsin sida är nog det de flesta förknippar med Hong Sang-soo. Därför tyckte jag att vinkeln på sushi-haket var spännande. Ham sitter vänd mot Yoon och kameran medan hon sitter vänd mot väggen så hon är i profil, eller knappt ens det. Kanske inte det mest spektakulära i filmen och troligtvis bara en logistisk nödvändighet, men jag gillar dynamiken.
Allen var din input, Kiarostami kom jag på själv. Båda känns relevanta att jämföra med.
RaderaDet fanns en hel del saker som denna regissör gör som man kanske måste bekanta sig med för att till fullo uppskatta dem. Det var en del för mig nya grepp i alla fall. :-)
"intressant nog att inte somna ifrån" borde definitivt stå på DVD-fodralet tillsammans med alla kransar.
SvaraRaderaHåller verkligen med om Certified Copy. Båda är filmer som dröjer sig kvar i huvudet. Även om jag kanske hellre skulle se om Certified Copy än denna. Och då har jag ändå god lust att se om denna :P.
Hehe, kanske inte den bästa kritiken i världen, men kanske lite relevant i alla fall med tanke på att filmen är väldigt långsam i partier.
RaderaCertified copy är den bättre filmen tycker jag helt klart. Är lite sugen på att se om den jag också...