Detta var en rackans underhållande film!
Jag hade aldrig gått på den på bio om inte Fiffi "dragit" med mig dit. När hon hängt med på konsert med min husgud Neil Young häromveckan tyckte hon att det var rimligt att jag gjorde henne sällskap att se hennes favoritskådespelare Sly Stallone i nya installationen i The Expendables-serien. Sagt och gjort. Vi klämde oss in mellan idel killar i publiken på rad sju på Rigoletto 1.
Lika stor anspänning som jag hade inför Neil-konserten, lika sammanbiten och beslutsam var Fiffi före Stallone-filmen. Detta var på allvar insåg jag plötsligt! Jag har ju sett de tidigare två filmerna hemmavid men jag kom knappt ihåg en enda scen. Så länge sedan var det ju inte! Men nej, jag skulle inte för mitt liv kunna återberätta någondera av filmerna. Jag har ett svagt minne av att Charisma Carpenter från Buffy och Angel var med i första filmen.
Nu är trean den överlägset bästa filmen av de tre. Det är inte så vanligt att kunna säga det om en trilogi! Filmen är nedlusad av gamla actionhjältar från 80- och 90-talen och egentligen är man hemma redan där. Arnold, Sly Stallone, Mel Gibson, Antonio Banderas, Wesley Snipes, Jet Li, Dolph och Harrison Ford. Till detta har vi också Frasier och den nye favoriten Jason Statham. Filmen har stjärnglas!
Men en massa kända namn gör inte en bra film. Fråga bara Ocean's Twelve! Handlingen i denna film är barmhärtigt nog enkel och tydlig vilket bra actionfilmer ofta har. Mel Gibson spelar en före detta kollega till Stallone som gått över till den mörka sidan och en bitter envig dem emellan spelas upp. Till sin hjälp tar Stallone det gamla Expendables-gänget men också några yngre förmågor som trist nog spelas av idel okända skådisar.
Filmens styrka ligger, trots all testosteron, inte i spänningen utan i humorn, "over the top"-action och alla blinkningar till herrarnas ålder och eventuella tecken därom. Det är nästan omöjligt att inte skratta högt så snart Arnold visar sig på duken, än mindre när han säger sina repliker, men är det ett elakt skratt? Nej, det är ett skratt som innehåller en palett känslor; nostalgi, pinsamhet och en ömhet jag nästan bli förvånad över själv. I slutändan är det underbart att se the Terminator, Rocky Balboa, Indiana Jones, Martin Riggs, El Mariachi, John Cutter, Drago och de andra "in action" igen....
Kända skådespelare alltså. Hur lyckas de då? För mig sticker tre skådespelare ut som klart bättre än de övriga. Tre herrar som känns tyngre i sina roller, med mer "gravitas". Först och främst är det Mel Gibson som faktiskt dominerar denna film fullständigt. Det är underbart att se honom i skurkrollen. Mel Gibson är bra, tummen upp från mig. Den andra stjärnan i kanten delar jag ut till Jason Statham. Han är helt enkelt stenhård i vad han än gör. Filmens kanske roligaste skämt handlar om honom och hans brittiska accent. Den tredje guldstjärnan ger jag till Antonio Banderas som gör den hejdlösaste "over the top"-karaktären av alla i en film där var och var en är "over the top".
Vid sidan av dessa tre stjärnor fick jag en hel del underhållning från Arnold som ser riktigt gammal ut nu för tiden, Kelsey Grammer som kanske inte är en actionhjälte men är mycket bra samt Wesley Snipes som får till en bra jargong med Statham.
Fripp spanar: vad hände där i slutet när Arnold och Jet Li omfamnade varandra som ett älskande par? Pride!?
Och hur mycket ammunition har the Expendables egentligen i sina byxfickor? Helt orimligt men också helt förväntat i en film som denna. Det blir nästan ett skämt i sig.
Hur snabbt kan Stallone springa? Snabbare än sin egen skugga!
Hur fasen ska man då betygsätta en sådan här film? Går det ens att jämföra den med en "riktig" film, dvs en seriös och intellektuellt mer förankrad film? Samtidigt måste man gå på känslan. Är filmen kul att se? Vill jag se om den?
Ett genomgående tema som det skämtas om är karaktärernas ålder, som lätt översätts till skådisarnas ålder. Filmen handlar till stor del om "old men". Fiffi satt och bölade sig igenom filmen. Tårkanalerna kom väl till pass så snart Sly Stallone visade upp sig. Det är ju så med "husgudar". Jag förstår det inte när det gäller signore Stallone, men jag var ju nästan likadan när vi stod tio meter från Neil ute på Skeppsholmen. Så vem är jag att döma? Och när Neil Youngs "Old man" spelades i baren i filmens sista scen och karaktärerna sjöng med för fulla muggar fann jag mig själv lite tagen i stunden. Att se en film som denna är som att spenderat lite tid med gamla vänner. Och det måste premieras rikligt.
Jag ger The Expendables 3 fyra gamla gubbar av fem möjliga.
Betyg: 4/5
Vad tyckte då Fiffi? Älskade hon filmen eller vill hon kasta den i papperskorgen?
Min revy på The Expendables samt The Expendables 2.
Vad roligt att du tyckte om den, vad roligt att du tycke om den SÅ mycket, vad roligt att du ville följa med, vad roligt att du kunde se samma saker som jag såg i filmen och vad roligt att filmen toppade dom föregående två.
SvaraRaderaDina spaningar var bra. Arnie och Jet Li, "get a room", haha, sött par det där. Och Banderas måste ha haft några av sitt livs bästa dagar under inspelningen. Hänga med gamla polare OCH få en roll som denna. :)
Jättekul att se den med dig och filmen var klart bättre än vad jag förväntat mig. Hade trott att det skulle bli mer som ettan och tvåan, dvs dålig film sprinklat med lite nostalgi och ett och annat roligt skämt.
RaderaFin recension av de gamli gubbarna :-) Vad roligt att vi du, jag och Fiffi har enats i just denna film, det känns väldigt otippat! Ha ha, ja vad hände egentligen där i slutet? Tyckte det var en fantastiskt fin scen iaf :-)
SvaraRaderaHåller med om att de yngre skådisarna var lite väl anonyma, fick inte riktigt feeling för nån av dem förutom kanske Kellan Lutz och Glen Powell. Lite tråkigt att Ronda Rousey som spelade enda tjejen var en rätt dålig skådis. Men men, man kan inte få allt här i världen. Som sagt, det som gör filmen sevärd är ju humorn, som är lika varm som Fiffis kärlek till Stallone.
Tack Cecilia. Ja det var otippat att just denna film skulle skapa en sådan enighet (nästan). Ronda Rousey, var hon dålig? Jag tror att hon är känd från MMA-världen. Hon kunde slåss i alla fall. Trodde för en sekund först att det var Julia Stiles. De är lite lika...
RaderaJa, just det, Julia Stiles, tyckte hon var lik nån! Jo men hon kändes rätt trubbig i skådisrollen, men det kanske inte fanns så mycket att jobba med ;-) Grym fighter helt klart.
SvaraRadera