torsdag 8 september 2016

Suburra (2015)



Suburra är ett realistisk italienskt maffiosodrama som kom ut förra året. Först nu har den letat sig fram till Sverige. Suburra är en långsamt berättad historia om fifflande med markrättigheter i utkanten av Rom. De onda vill ta över markrättigheterna och samtidigt muta, hota och pressa politikerna att godkänna att en stor kasinostad får byggas på området. "Precis som Las Vegas" som någon säger i filmen.


Vi har nu kommit en lång bit från hur den traditionella maffian på Sicilien beskrivs i Gudfadern 2. Här är det ett gytter av kopplingar mellan maffian, kyrkan, korrupta politiker och småbusar. Filmen är som sagt mycket realistisk, som det känns i alla fall. Den är kall och rå, men samtidigt lite drömsk och den lever mycket på ett otroligt snyggt foto. Miljöerna och fotot kan påminna lite om vissa av Michael Manns filmer, tex Thief. Jag får också starka vibbar av dansken Nicolas Winding Refns estetik. Även musiken är effektiv och den hjälper till att sätta stämningen av en frenetisk desperation, hopplösheten som glöms i stunder av eufori av det rökta heroinet och håglösheten på grund av att ingenting någonsin blir bättre.


Det enda jag inte riktigt gillar med filmen är något som jag tror att filmmakarna faktiskt valt att ha. Det finns ingen tydlig huvudperson och än mindre någon som man kan hejja på. I en hård värld som beskrivs här finns inga hjältar, det är filmens mycket tydlig budskap, men i filmens värld kan vi åskådare ibland välkomna en hjälte. Däremot finns det flera karaktärer i filmen som jag känner sympatier för. Desto lägre på den brottsliga karriärstegen desto mer sympatier. Där finns en prostituerad som råkar illa ut. Jag kommer ihåg en nattklubbsägare som får ärva en massa skulder, synd om honom. Scenen när han förråder sin vän var kanske filmens starkaste scen. Politikern som råkar ut för allt skit hade jag dock inte mycket till övers för. Han var ett as.

Andra scener som sitter kvar i mitt huvud som en våt filt över huvudet är självklart de två bästa "actionscenerna", dels den i slutet av filmen, dels shoot outen hos Numero 8. Filmen är kryddad med korta men intensiva och framför allt brutala och realistiska våldsscener. Däremot får vi inga långa biljakter där folk hoppar mellan bilar och sånt tjafs som man håller på med i Hollywood vilket är bra.


Suburra...? Sammanfattning krävs. Detta är en bister film. Den passar bäst för de som gillar europeisk film och som helst ser dramer som är så realistiska som möjligt. Men vänta er inga euforiska "high five"-känslor. Filmen är istället deprimerande om något. Och skrämmande i det fall att man upplever den som trovärdig samhället idag. Kan ett land så tyngt under korruptionens ok någonsin resa sig ur mörkret? Svaret blir nog lika beklämmande som frågan.

Jag ger Suburra fyra "Mr Wolf" av fem möjliga.

Betyg: 4/5

Jag såg denna film under Malmö Filmdagar tillsammans med några av filmspanarna och här under kommer det dyka upp länkar till deras recensioner när de finns tillgängliga.
Jojjenito
Fiffis filmtajm
Rörliga bilder och tryckta ord

Regn och eld
Regn och tuffing
Regn och ond bråd död

10 kommentarer:

  1. Ja, den har nog växt i mitt huvud också.

    Musiken och fotot gör mycket. Som du säger så är filmen kall och rå, men samtidigt drömsk. En kombo jag gillar.

    Jag saknade ingen att hejja på faktiskt. Tyckte det bidrog till det som gjorde filmen bra. Men förstår att det kan ge viss distans. Som du skriver så var det ju ett medvetet val från filmmakarna. I Gomorra (filmen) är det ännu mer åt det hållet.

    Hmm, den där nattklubbsägaren kände jag inte nåt för mot slutet. Inledningsvis, ja, men sen saknade han totalt nån som helst ryggrad.

    Politikern var ett as.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det drömlika var nog det jag fastnade för också. Och jag kan iofs "klara av" att se en film utan protagonist, men för att filmen ska ta det där sista steget upp på betygsskalan saknades detta (denna gång). Jämför tex med Sicario som jag håller som en klart starkare film.

      Jag sympatiserade med nattklubbsägaren hela vägen, även om jag inte höll med om hans beslut... När han räddade sitt eget skinn.. En av filmens bästa scener för att den förmedlade känslan av hopplöshet så starkt.

      Tyckte du inte att den äldre gentlemannen från maffian påminde lite om Mr Wolf från Pulp fiction? Om än med lite olika arbetsuppgifter... :)

      Radera
    2. Mr Wolf, hmmm? Det var inget jag tänkte på under filmen. Men visst, de båda hade ett lugn över sig när de genomförde sina arbetsuppgifter. Skillnaden var väl att samurajens lugn kändes väldigt obehagligt medan Mr Wolf är mer humoristisk.

      Radera
  2. Höjdare mina tankar kommer imorgon - lustigt nog vart jag inte speciellt förtjust i Sicario - där kände JAG mig distanserad. Märkligt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ska läsa dina tankar med stort intresse!

      Radera
  3. Dina bilder får mig verkligen att minnas alla regnscener! Otroligt snygga! Tror verkligen att det är en film som kommer växa än mer vid en omtitt då man kanske inte behöver koncentrera sig på texten riktigt lika mycket.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag tror också att filmen kan växa vid en omtitt.

      Radera
  4. De verkar ha haft otur med vädret under inspelningen. Synd, men inget man kan kontrollera ju.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja men det regnar väl alltid i Rom? :)

      Radera