Thor (2011)

Oh. My. God.

En av vårens mest emotsedda filmer måste väl ändå vara "The Avengers" av Joss Whedon? Däri sammanförs flera av Marvels superhjältar till ett magnifikt team. Bland andra kommer vi får se Iron Man (Robert Downey Jr, alltid bra), Black Widow (Scarlett Johansson, alltid het), Hawkeye (Jeremy Renner, alltid tuff), Captain America (Chris Evans, fortfarande färglös) och Thor (Chris Hemswoth). Jag hade nog sett alla filmer som man bör se som förberedelse inför den stora premiären, utom "Thor".

Jag har nu legat sjuk hemma några dagar och då passade det perfekt att ta sig an denna "Thor". Jag såg nyligen "Captain American: The first Avenger" och den var ett sömnpiller utan dess like. I kommentarerna till mitt blogginlägg för den filmen antyddes att "Thor" skulle vara en än svagare film så jag hade väl inte överdrivet höga förväntningar direkt.

Men när jag satt mig ner, laddat videon och börjat se filmen fann jag mig upprymd, leende och konstant underhållen. Vilken kul och perfekt comic book movie-adaption. Vad finns det att inte gilla med denna film? "Thor" har en hel del humor, en skön och befriande humor. Även om vissa hard core fans säkert inte gillar humorn gör den filmen för mig. Det är den största skillnaden mot "Captain America", den filmen tog obegripligt nog sig själv på största allvar. Humorn i "Thor" är på precis rätt nivå. Humorn kommer från roliga situationer, som att se Stellan Skarsgård som Dr. Erik Selvig berusad och däckad (kolla in deleted scenes, där finns en scen till med en berusad Stellan). Humorn är dock inte löjlig eller absurd som i 80-talets fasansfullt dåliga Batman-filmer, ni vet, de där med Danne Devito som en pingvin osv.

Jag gillade flera biroller i filmen: Natalie Portman var en färgklick som den envetne forskaren, omnämnde Stellan var stabil, Anthony Hopkins och Rene Russo var perfekta som Odin och Frigga, och Lady Sif och hennes tre kompanjoner var helt ok. De sistnämnda var kanske lite på den plojjiga sidan men de var med minsta möjliga marginal på rätt ändå.

Dessutom var filmens huvudkaraktärer mycket bra. Chris Hemsworth, i rollen som Thor, får kanske inte en oscar snart, men i denna roll var han helt rätt. Han var ocharmigt arrogant i inledningen, överlägset segerviss i mitten och uppvaknat ödmjuk mot slutet. Hans bror Loki var förträffligt spelad av Tom Hiddleston. Han visade upp ett bredare spektrum för en skurk än vad man är van vid att se. Är inte de bästa skurkarna de som vi på något sätt kan förstå och känna en aning sympati för? Där har vi en värdig motståndare i kommande film.

Även om jag blev medryckt av scenerna från Asgard och Jotunheim, var det scenerna i New Mexico som var bäst. Att placera en främling i en ovan miljö och låta honom råkar ut för en massa kulturkrockar är ett gammalt knep men det funkar fullt ut här. Och vilka lustiga krockar sen! Thor kör på i vanlig manér, kastar glas och kysser på handen, och våra tre forskare kliar sig i huvudet och undrar vad det är för konstig "uteliggare" de hittat. Mycket underhållande. Forskningsassistenten Darcy, charmigt spelad av Kat Dennings, var filmens one-line maskin. Henne har jag nog inte sett tidigare, men jag ser gärna mer.

Detta var en fullständig överraskning. I positiv riktning. Jag sänder en mental salut till Kenneth Branagh som regisserat filmen till att blir så bra den kunde. Jag ger "Thor" fyra perfekta matinéfilmer av fem möjliga.

Uppdatering: Efter några dagars tillfrisknande och en självpåtvingad kalibrering av betygskalan så förlorar "Thor" en matinéfilm och ramlar ner på det mycket hedervärda betyget 3. Jag skrev revyn i ett överraskningens rus. Den är en stark film inom sin genre, men för allas vår trevnad bör nog betyget bli trean och inte än högre. Sorry.

Betyg: 3/5