Filmen bygger på Hjalmar Söderberghs bok från 1912 och för er som läst den behövs ingen beskrivning av handlingen men för alla er andra så... Filmen handlar om Arvid (Sverrir Gudnason), en ung skribent på en tidning i Stockholm som blir förtjust i Lydia Stille (Karin Franz Körlof). Lydias far går bort och plötsligt är hon lämnad ensam i världen utan medel. God råd är dyra. Tidigt i filmen fattar Arvid och Lydia tycke, giftermål är inom synhåll. De gifter sig och det var det...
Men nej. Skojjade bara... De gifter sig INTE. Arvid kan inte gifta sig med sin älskade! Inte för att han inte är säker på sin sak för det är han i allra högsta grad. Inte för att han inte har ett jobb för det har han i allra högsta grad. Utanför att han inte har en tillräckligt hög lön än. Bättre är tydligen att överge Lydia och tvinga henne in i en högst obra situation och hoppas på det bästa. Lydia gifter sig snart med en rik äldre man. Och så börjar cirkusen med trånande blickar, smussel, smygande bakom ryggar och omfamningar bakom lyckta dörrar. För att helt säkert försäkra sig om att ändå få chansen på Lydia så snart hon frigjort sig från sin rike äldre man går Arvid illa kvickt och gifter sig med en annan kvinna. Usch vad livet är hårt mot Arvid och Lydia. Det fick ju aldrig chansen ens!
Nä, jag vet inte jag. Är det kanske att människor är korkade som är den tidlösa sanningen i Pernillas film? I övrigt var allt filmtekniskt bra. Bra regi och vassa skådespelarprestationer. Filmens Lydia hade något spännande i ögonen, jag blev hela tiden mer nyfiken på henne. Arvid-pojken var dock mest lite mesig. Filmens största överraskning var kanske att jag gillade Michael Nyqvist i rollen som chefsredaktörn på tidningen! Jag ger Den allvarsamma leken två bortkastade chanser av fem möjliga.
Betyg: 2/5
Jag såg denna film under Malmö Filmdagar tillsammans med några av filmspanarna och här under kommer det dyka upp länkar till deras recensioner när de finns tillgängliga:
Jojjenito
Fiffis filmtajm
Rörliga bilder och tryckta ord
 |
| Gäckande in i det sista... |
Hoppsan! Jag håller med om att filmen gjorde Lydia betydligt mer intressant och spännande än Arvid. Däremot vet jag inte om jag kan tycka att deras livsval var så särskilt korkade. I det avseendet är historien förstås präglad av sin tid -- Arvid kan inte försörja både sig själv och Lydia på sin nuvarande lön. Att de ska kunna vara tillsammans utan att vara gifta är förstås inte att tänka på, särskilt för Lydias del. Nej, bättre än en tvåa håller jag den absolut för.
SvaraRaderaDet kändes som att hela dramat byggde på att Arvid vägrade gifta sig med henne när han hade chansen. Han frågade inte heller henne om hon kunde vänta... Klassisk historia med väldigt daterad i mina ögon. Att den skulle vara speciellt relevant för idag håller jag inte med Pernilla om. En tvåa är ganska ok betyg för den. :-)
Radera