Biblioteque Pascal (2010)

Under inledningsscenerna av denna film tänkte jag genast på Kusturica och en allmän burlesk svulstighet. Mot mitten av filmen nickade jag till några gånger. Andra halvan var lättare att följa, trots att detta är en fantasifull mardrömsskildring. Filmen har uppenbarligen ett skarpt politiskt budskap (trots att producenten svarade nej på den frågan). Jag tyckte mest att den var förvirrande, inte speciellt effektiv, oroväckande eller stötande, fast lite av det ändå.

Hela historien är en fantasi i huvudet på huvudpersonen, skapad för att förklara och motivera hennes egna (tveksamma) val. Kopplingen mellan mor och dotters projicerande av sina drömmar/mardrömmar gjordes väldigt otydligt.

En rolig detalj var den smått hysteriska intervjun som en liten fnittrande blondin i övre tonåren gjorde med en av filmens producenter i ett "face to face" efter visningen. Jag har aldrig sett något liknande. Varje fråga relaterades till hennes egen åsikt eller upplevelse, och frågorna bestod i långa utläggningar. När producenten försökte bryta in för att svara på en ännu ej färdiga utläggning avbröt hon honom för att fortsätta sin utläggning. Efter en annan särdeles lång sådan lät hon honom inte ens svara själv, utan ropade ut "I guess yes" och gick vidare med nästa fråga. Innovativ intervjuteknik.

Ok, ok, ok. Jag glömde skriva några ord om handlingen. Filmens hjältinna Mona sitter på socialen för att försöka få tillbaka vårdnaden av sin dotter. Hon har lämnat dottern hos sin faster och tillbringat en tid i England. När den snälle mannen på andra sidan bordet frågar vad hon gjort och varför hon lämnade dottern i fasterns vård får vi höra en fantastisk fantasi om allt från dotterns far, till att hon blev såld till sexindustrin och hur hon hamnade på en bordell i Liverpool som specialiserat sig på rollspel från klassisk litteratur. Hon beskriver också hur hennes döde (!) far kommit och räddat henne ur en extraordinär knipa. Socialtjänstemannen har lite svårt att tro på hennes historia och då berättar hon att hon helt enkelt lämnat dottern för att åka till England och tjäna pengar som prostituerad, men att när inkomsterna var för låga valde hon att åka hem igen. Nåt sånt...

"Biblioteque Pascal" får två litterära verk av fem.

Betyg: 2/5

Restrepo (2010)

Detta är en hyllad och prisad amerikansk dokumentärfilm om en pluton under 15 månader i Korengal-dalen i Afghanistan. Vi får följa en liten grupp unga killar genom eldstrider, väntan, lek, sorg och än mer eldstrider.

Filmmakarna har gjort ett medvetet val att inte behandla den geopolitiska situationen eller intervjua generaler eller lokalbor. De vill visa hur krig är ur pojkarnas perspektiv. Detta är dokumentärfilmarens rätt - att välja synvinkel för filmen.

Hela upplägget är fragmentariskt, på samma sätt som kriget säkert upplevs. Det finns inte en "historia" som följs. En del dokumentärer byggs ju upp dramaturgiskt för att "sälja" sin poäng, se tex "The cove" eller "An inconvenient truth".

Filmen är berörande och spännande. Jag rekommenderar den starkt. "Restrepo" får fyra fallna kamrater av fem.

Betyg: 4/5



För mer info om filmen.

Cemetery Junction (2010)

Why does Noddy have a bell on his hat? 'Cause he's a cunt!

"Brassed off" möter "The full monty". Jag hade högt ställda förväntningar på denna film.

Ricky Gervais har beskrivit hans uppväxtmiljö. Filmen handlar om arbetarsonen Freddie Taylor som vill bryta sig ut ur sin klass och bli rik. Han söker jobb som försäkringsförsäljare hos hans stora idol, en man som gjort klassresan och nu äger en Rolls-Royce. Freddie upptäcker att det finns mer i livet än pengar. Det finns en negress som dansar disco, det finns intressanta fotografier, det finns en kvinna som är duktig på att servera te. Det finns en tågstation i Reading.

Bowie var och är den bästa artisten från 70-talet!

Västerländsk film är indelad i tre delar. "Cemetary Junction" var tråkig, tråkig, bra. Det räcker inte och den får två glasskålar av fem.

Betyg: 2/5

Beverly Hills Cop (1984)

This is the cleanest and nicest police car I've ever been in in my life. This thing's nicer than my apartment.

Efter tre filmer på festivalen på lördagskvällen behövde Patrik och jag grogg och lite avkoppling. Valet föll på 80-talsklassikern Snuten i Hollywood. Jag hade inte sett den på många år och jag var nyfiken på hur den hade klarat sig. Var den fortfarande lika bra? Svaret är att den faktiskt är ganska risig. Den är dock perfekt för vårt ändamål, en fond för en eller annan sängfösare i goda vänners lag.

Eddie Murphy var ju ganska bra på 80-talet, men tiden har runnit ifrån honom. Detta är första delen i trilogin och jag har för mig att Tony Scotts andra del är långt bättre. Serge är rolig i alla delar, för han är väl med i del tre? Oklart minne.

Beverly Hills Cop får två bananer i röret av fem möjliga.

Betyg: 2/5

Kaboom (2010)

Can someone at least tell me what the fuck is happening!

Äntligen en helt utflippad "filmfestivalfilm". This movie is all over the place. Den byter genre flera gånger om. Har lånat från The Craft, Donnie Darko, David Lynch, BtVS, men mest av alla collegekomedier med en stor portion sex och droger. Det finns en del sköna karaktärer och alla ligger med alla; gay, bi och hetro, kille och tjej, två eller tre.

Detta låter perfekt, men filmen var inte speciellt bra trots ovan. Roligast var nästan den mycket innovativa översättning. En personlig favorit var "Fuck you" som översattes till "Kyss fittan".

Tydligen tog pengarna slut eller nåt sånt, de hade glömt att ta med ett slut i alla fall.

Kaboom får två män i djurmasker av fem.

Betyg: 2/5

Cherry Tree Lane (2010)

Where is Sebastian?

Detta är en pretentiös rip off av Hanekes "Funny games" med en tvist av klasskamp à la mode anglais. Ett gäng busar på jakt för att nita sonen i huset överfaller föräldrarna i hemmet och väntar på pojken.

Filmen är barmhärtigt nog endast 78 minuter och den går i realtid. Spänning och dramatik i film bygger ofta på att du känner något för eller förstår någon av karaktärerna. Här ingen. Film kan vara bra pga ett kittlande, roande eller absurt manus. Banalt här. Actionfilmer kan ibland vara våldsamma. Inget här. Tämligen simpel och intetsägande story. Thriller som inte var spännande, eller äcklig. Meningslöst.

Cherry Tree Lane får en etta!

Betyg: 1/5

Cyrus (2010)

Don't, don't you want me?

Lördagens filmfestivalpass för Patrik och mig började med "Cyrus". Det är en relationsdrama-komedi med John C Reilly, Marisa Tomei och Jonah Hill (den där populäre tjocke killen).

Tomei hade en viktig roll i Aronofsky's The Wrestler från 2008. Tomei gav en strippad sårbar, ja nästan naken, tolkning av Mickey Rourkes flickvän. Här i "Cyrus" är hon mycket bra igen.

Filmen känns äkta. Manus är bra, det finns inga krystade passager som känns orimliga från karaktärerna. Handlingen är dock ganska enkel. John C Reilly är skild sedan sju år, deprimerad och ensam. När hans exfru ska gifta om sig blir han bestört, men exfrun tvingar ut honom på fest för att möta tjejer.

På festen finner han sin duettpartner och mörker blir till ljus. Allt är bra tills det visar sig att nya flickvännen är en ensamstående överbeskyggande mor till en 21-årig son. Cyrus!

Curys gillar inte konkurrens om sin mor och han finner vår hjälte olämplig.

Filmen bygger på igenkänningens bittra eftersmak, karaktärsdriven humor och befriande enkel drama. Jag gillar den skarpt.

Curys får tre borttappade gympadojjor av fem

Betyg: 3/5

Get Him To The Greek (2010)

When the world slips you a Jeffrey, stroke the furry wall.

Patrik var ju och hälsade på i helgen och vi såg fem filmer på filmfesten. På lördag förmiddag tog vi ett break från festivalen. Vi tittade på film helt enkelt. Kitty hade höjt "Get him to the Greek" och den blev vårt val.

Aldous Snow dök upp i den roliga romantiska komedin "Forgetting Sarah Marshall". Han kom som en vårvind och charmade självaste Veronica Mars, och så kom han en gång till. Nu har de gjort en spin-off med Aldous i huvudrollen tillsammans med Jonah Hill. Ni vet den där populäre tjocke killen.

"Get him to the Greek" är en bra komedi. Vi skrattade båda vid flera tillfällen. Sex, drugs & rock'n'roll funkar som alltid bra när man är bakfull. Aldous är kul, men hur mycket av honom vill man ha? Är han som lök? Bra som krydda men inte lika lyckad som huvudrätt?

Bästa inslaget i filmen var Jackie Q (Rose Byrne) både hennes scener och videos. Presidentens dotter var söt i sin blodiga skjorta.

"Get him to the Greek" får tre kaskadspyor av fem.

Betyg: 3/5

PS, Tell him that you loved "African Child."

The Killer Inside Me (2010)

It's always lightest just before the dark.

Den andra filmen jag och Paddy såg i fredags kväll var Michael Winterbottom's neo-noir thriller "The killer inside me". Filmen är omtalad för att vissa i publiken lämnade visningen i Cannes, och för att Winterbottom har fått kritik för våldet i filmen. Huvudpersonen i filmen, briljant spelad av Casey Affleck, är en instabil sadistisk mördare. Kan man göra en film om en ond människa utan att vara ond själv? Winterbottom har angripits från flera håll efter filmen kom ut.

Filmen som sådan då? Rent tekniskt är den otroligt bra. Casey Affleck är lysande. Är han bra alltså? Jag brukar inte gilla honom. Vackra Jessica Alba är med, likaså favoriten Kate Hudson. Filmen är bitvis mycket spännande medan den ibland är långsam och drömmande. Till syvende och sist saknar jag en viktig ingrediens, filmen har inget hjärta! En film som "True Romance" har ett gigantiskt hjärta trots allt våld och blod.

Och för att stilla din undran, svaret är JA.

"The killer inside me" får tre knytnävsslag av fem möjliga.

Betyg: 3/5

Four Lions (2010)

I think I'm confused, but I'm not sure!

Ibland är filmer roligare på pappret än på film. Ibland är en muntlig presentation av filmen roligare än filmen själv. Så är fallet med denna brittiska komedi om fyra korkade självmordsterrorister på religiös jihad. Regissören Christopher Morris berättade före filmen om en massa dråplig fall där terrorister från verkliga händelser misslyckats pga dumhet, klantighet eller dåliga fysikkunskaper helt enkelt. Det var komedi på hög nivå. Mannen har talang!

"Four lions" bygger på en rolig idé men den förvaltas inte lika bra. Jag hade svårt att känna för någon av karaktärerna. Regissören tecknades dem inte som monster, och de som gillat denna film tyckte säkert att de var charmiga. Men jag tyckte dialogen var svag, handlingen enkelspårig och karaktärerna grunda. Den mest intressanta var huvudpersonens fru men hon var inte med så mycket.

"Four lions" får en sprängd kråka och ett sprängt lamm av fem.

Betyg: 2/5