Under inledningsscenerna av denna film tänkte jag genast på Kusturica och en allmän burlesk svulstighet. Mot mitten av filmen nickade jag till några gånger. Andra halvan var lättare att följa, trots att detta är en fantasifull mardrömsskildring. Filmen har uppenbarligen ett skarpt politiskt budskap (trots att producenten svarade nej på den frågan). Jag tyckte mest att den var förvirrande, inte speciellt effektiv, oroväckande eller stötande, fast lite av det ändå.Hela historien är en fantasi i huvudet på huvudpersonen, skapad för att förklara och motivera hennes egna (tveksamma) val. Kopplingen mellan mor och dotters projicerande av sina drömmar/mardrömmar gjordes väldigt otydligt.
En rolig detalj var den smått hysteriska intervjun som en liten fnittrande blondin i övre tonåren gjorde med en av filmens producenter i ett "face to face" efter visningen. Jag har aldrig sett något liknande. Varje fråga relaterades till hennes egen åsikt eller upplevelse, och frågorna bestod i långa utläggningar. När producenten försökte bryta in för att svara på en ännu ej färdiga utläggning avbröt hon honom för att fortsätta sin utläggning. Efter en annan särdeles lång sådan lät hon honom inte ens svara själv, utan ropade ut "I guess yes" och gick vidare med nästa fråga. Innovativ intervjuteknik.
Ok, ok, ok. Jag glömde skriva några ord om handlingen. Filmens hjältinna Mona sitter på socialen för att försöka få tillbaka vårdnaden av sin dotter. Hon har lämnat dottern hos sin faster och tillbringat en tid i England. När den snälle mannen på andra sidan bordet frågar vad hon gjort och varför hon lämnade dottern i fasterns vård får vi höra en fantastisk fantasi om allt från dotterns far, till att hon blev såld till sexindustrin och hur hon hamnade på en bordell i Liverpool som specialiserat sig på rollspel från klassisk litteratur. Hon beskriver också hur hennes döde (!) far kommit och räddat henne ur en extraordinär knipa. Socialtjänstemannen har lite svårt att tro på hennes historia och då berättar hon att hon helt enkelt lämnat dottern för att åka till England och tjäna pengar som prostituerad, men att när inkomsterna var för låga valde hon att åka hem igen. Nåt sånt...
"Biblioteque Pascal" får två litterära verk av fem.
Betyg: 2/5
Jag tolkade också det som att det var en sorts önskedröms/fantasiskildring som utspelas i huvudet på Mona. Lite som Big Fish om du sett den. Jag vet inte om det var det du var ute efter när du skrev att vi kanske tolkade den olika?
SvaraRaderaHåller med om att den var förvirrande. Det där med att dottern projicerade sina drömmar osv. Och sen var allt bara en fantasi i alla fall. När pappan dök upp var ju förvirringen total. Men jag hade roligt i alla fall.
Rolig läsning om intervjutjejen. Det är sånt som händer på Filmfestivalen. Roligt och pinsamt på samma gång.
Jojje: Ja, intervjun var något alldeles särskilt. Mycket roande.
SvaraRaderaHandlingen: jag tolkade hela filmen som en ström scener skapade i fantasin. När jag läste din revy fick jag känslan av att du kanske inte såg det just så?
Angående handlingen: jo, jag tolkade den nog likadant fast jag avstod från att nämna nåt av detta i min recension, tyckte det var lite att spoila filmen. Början av "fantasin" är ju ganska realistisk. När sen pappan med sin orkester dyker upp så går det ju över styr.
SvaraRaderaAhh, spoiler. Jo, trodde väl inte att så många av mina potentiella läsare skulle få för sig att se denna film... Jag hatar personligen spoilers så jag borde skämmas.
SvaraRadera