Wrong (2012)

Inför nästa film mötte jag upp med Fiffi utanför Zita. Vi skulle se den galne fransosen Quentin Dupieux's nya film Wrong. Det var den 21a (!) filmen på festivalen för mig. Fiffi hade talat sig varm om Dupieux's film Rubber och jag var sugen att se vad uppföljaren kunde bjuda på. Den upp-och-nedvända planschen var skön och såg helt fel ut. Jag var förberedd på en absurd film.

Filmen startar med en brinnande skåpbil ute i öknen. På den öde landsvägen står några brandmän. Ingen verkar bry sig om att bilen brinner. En av brandmännen tar en tidning i handen och stegar fram mot kameran och går på toaletten. Han drar ner byxorna sätter sig på huk med ryggen åt kollegorna och vecklar lugnt upp tidningen. Lyckligtvis bryts scenen där och vi slipper se hans "mästerverk", men det står helt klart från början att detta är lite annorlunda.

Senare får vi se en sådan där gammal väckarklocka där varje siffra är som ett blad som ramlar ner när den tickar fram. Klockan står på 6.59 och man väntar sig att alla tre siffrorna ska ändras till 7.00, men istället ändras klockan till 6.60. Haha. Ganska kul faktiskt. Absurt men absurt och lite absurt.

Den absurde huvudpersonen Dolph

Wrong handlar om Dolph Singer (Jack Plotnick). Hans hund har försvunnit och han är förtvivlad. I sitt sökande efter hunden träffar vi på hans tröge trädgårdsmästare Victor, hans tvetydiga granne, en sprallig tjej i andra änden av telefonen och en vis man (absurt spelad av den förträfflige William Fichtner).

Speciellt Dolphs första samtal med den spralliga, Emma (Alexis Dziena) var hysteriskt roligt. Han för en långsam och absurd konversation där han mest pratar om sin hund och hon svarar artigt, spralligt och aaah...bsurt. Det slutar med att hon vill flytta in hos honom, något som hon också gör. När Emma kommer med sitt pick och pack är dock Dolph ute och letar efter hunden så Emma träffar Victor, trädgårdsmästaren istället. De har sex.

Den spralliga Emma

Jag kommer inte ihåg så mycket mer om filmen. Efter en lysande inledning blev det lite tradigt och jag satt mest och nickade till under andra halvan. Om jag inte är helt ute och cyklar tror jag att Har du inte sett den-Johan satt bredvid mig. Och jag har för mig att Johan också fajtdes mot John Blund, förlåt om jag kommer ihåg fel. Filmen är kort, men för lång. Den hade vunnit på att tajtas till lite, antingen behålla sin absurditet helt och hållet, eller haft en handling.

Wrong hade varit bättre för mig tidigare under veckan tror jag. Denna gång gick filmens absurditeter in i huvudet, studsade mot något därinne och slank ut igen genom ett av hålen. Jag orkade inte samla in den. Nu satt jag istället mest och väntade på den förväntade spektakulära scenen med den upp och nedvända bilen. Den scenen fick vi aldrig se. Absurt.

Jag ger därmed Wrong två skjutningar nära haren av fem möjliga.

Betyg: 2/5

The zen master