Lara Croft: Tomb Raider (2001)

Lara Croft: Yes, a *lady* should be modest.

Sen ankomst hem till The Frans och trött i huvudet. Vi tänkte se "Knight and Day" med Tom Cruise, men den hade inte kommit än. Istället blev det Angelina Jolie i fulländad definition, hög sådan. Mycket bra.

Man får flera härliga scener och många intelligenta klädval. När dessutom filmmakarna hittade de perfekta filmvinklarna var köpet av blu-ray-skivan givet. Vi fick siluetter, scener från sidan och snett bakifrån. Tänk, filmteamet måste ha planerat filmen in i minsta detalj! Filmkonst helt enkelt.


I övrigt tror jag filmen handlade om en klocka, eller en nyckel. De var nere i en grav också. Och åkte pulka ett tag. Oklart vad handling var...

Betyget blir en var, äkta eller ej - de är spektakulära!

Betyg: 2/5

You Don't Mess With The Zohan (2008)

I just want to make people silky-smooth!

Nu ska jag revya Adam Sandlers komedi från häromåret. Jag hade tidigare sett brottstycken från denna film, men eftersom det var Adam Sandler var jag givetvis inte speciellt intresserad. Jag har varit oändligt trött på hans fånerier. Men i de få filmer han vågat vara lite mer seriös har han faktiskt varit riktigt bra, nämligen i "Punch drunk love" och "Funny people". Karln kanske inte är så dålig i alla fall?

Ok, i "Zohan" är han tillbaka i komediträsket. Men nu funkar det till hundra procent. Givetvis måste man vara i rätt stämning, en sittning i goda vänners lag med mycket sprit funkar utmärkt. Jag skrattade hela filmen igenom. Till och med Sandlers polare, den normalt så irriterande Rob Schneider är lysande.

Sandler spelar den oövervinnerlige israeliske antiterroristen Zohan som slåss mot den likaledes oövervinnerlige palestinske terroristen "The Phantom", spelad av John Turturro.

Filmen är helt crazy, over the topp. Vissa kommentarer och scener är komiskt guld. Ibland är filmen värd en femma, ibland en tvåa. Med rätt grundinställning ger jag denna film hela fyra hårinpackningar.

Betyg: 4/5

"Dexter In The Dark" by Jeff Lindsay

Dexter #3

Ok, då har jag läst tredje Dexter-romanen "Dexter in the dark". Boken var ganska bra, men långt från lysande. Det är en stor skillnad mellan böckerna och tv-serien. En helt annorlunda beskrivning av huvudpersonen kommer fram i böckerna. Jag tycker att tv-serien är klart bättre. Böckerna fokuserar naturligt nog mer på Dexters innersta tankar. Han är än mörkare i bokform.

Tv-seriens första säsong följde första romanen i huvuddragen, men redan där behandlades flera karaktärer annorlunda. Andra och tredje böckerna har inte filmats än. I den andra boken är skurken hyperbizarr och hans brott orimliga att ta med i en filmatiserad serie (som inte heter Saw eller Hostel).

I tredje boken får vi stifta bekantskap med Dexters mörke passagerare, en uråldrig och ond "it". Sedan lämnar passageraren Dexter och han blir försvagad och nästan maktlös. När sedan en annan uråldrig ondska får upp vittringen på den oskyddade Dexter blir det mycket spännande.

Dexter, Rita och Vince är de karaktärer som är mest lika mellan böckerna och serien. Flera av de övriga skiljer sig en hel del. Som summering tycker jag att böckerna kan ha sina svagheter, men att det är skoj att läsa dem för att få en annan bild av en kär karaktär, allas vår egna favoritmassmördare - Dexter Morgan.

The Kids Are Alright (2010)

I think you're too old.

Josq och jag skulle gå och se filmfestivalens oktobervisning. Men de hade bytt system för biljetter och vi blev utan. Då föreslog jag denna film istället. De hade ju pratat mycket positivt om den på Filmspotting.

Julianne Moore och Anette Bening spelar ett gift par med tonåriga barn. Den 18-åriga dottern, lysande spelad av Mia Wasikowska, bestämmer sig för att söka spermadonatorn och en charmig men strulig Mark Ruffalo gör entré i familjens liv. Filmen säljs in som en mysig komedi, men den är egentligen ett familjedrama med några, ganska få faktiskt, humoristiska scener. Filmen är överfull av starka skådespelarinsatser. Jag tippar två Oscars-nomineringar, då åtminstone Bening och Moore borde ligga bra till.

Tyvärr blev jag lite besviken. Jag kanske hade för höga förväntningar? Filmen får i alla fall det stabila betyget tre.

Betyg: 3/5

Meet Dave (2008)

"Lasso the moon". Physically impossible!

Hotellet i Beijing hade HBO vilket är en bra grej. Den andra kvalitetsfilmen jag såg på hotellet var Eddie Murphys "Meet Dave".

Eddie Murphy gjorde bra filmer på 80-talet. Tänk på filmer som Ombytta roller, 48 timmar och Snuten i Hollywood. På senare tid (typ de senaste drygt tjugo åren...) har han dock varit mycket svag. "Meet Dave" är ett steg tillbaka i rätt riktning. Den är mysig och ganska rolig av och till. En komedi med hjärta, en oförarglig liten film som passade perfekt i ett opersonligt hotellrum i en annan värld. "Meet Dave" får två vita kostymer av fem.

Betyg: 2/5

The Hot Chick (2002)

"This is by far the worse day of my life!"

Förra veckans tjänsteresa i Kina startade i den södra huvudstaden, Nanjing. Där var det mest möten och arbete. På vägen hem stannade vi dock några dagar i den norra huvudstaden, Beijing. Vi bodde på välkända Lido Holiday Inn. Helgen spenderade vi med lite turistande och en del shoppande. Tyvärr hade Karens DVD's slagit igen. Damn.

I skymningslandet mellan aktivitet och sömn såg jag två komedier på HBO. Först överraskade jag mig själv med att se en Rob Schneider-komedi - "The hot chick". Mr. Schneider är polare med Adam Sandler, en annan humorist som mest skojjar om fysiska och mentala handikapp, och som brukar komplettera anrättningen med en hel del pruttskämt. Jag hade alltid tyckt att Schneider var jättetråkig. Nu skulle jag testa tesen. Jag hade helt rätt, han är ooootroligt pinsamt dålig.

I "The hot chick" spelar Schneider en småskurk som med hjälp av ett magiskt örhänge byter kropp med en populär cheerleader-high-school-pingla. Filmen har en del roliga men juvenilt grabbiga sexskämt. De flesta lustigheter som är värda namnet spelas upp i traliern nedan. Den heta chickan spelas av Rachel McAdams som också varit med i "Wedding crashers", "State of play" och "Sherlock Holmes". Hon är iofs härlig, men hon är inte med så mycket i filmen.

"The hot chick" får en hetrosexuell lesbisk kyss av fem möjliga...

Betyg: 1/5

The Pink Panther 2 (2009)

"Hamburger"

Jag var i Kina förra veckan på tjänsteresa. För den långa flygningen hem, västerut, hade jag laddat datorn med några filmer. Efter några minuters tekniskt strul med den förbannade manicken insåg jag att jag inte skulle se den emotsedda filmen "Rachel getting married". Istället valde jag den lättsamma och menlösa filmen "The Pink Panther 2". Detta är andra nyinspelningen om Inspector Jacques Clouseau med Steve Martin i huvudrollen.

Jag gillade den första filmen. Den var helt klart kul, och det faktum att jag såg den på en utomhusbio i Kambodjas djungler var ju inte heller en nackdel (för filmen, eller mig). Uppföljaren hade dock fått ett svagt mottagande och jag hade inte några förväntningar alls. Men inte ens mina lågt ställda förväntningar blev uppfyllda.

Detta var en otroligt dålig komedi. Några få skämt funkade sisådär, och det var skämten som redan fanns i första filmen, "Hamburger" och det romantiska spelet mellan Clouseau och Nicole. Mysteriet var genomskinligt och inte speciellt intressant. Jeremy Irons och Andy Garcia var filmens svaga ljuspunkter (likt stjärnor på en delvis molnig natthimmel).

Filmen får en rosa juvel av fem.

Betyg: 1/5

Salt (2010)

I'm not a goddamn Russian spy.

Jag hade inte sett trailern på "Salt" eller hört speciellt mycket om filmen. Jag visste dock att det skulle vara en actionfilm med spiontema. Var inte kalla kriget slut? Kan man ju undra. Nåväl. "Salt" är just detta en actionrulle om en exceptionell spion, mångfacetterade Evelyn Salt. Angelina Jolie i sin fulla prakt som en annan Jason Bourne. Där! Detta är en billig rip-off av Bourne-filmerna. Allt är lite, lite sämre! Småsaker som skådespeleri, handling, logik och actionscener - allt är något sämre än förlagan och då blir summan mycket, mycket sämre.

Filmens liten lustig detalj var den övertydliga produktplaceringen från Sony och SonyEricsson. I en kort men ack så festlig scen fick vi se två av de produkter som jag var i allra högsta grad inblandad i utvecklingsprojekten för: musikmobilen W950 och den excellenta P1.

Som du säkert redan har listat ut får "Salt" inte ett så bra betyg, det blir två svullna ögon av fem.

Betyg: 2/5

The American (2010)

You cannot deny the existence of hell. You live in it. It is a place without love.

Nästa film jag tänkte skriva om är Anton Corbijn's nya "The American". Jag och gode vännen, fd kollegan och filmfestivalskompanjonen Josqen gick på september månads filmfestivalsvisning i den proppfulla men fortfarande underbara biografen Scandia på Drottninggatan. Filmens regissör Anton Corbijn kommer från musikvideovärlden men han har också tidigare gjort filmfestivalsfavoriten "Control" om Joy Division-sångaren Ian Curtis.

En rolig detalj om den aktuelle filmen "The American" är att de spelade in några scener i ett vintrigt Sverige. Det var ju stor uppståndelse i ankdammen förra vintern när Mr. Clooney med följe kom förbi.

Filmen får nog betraktas som en långsam, filosofisk och vacker lönnmördarfilm. Clooney spelar en assassin mot slutet av sin karriär. Han säger inte så mycket. Vi ser dock att han kämpar mot sina inre demoner. Var tog livet vägen? Det är en två-tre actionscener i filmen men mestadels går det mycket långsamt. Den påminner lite om Jim Jarmusch's "The limits of control", men denna var nog snäppet mindre dålig, dvs bättre.

"The american" får med nöd och näppe godkänt. Frågan är om den klarar sig i hemmamiljön med dess störmoment och annat som utmanar långsamma och kontemplativa filmer.

Betyg: 3/5

Man On Wire (2008)

It's impossible, that's sure. So let's start working.

Mellan det nya jobbet och flytten åter till Råsunda har tiden varit knapp för filmtittande. Men jag har i alla fall några filmer som jag inte revyat och här kommer de i korta versioner.

Till min nygamla lägenhet har jag skaffat mig en HDTV-box och den har inspelningsmöjlighet. SVT kör just nu en dokumentär-serie och jag spelade in en docu som jag hört om på Filmspotting - "Man on wire".

Den handlar om en galen fransk lindansare som 1974 bröt sig in i de nybyggda twin towers i WTC i NYC. På imdb kallas detta upptåg "the artistic crime of the century". Vi får följa Philippe Petit och hans team i intervjuer och återblickar. Filmen är mycket underhållande och lite smått komisk. Bedriften är fantastisk, att han klarade av hela projektet är beundransvärt.

Filmens egentliga huvudkaraktär är nog ändå tornen, samma torn som försvann i "the terrorist crime of the century" kan man kanske kalla det. Dokumentären omnämner inte 9/11 en enda gång, men den händelsen gör sig ständigt påmind när man ser filmen.

Philippe: If I die, what a beautiful death!

Summa summarum en helt ok dokumentär.

Betyg: 3/5