Suburra (2015)

Suburra är ett realistisk italienskt maffiosodrama som kom ut förra året. Först nu har den letat sig fram till Sverige. Suburra är en långsamt berättad historia om fifflande med markrättigheter i utkanten av Rom. De onda vill ta över markrättigheterna och samtidigt muta, hota och pressa politikerna att godkänna att en stor kasinostad får byggas på området. "Precis som Las Vegas" som någon säger i filmen.

Vi har nu kommit en lång bit från hur den traditionella maffian på Sicilien beskrivs i Gudfadern 2. Här är det ett gytter av kopplingar mellan maffian, kyrkan, korrupta politiker och småbusar. Filmen är som sagt mycket realistisk, som det känns i alla fall. Den är kall och rå, men samtidigt lite drömsk och den lever mycket på ett otroligt snyggt foto. Miljöerna och fotot kan påminna lite om vissa av Michael Manns filmer, tex Thief. Jag får också starka vibbar av dansken Nicolas Winding Refns estetik. Även musiken är effektiv och den hjälper till att sätta stämningen av en frenetisk desperation, hopplösheten som glöms i stunder av eufori av det rökta heroinet och håglösheten på grund av att ingenting någonsin blir bättre.

Det enda jag inte riktigt gillar med filmen är något som jag tror att filmmakarna faktiskt valt att ha. Det finns ingen tydlig huvudperson och än mindre någon som man kan hejja på. I en hård värld som beskrivs här finns inga hjältar, det är filmens mycket tydlig budskap, men i filmens värld kan vi åskådare ibland välkomna en hjälte. Däremot finns det flera karaktärer i filmen som jag känner sympatier för. Desto lägre på den brottsliga karriärstegen desto mer sympatier. Där finns en prostituerad som råkar illa ut. Jag kommer ihåg en nattklubbsägare som får ärva en massa skulder, synd om honom. Scenen när han förråder sin vän var kanske filmens starkaste scen. Politikern som råkar ut för allt skit hade jag dock inte mycket till övers för. Han var ett as.

Andra scener som sitter kvar i mitt huvud som en våt filt över huvudet är självklart de två bästa "actionscenerna", dels den i slutet av filmen, dels shoot outen hos Numero 8. Filmen är kryddad med korta men intensiva och framför allt brutala och realistiska våldsscener. Däremot får vi inga långa biljakter där folk hoppar mellan bilar och sånt tjafs som man håller på med i Hollywood vilket är bra.

Suburra...? Sammanfattning krävs. Detta är en bister film. Den passar bäst för de som gillar europeisk film och som helst ser dramer som är så realistiska som möjligt. Men vänta er inga euforiska "high five"-känslor. Filmen är istället deprimerande om något. Och skrämmande i det fall att man upplever den som trovärdig samhället idag. Kan ett land så tyngt under korruptionens ok någonsin resa sig ur mörkret? Svaret blir nog lika beklämmande som frågan.

Jag ger Suburra fyra "Mr Wolf" av fem möjliga.

Betyg: 4/5

Jag såg denna film under Malmö Filmdagar tillsammans med några av filmspanarna och här under kommer det dyka upp länkar till deras recensioner när de finns tillgängliga.
Jojjenito
Fiffis filmtajm
Rörliga bilder och tryckta ord

Regn och eld

Regn och tuffing

Regn och ond bråd död