Nulla?
Den första filmen från Malmö Filmdagar 2014 är den svenska invigningsfilmen Medicinen från firma Colin Nutley och Helena Bergström. Regissören och hans kvinnliga huvudrollsinnehavare var på plats och presenterade filmen vilket adderar en liten krydda till visningen och en fasa inför revyskrivandet.Det är alltid kul när svenska filmer visar sig vara bra och då tvekar jag inte att hylla dem. Men fan ta dem om de inte är bra, för då kan jag inte med rent samvete skriva upp dem bara för att de är svenska. Den nya filmen är en "finna-sig-själv"-komedi om en kvinna som jobbar på en tidningsredaktion. Det är en herrans massa kvinnor på redaktionen plus en "samvetskille". Då blir det jämlikt plus att de kan slänga in ett och annat bögskämt.
Medicinen är en soppa som är "all over the place" som man säger. Ibland allvarsam a la "kvinnor kan" trots medelålder, ensam mamma och dåligt självförtroende; ibland lite romantisk komedi, och ibland oavsiktlig komedi. Det dåliga behöver inte ens komma från manus utan från att skådespelarna fått fria händer att improvisera, vilket just denna ensemble uppenbarligen inte var så väl anpassad för. Bergström sa innan filmen att Colin Nutley ju arbetar mycket med improvisation och att de hade haft så kul under inspelningen. Tyvärr har detta uppenbarligen gått ut över filmen kvalité. Denna film hade behövt tajtas upp lika mycket som det eventuella hullet på magen som huvudkaraktären oroar sig för.
Ewa Fröding spelar en chef från helvetet. Hon verkar ha haft mycket kul med sin roll, och separerat från filmens magplask var hon lite underhållande, men det passar tyvärr inte in i filmen. Dialogen är ibland absurd, ibland absurt dålig. Jag hade hellre sett en elak, hård eller psykopatisk men framför allt trolig chef än denna karikatyr på "den onda chefen". Filmen hoppar mellan allvar och ett försök till något som kanske skulle kunna liknas vid "Djävulen bär Prada". Men de allvarliga partierna känns inte äkta, filmen har inte tjänat ihop till dessa scener eftersom den i övrigt är farsartad och spretig. Man måste på något sätt kunna tro på någon av karaktärerna i en film för att kunna känna något för dem...
Vid sidan av alla de scener som man skrattar åt på grund av att det är så skämmigt finns där faktiskt några scener som var roliga på riktigt. Dels när kvinnorna på redaktionen diskuterar modern sex såsom analsex. Cecilia Forss minspel var mycket underhållande. Dels när de i samma sekvens pratar om ett nytt namn för kvinnlig onani. De prövar bland annat klittra, snitsla och nulla. I den senare scenen började Helena Bergström och Katarina Ewerlöf skratta så att de nästan bryter ihop. Det charmiga är att det känns som att de verkligen skrattar på riktigt när det spelar in scenen. Den scenen gick genom duken. Men en scen gör tyvärr inte en hel spelfilm.
Jag är ledsen att behöva säga det men jag fann Medicinen otroligt dålig, ja den var faktiskt den svagaste av alla de tretton filmer jag såg på årets Filmdagar.
Jag ger Medicinen ett piller av fem möjliga.
Betyg: 1/5
Ja du, vad ska man säga? Ska man skratta eller gråta, förfasas, förskräckas eller tänka "vad vad det vi sa"? Det känns som det krävs ett mirakel för att kunna bli väldigt positivt överraskad av en Colin Nutley-film igen efter dom senaste filmerna. Medicinen var verkligen undermålig, den näst svagaste filmen för mig av dom tolv jag såg. Var den inte väldigt lång också till råga på allt?
SvaraRaderaKändes rejält lång, ja, var den tre timmar? Tror vid närmare eftertanke att manus inte var så jättebra heller... Det var lite väl tamt, tryggt och utan spetsig överraskning, helt enkelt lite "tantigt".
RaderaFasiken, hela den där visningen kändes... trött. Först nåt "kulturkommunalråd" som höll ett ganska stelt tal och sen Helena och Colin som inte riktigt verkade tro på sin egen film. Det fanns ingen flärd, ingen som peppade upp stämningen, tomt i salonge (eftersom alla andra hade sett den tidigare i sommar). Och sen då själva filmen som fick mig att vilja sjunka genom golvet.
SvaraRaderaEn mycket konstig visning. :)
Ja tyvärr uteblev kanske galakänslan i allt det du beskriver. Namnen på postern viktigare än innehållet antar jag...
RaderaDet där kommunalrådet var precis lika träffsäker som filmen. Hon malde på om att film inte skall vara en kommersiell angelägenhet, inför en salong full med branschfolk som har filmen som sitt levebröd.
Radera@Carl: LOL, exakt! Det om något var en träffsäker filosofisk spaning! ;-)
RaderaHon sa inte ett enda positivt ord om filmbranschen, men en massa om hur bra Malmö är. Kändes som att folket i stolarna inte var sugna på att lyssna på ännu ett valtal...
Läste en kort intervju i Fokus där Colin och Helena tycker att han inte får tillräckligt med cred för att han gör filmer som "uppmärksammar alla karaktärer" Nä, när karaktärerna är av den här kalibern kanske man inte borde förvänta sig det heller.
SvaraRaderaSjälvinsikt är kanske inte den vanligaste egenskapen hos folk som jobbar i filmbranschen. Och med rätta, egensinne och gränstänjande uppskattar vi. Det skedde dock inte denna gång.. Det är helt ok om de fortsätter göra film som denna, bara jag slipper se dem. Men jag undrar jag om de verkligen kan vara speciellt nöjda med filmen...
RaderaI samma intervju påstod de att de tyckte Medicinen var det bästa Colin någonsin gjort...
Radera@Sofia: men den kommentaren måste väl ändå vara ren marknadsföring...
RaderaPå ett sätt hoppas man ju nästan det för annars har de ju förlorat all kontakt med verkligheten
RaderaLOL. Sant.
Radera