fredag 3 januari 2014

Sherlock - Season 2 (2012)



På nyårsafton körde jag och Fiffi ett filmmarathon där vi skulle se film i 24 timmar (känt på twitter via taggen #24hfilm). Nu blev det inte något 24 timmars obrutet filmtittande, men man måste ju spänna bågen för att komma någonvart. Vi kanske lyckas spränga 24-timmarsvallen nästa gång?

Vid sidan av gamla klassikers valde vi att kolla på de tre tv-filmerna från andra säsongen av Sherlock. Tredje säsongen närmar sig och det var en perfekt uppladdning inför det. Jag såg om dem för första gången och Fiffi såg dem för första gången helt och hållet. Jag har tidigare skrivit om alla tre filmerna, se länkar nederst.

Denna text innehåller spoilers!

Nu när jag ser om filmerna slås jag än en gång av hur extremt välgjorda de är. Denna gång kunde jag än mer fokusera på dialogen och alla detaljer i hantverket. Det är en djup mylla i dessa filmer. De går att se om och om igen.

Benedict Cumberbatch har den showigare rollen som Sherlock, men det är Martin Freeman som är allra bäst i serien. Detta måste vara och bli hans livs roll. Första och sista scenerna i den tredje filmen The Reichenbach fall är ypperliga. I första scenen ser vi Watson hos en terapeut där han försöker behandla chocken efter Sherlocks död. Den sista scenen är den då Watson står vid Sherlocks grav. Han har så svårt att uttrycka vad han känner. Kroppsspråket och hans tafatta lilla beröring av gravstenen är så djäkla bra. Han blir så drabbad av känslor att han faller tillbaka till ett ryggmärgsbeteende när han i en militärisk stil sträcker på sig och gör en "helt om"-manöver och går iväg. Det var väl dels ett hedersbetyg åt hans gamle vän, men också ett sätt att hantera en ohanterbar stund.

Annars är första filmen, A scandal in Belgravia hela seriens bästa. Där kommer dialogen, de tekniska trixen med bland annat tankar utskrivna i bild och det känslomässiga spelet mellan Irene Adler och Sherlock till fulländning. Blev Sherlock förälskad? Ska Irene komma tillbaka i säsong 3? Och är Watson gay? Frågorna är många, men att filmen är suverän råder det inget tvivel om. Jag kan hålla med Fiffi om att den är en 6/5!

I onsdags kväll hade säsong 3 premiär i England och snart får vi äntligen reda på hur sjutton Sherlock fixade det där sista tricket från förra filmen. Jag kan knappt bärga mig.

Mina tidigare inlägg: A scandal in Belgravia, The hounds of Baskerville och The Reichenbach fall.

Betyg: 5/5

8 kommentarer:

  1. Det är verkligen en härlig serie! Men lite intressant att två så pass starka avsnitt flankerar den betydligt svajigare hunden...

    SvaraRadera
    Svar
    1. The hounds of Baskerville är ju inte direkt dålig, det är snarare en tämligen bra film, men i jämförelse med 4:an och 6:an är den klart svagare.

      Såg ju 7:an igår. :-D

      Radera
    2. Was it everything you dreamed it to be? ;)

      Radera
    3. Hehe, kanske, kanske inte. Den var bra, givetvis, men jag ska nog se om den först innan jag skriver min text...

      Radera
  2. Såg del sju i förrgår och visst är det bra. Problemet (men det är litet) är att karaktärerna är så mycket mer intressanta än själva mysterierna. Ser fram mot fortsättningen - vem är mannen i slutscenen??

    SvaraRadera
    Svar
    1. Javisst var det ett exalterande slut. Kostym, blåögd, hornbågade glasögon, i ett konstigt rum med en massa trollkarlsprylar? Ingen aning.

      Radera
  3. Jag såg om Belgravia-avsnittet precis. Hmmmm.... känner mig som Miss Sherlocka i soffan, försöker få ihop små ledtrådar som man faktiskt får som löser vissa grejer i säsongsfinalen. Vill ju inte spoila nåt här men en liiiiiiten pollett trillade ner. Tror jag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ah, Irene Adler! Vilket underbart avsnitt, ledtrådar eller ej!

      Radera