Wrath of the Titans (2012)

Var sugen på lite fantasy rent generellt och att studera Rosamund Pike i den miljön mer specifikt. Miss Pike spelar ju Moiraine i den kommande tv-serien "The Wheel of Time" på Amazon Prime. Här i "Wrath of the Titans" spelar hon drottningen Andromeda. Kanhända att Andromeda besitter samma styrka som en Aes Sedai?

Men tyvärr var inte Andromeda i närheten av vad en Aes Sedai är så detta test av Rosamund Pikes acting chops föll platt till marken. Inte för att hon var dålig, hon hade bara en väldigt anonym roll och hade inga scener där hon skulle osa av styrka och beslutsamhet, vilket hon kommer få bra träning i under tv-serien...

Filmen har ganska många kända manliga namn med thespianer som Ralph Fiennes, Bill Nighy, Danny Huston, Liam Neeson och Edgar Ramírez i casten. Tyvärr spelar tråkisen Sam Worthington huvudrollen vilket gör ingen glad.

Regissören Jonathan Liebesman gjorde tidigare "Battle Los Angeles" som är en ok sci-fi/krigsfilm. Han har dock inte fokus på karaktärer och dialog, utan det är mest action utan slut.

Efter filmen blev jag varse om att detta var en uppföljare av "Clash of the Titans" från 2010. Där ser man! Jag hade inte speciellt svårt att hänga med i vad som hände i Wrath, men jag kommer ihåg att jag var lite förvånad över hur mycket filmmakarna räknade med att publiken hade koll på sin grekiska mytologi. Att det fanns en film före denna förklarar en hel del!

Betyg: 2-/5

Everest (2015)

Tidigare i veckan hörde Fiffi av sig och frågade om jag ville hänga med på den nya filmen Everest på lördagen. Jajamän, utropade jag. Efter att ha spenderat en vecka på hög höjd uppåt en 4000 meter hade jag provat på det där med att uppleva att kroppen får för lite syre i miniformat. Klättrarna på Everest utsätter sina kroppar för syrebrist på en helt annan nivå... Jag är allmänt fascinerad av äventyrare som tar sig an till synes omöjliga uppdrag och historier om bergklättring är alltid jättespännande tycker jag.

Men den största anledningen till att jag ville se filmen är för att jag läst Jon Krakauers bok "Into thin air" som filmen till stor del är baserad på. Det är en av de mest fascinerande och gripande böcker jag läst och helt klart på topp 10 bästa böckerna jag läst. Jag var mer eller mindre besatt av händelsen på Everest i maj 1996 efter jag läst boken.

Jag hade ganska höga förhoppningar om filmen och jag var mer eller mindre ospoilad. Det enda jag visste var att filmen hade en stjärnspäckad rollista med idel Hollywood-kändisar. Vad sägs om Josh Brolin, Jake Gyllenhaal, Kiera Knightly, Jason Clarke, John Hawkes, Emily Watson, Sam Worthington med flera?

Filmen var bra! Den var dock inte i närheten av så bra som boken var. Varken filmen eller boken pekar ut någon som "bad guy" eller överdriven hjälte. Det är bra, men det boken gör bättre är att med tydlighet beskriva vad som hände och vem som gjorde vad. I alla fall så gott som det gick att reda ut dessa saker. Krakauer tog lång tid på sig för att verkligen gå till botten med vad som hände. Det var en viss oenighet om vad som hände exakt på berget i stormen.

Filmen är dock lite mer grumlig. Jag hade ju händelserna ganska klara för mig i huvudet och kunde därmed lappa ihop vad som hände på duken, men jag vet inte hur enkelt det var för Fiffi och andra som inte läst boken. Jag önskar att filmen hade kunna vara tydligare med vissa av de mest avgörande misstagen som begicks.

Annars satt jag på helspänn mest hela tiden. Det var extra olycksbådande att se filmens första hälft då jag visste vilka som skulle överleva och vilka som skulle förgås. Jag tycker nästan att första halvan var mer spännande än den dramatiska sista delen, även om det var i slutet som alla dödsfallen skedde.

Filmen är spektakulär i sitt utseende. Jag fattar inte riktigt hur mycket som är filmat på plats och hur mycket är fejk. Man kan i alla fall konstatera att naturen där uppe på världens tak är vidunderligt vacker. Tänk att jag en gång när jag var ung nästan fick åka med på en expedition till Nepal. Annan story...

Skådespelarna skötte sig över lag bra. Jake Gyllenhaals uppspärrade ögon - check, Kiera Knightlys alienhaka - check och Emily Watsons genomskinliga hud - check.

Detta var en mycket bra film som berörde mig till tårar men som ändå inte skakade om mig som jag hoppats (och som boken gjorde). Den ska ses på stor duk och ta mig tusan om den ändå kanske inte skulle funka allra bäst i 3D? Fiffi och jag såg den dock i 2D.

Jag gillade verkligen filmen, men då bilderna jag hade i mitt huvud från boken inte alltid stämde överens med filmen blev känslan något mixad. Ikväll ger jag därmed Everest endast tre syrgastuber av fem. Kan mycket väl jacka upp den ett halvt snäpp när jag smält intrycken...

Betyg: 3/5

Vad tyckte då Fiffi? Fick hon svindel? Tappade hon andan? Läs här.

Läsa mera:
Bra wikisida om tragedin.

Sagarmatha - Mother of the Universe

Sabotage (2014)

Caroline: I've known some cops in my time, but your people don't seem like cops.
Breacher: Good. They're the best undercover agents in the DEA.

Filmen inleds med en scen där en kvinna blir torterad och tvingad att om och om igen be John att komma och hämta henne. Man kastas rakt in i en brutal och skoningslös värld där kampen mellan polisen och drogkartellerna knappast har någon klar vinnare. Scenen skaver och känns mycket obehaglig. Känslan från den scenen hänger kvar under hela filmen och den ger mig ett större engagemang och intresse för huvudkaraktären John än vad det verkar som att många andra känt. Detta är en film många verkar hata. Jag älskar den.

Arnold gjorde comeback förra året som huvudrollsinnehavare i och med filmen The last stand. Därefter kom den något svagare Escape plan där han spelade andrafiolen till Sly Stallone. Den nyvunna aktiviteten har gett oss ännu en actiondängare med Arnold i klockren huvudroll. Detta är en gammal hederlig våldsfilm med allas vår Arnold. Den är purfärsk och ändå får jag nostalgivibbar.

Sabotage är en mycket brutal polisfilm om ett gäng narkotikapoliser som anklagas för stöld av beslagtagna pengar. Efter internutredningen avslutats börjar en efter en av poliserna råka illa ut. Det verkar som att narkotikakartellen inte gillar poliser som lägger sig i.

Arnold spelar polisenhetens ledare John "Breacher" Wharton. Han börjar se ganska gammal ut nu, den gode Arnold, men det funkar här då han spelar en åldrig gammal krigare. När han trycker upp en av de yngre och mycket större kollegorna mot väggen i ett internt gräl tror jag på scenen ett hundra procent. Det finns en självklarhet i Arnolds fysiska aktioner som jag helt köper.

Så filmen påminner lite om den där Dödlig Vapen-filmen där poliserna dödas en efter en i attentat. Hon som hoppar i poolen via trampolinen, ni kommer ihåg. Men denna är bra mycket brutalare. Fastspikad människa i taket och så vidare. Men filmens mest brutala sekvens är historien om Whartons fru och son som fångats och dödats av drogkakartellen. De skickar honom videos av tortyren tillsammans med brev efter brev med kroppsdelar. Bilderna som jag spelar upp i mitt huvud är mångt mycket värre än de jag får se på duken i denna film.

Filmen är intressant och mycket bättre än vad idioterna skriver på imdb där den fått en massa extremt negativa "user comments". Jag antar att om man hatar Arnold eller denna typ av actionthrillers kan man säkert tycka att den var dålig. Jag är rimligen i filmens målgrupp men jag fann den ändå överraskande bra. Självklart är detta kanske inte den mest filosofiska film som gjorts men jag tyckte att flera av filmens teman hanterades klart intressant. Whartons familjs öde, kampen mellan polis och drogkakarteller samt stressen i Whartons grupp då de utsätts för systematisk utrotning var tillräckligt mycket men inte mer att sätta tänderna i.

Olivia Williams spelar polisen Caroline som utreder morden på Johns team. Det är en ganska hyfsad personkemi mellan henna och Arnold.

Vid sidan av Arnold föll jag för Sam Worthington i rollen som James "Monster" Murray. Va fan, kan han spela? Jag har nästan avskrivit honom efter hans bleka insatser i Avatar och Terminator: Salvation.

Filmspanare! Kommer ni ihåg tjejen som spelade Connie O'Mara i Gangster Squad? Hon som spelade Josh Brolin's fru! Mireille Enos heter hon och jag kommer ihåg att många tyckte att hon var bra. Samma skådis spelade också Brad Pitts fru i World War Z. Här är hon jättebra som polisgängets mycket nerviga och utflippade kvinnliga under cover cop.

Jag gillar't och pendlar mellan två betyg men eftersom jag redan nu skulle vilja bjuda hem både en och annan filmkompis och kolla på filmen igen sträcker jag mig till det högre betyget. Jag ger Sabotage fyra "he came back" av fem möjliga.

Betyg: 4/5

Movies-Noir har också sett filmen. Gillade han den nedklippta versionen eller tycker han att filmbolaget har saboterat filmen?

Avatar (2009)

If there is a hell, you might want to go there for some R&R after a tour on Pandora.

Japp, Jimmy Cameron har i Avatar skapat en riktigt fet rymdaction. Detta är en värdig efterträdare till hans mästerverk "Aliens"". Svettigt, mustigt, spännande och med en skön humor i den tajta dialogen. Till och med Vasquez är ju med igen, en så där 15 år senare. Hon dör igen, stackarn. Men var är Drake? Var han där? Eller private Hudson?? Han var väl med i alla fall? Ripley dök upp, men hon hade softat till sig ganska rejält, tycker jag.

Nja, man kan ju alltid drömma. Jag är mycket tveksam till detta projekt. Cameron har uppenbarligen bara fokuserat på den nya 3D-tekniken och datoranimation. Och visst är det häftigt, men varför kunde han inte spendera en liten, liten, liten stund på berättelsen och dialogen?? Handling, konsekvenser, karaktärers utveckling och motiv. Motiv! Allt hanterat som om det inte hade någon betydelse alls. Men det är ju hela filmen! Gärna ny filmteknik, så länge den stöder en bra berättelse, en bra dialog, bra skådespelare som briljerar med komplexa och spännande karaktärer. Här, i Avatar, intet. Obegripligt som "The Frans" brukar utbrista över obegripliga saker. Detta är en patetisk rip-off av "Dansar med vargar". Och som vissa av er vet är jag inte direkt ett stor fan av det spektaklet heller.

Samtidigt är ju filmen underhållande så länge den varade (länge). Detta var faktiskt min första moderna 3D-film och det var kul. Jag satt bland annat och fascinerades över att den svenska textningen verkade sväva i luften framför filmen. Det blir svårt att sätta betyg på filmen. Egentligen är filmen bara värd en tvåa, men samtidigt är den trots allt en film man "måste" se, och såklart på bio. Det borde rendera en trea kan man tycka. Men nej.

Betyg 2/5