Killing Them Softly (2012)

Jackie: They cry, they plead, they beg, they piss themselves, they cry for their mothers. It gets embarrassing. I like to kill 'em softly. From a distance.

Lördagen avslutades med den förväntade storfilmen Killing them softly. Det blev den tjugotredje filmen (!!!) på festen för mig. Jag såg den ihop med Markus och Erik samt Johan och Marie R. Killing them softly är regissör Andrew Dominik's tredje film. Jag såg hans förra film med det anmärkningsvärda namnet The assassination of Jesse James by the coward Robert Ford på filmfesten 2007. Jag gillade den filmen en hel del, men den var olidligt långsam. En western som var allt annat än actionfylld och som utsatte åskådaren för prövningar inom koncentration och fokus.

I Killing them softly spelar Brad Pitt Jackie, en maffiasnubbe som kallas in när några småskurkar rånat en av maffians illegal spelklubbar. Richard Jenkins spelar en kostymklädd maffiarådgivare, ungefär samma roll som Duvall hade i Gudfadern. James Gandolfini spelar den andra lönnmördaren som tas in som hjälp åt Jackie. Till sist ser vi en lysande Ray Liotta som den olycklige spelklubbsägaren.

Småskurkar

Filmen börjar starkt. Handlingen sätts upp bra och det inledande rånet är bra gjort. Filmen har märkbar fart framåt. Jag började hoppas på att regissören lämnat kvar sin dragning mot det långsamma dramat hemma denna gång. Allt eftersom fler karaktärer introduceras sänks dock tempot. I mitten av filmen får vi några bra scener i olika konstellationer med de fyra kända skådespelarna. Jag tyckte att Ray Liotta stod ut i denna film, men även en sorgsen Richard Jenkins och en sexmissbrukande och alkoholisrad Gandolfini var mycket bra. Brad Pitt då, undrar du kanske? Jo, han är ganska bra, men karln kan ju inte prata rent!

Allt eftersom filmen skred fram blev det mer och mer dialog och mer och mer mumlande, om det så var i bilar, på barer eller i hotellrum. Jag hörde helt enkelt inte var Pitt och de övriga sa. Det var säkert djupsinniga och tänkvärda ord, men om man inte hör vad de säger hjälper det ju inte. Jag hade just sett Knife fight där dialogen for fram som ur en kulspruta men där var det inga problem att hänga med för att ljudbilden i filmen gjorde att du kunde höra vad de sa. Men icke här.

Storskurk

Andra halvan av Killing them softly var långsammare och långsammare, som om det vore ett självändamål. Inte bra. Det är synd helt enkelt på en så lovande inledning. Tror Dominik att det endast kan bli djupt och "bra" om filmen går långsamt? Är han så pretentiös?

Filmen är inte överdrivet våldsam, men de våldsscener som finns var hårda. Är detta en ny trend? Att ha med ubervåld i filmer som till stor del inte är våldsamma i övrigt? Jag har nu tre "bevis" på denna spaning; Drive, Lawless och Killing them softly.

Jag har lite svårt att bedöma denna film rättvist, men idag får den tre misslyckade småskurkar av fem.

Betyg: 3/5