Gränsen (2011)

Vakna, Aron, vakna.

"Gränsen" är något så spännande som en svensk independentfilm. Den blev inte speciellt uppmärksammad när den gick på bio såvitt jag kommer ihåg. Desto mer omtalad var den bland filmbloggare, och jag blev därmed lite nyfiken på denna svenska actionfilm. Historien utspelas en vinter under andra världskriget nära gränsen mellan Sverige och det nazi-ockuperade Norge.

Tyvärr har ofta svensk film stela skådespelarinsatser som undermineras av vansinnigt dålig dialog. Ibland kan man undra om man ser en film eller en teateruppsättning av något glatt amatörgäng. Men "Gränsen" faller inte alls i den fällan. Filmen är riktigt bra gjord, spännande, har hyfsat utmejslade karaktärer och några tydliga intriger som får sin upplösning, mer eller mindre. Dessutom är det en schysste action-brakare och det tackar man ju aldrig nej till.

Filmen börjar ganska långsamt. De tar allt för bra tid på sig för att etablera karaktärer och med övertydlighet etablera vilka insatser (stakes!) som de olika karaktärerna spelar med runt bordet. Som Sam Van Hallgren från Filmspotting en gång sa: skippa den första halvtimmen av en film och vi, åskådarna, kommer ändå att förstå och hänga med. Sam förde ett längre resonemang om att filmer allt för ofta tog för lång tid på sig för att komma "till skott", som i "Gränsen" till exempel. En film som jag nyligen revyade som testade raka motsatsen är "Meek's cutoff". I den dimper vi rakt ner i handlingen, ca fem veckor in på "genvägen". Kelly Reichardt spenderar noll minuter på att etablera de tre paren, visa hur mycket de älskar varandra, hur de räds inför resans faror, hur de oroas för sina barn osv. Ändå förstår vi instinktivt allt detta när vi ser filmen (som är ruskigt spännande trots sitt långsamma tempo).

Det är just inledningen av "Gränsen" som är filmens mindre starka del. Vissa av scenerna mellan Aron och Karin var inte helt lyckade. Marie Robertson i rollen som Karin gör dock ett bra jobb, även om hennes dialekt kastade mig av stolen först. Skådespeleriet är generellt sett bra. André Sjöberg som Aron och Johan Hedenberg som major Adolfsson har tunga roller. Filmen stjärna är dock Antti Reini i rollen som Järvinen (vilket namn!). Han spelar en enögd stenhård finne med meriter från Finska Vinterkriget. Jag gillade också Bjorn Sundquist som den norske motståndsmannen Egil.

Filmen behandlar en för mig okänd del av den svenska historien från kriget. Det alla vet är ju att svenskarna vek ner sig som kycklingar mot tyskarna i de flesta avseenden. Här får vi en historia som kanske bygger på sanna händelser, kanske inte. Filmen är oavsett spännande, och under andra halvan överraskande brutal.

Jodå, "Gränsen" är en mycket sevärd svensk actionfilm med spår av drama. Jag kan varmt rekommendera den och ger den tre välförtjänta skidor av fem möjliga.

Betyg: 3/5


Bloggvännen Joel gillar "Gränsen" än mer, Steffo fann den frisk och mustig, Jojjenito såg den tillsammans med ett gäng 16- och 17-åringar, och Fiffi skäms inte ett endaste dugg... :-)

Järvinen och Aron