The Tomorrow War (2021)

Man kan bli lite trött på när Hollywood allt för ofta gör sequels eller er-makes. Det är mer intressant när nya idéer kommer fram och ofta har de bästa av dem en fräschör som en sequel ofta saknar. Med undantag såklart… Se nederst i inlägget!

En variation på sequel eller re-makes är den filmiska pytt i pannan. Att ta lite rester ur kylskåpet och fräsa upp allt i en salig blandning. Dagens film är en sådan. The tomorrow war har inte en enda egen idé utan har istället stulit och byggt ihop en ”ny” film av delarna. En filmens Frankensteins monster.

Först tog de delar av Terminator för aspekten med tidsresan och att vi kommer förintas av en fiende i framtiden. Någon måste åka tillbaka i tiden för att förhindra att kriget bryter ut... Japp vi har sett det förut.

Sedan la de till en del från Starship Troopers för fajt mot space bugs som är svåra att besegra, och människan slaktas i massor. Det kastades också in lite Worl War Z med space bugs istället för zombiearmé, åter igen för att visa att människan inte har en chans. Scenerna där vid högkvarteret ute till havs, Deepswell, var som kopierade från scenerna från Jerusalem.

Ta till slut några centrala aspekter från Alien-serien med en farlig och elak drottning som kläcker fram en herrans massa soldater av sin art, samt springande i gångar, skrikande, skjutande och stora explosioner.

Jo, men detta var väl ganska underhållande ändå! 

Hehe, vem behöver nya idéer om de stjäl från idel höjdarfilmer?

Nåväl nu ska vi kanske inte överdriva. Detta var inte bra, men det var i alla fall underhållande ett tag. Filmen hade mig i ett gott grepp under inledningen och så länge Star Lord var på uppdrag i framtiden. Det var när han kom tillbaka till nutiden som filmen derailade för mig. 

Man kan "suspend your disbelief" ett tag, men det helt orimligt att den lilla gruppen av civilister skulle attackera rymdskeppet uppe i isen, i alla fall i en film som redan sålt in att alla länders arméer slogs mot en gemensam fiende... Detta blev droppen som fick bägaren att rinna över för mig. Ologiskt inom filmen logiska ramverk!

Jag blev då dessutom varse att filmmakarnas tyvärr stulit från den hejdlöst orimliga 2012 också. Skaffa ett plan och göra shit and stuff... Därmed blev slutsekvensen varken gripande eller engagerande. Trist på en ganska lovande första del. 

Där vid punkten när han kom åter till nutiden hade de kunnat ta filmen till en ganska mörk plats, men ack det hade ju varit som att skapa något nytt, och det är kanske att riskera för mycket.

Betyg: 2+/5

Lista på bra uppföljare:
Aliens (Alien)
Blade Runner 2049 (Blade Runner)
The Bourne Supremacy/Ultimatum (The Bourne Identity)
Civil War (The Winter Soldier)
Desperado (El Mariachi)
The Empire Strikes Back (Star Wars)
Endgame (Infinity War)
From Russia with love (Dr. No)
Logan (The Wolverine)
The Road Warrior (Mad Max)
Silence of the lambs (Manhunter)
Terminator 2: Judgement Day (Terminator)

The Predator (2018)

Man får precis vad man väntar sig från filmen The Predator. Action och en portion simpel humor. Och det finns både bra och dåliga sidor av filmen.

Shane Black gör ofta roliga filmer och även här har han fått till ett kul manus. Men manus i all ära, det flyger inte om man inte har bra skådespelare att framföra dialog och action. De flesta birollerna är lyckade. Jag känner igen Thomas Jane från The Expanse och Alfie Allen från Game of thrones bland andra. Trevante Rhodes från kulturfilmen Moonlight var något av en överraskning.

Problemet är att huvudpersonen spelas av en osedvanligt blek snubbe. Tänk er en så långt ifrån Arnold som möjligt. Boyd Holbrook som vi såg som en likaledes svag karaktär som villain i Logan ska här vara en bad ass men det funkar inte för mig. Han ser ut som en oattraktiv lillebror till Brad Pitt.



Den kvinnliga rollen som en forskare som hjälper de av militärerna som är goda spelas av Olivia Munn och hon är ok även om jag hellre hade sett Yvonne Strahovski från Chuck och Dexter i den största kvinnliga rollen. Nu fick hon tyna bort i en liten, liten bi-roll.

Handlingen var ett försök att blåsa nytt liv i Predator-universat men jag vet inte om de lyckades så väl. Men den var i alla fall bättre än Predators som kom för några år sedan. Jag hade gärna sett den "lilla" predatorn samarbeta med människorna mot den stora lite mer. Det hade kunna höja filmen rejält.

Detta var kanske den tredje bästa Predator-filmen? Originalfilmen från 1987 är bäst, tvåan kommer jag ihåg som svag (om jag ens sett hela). Första Alien vs. Predator gillade jag oväntat mycket. Men sedan kommer nog denna.

Jag ger The Pedator två-tre steg i evolutionen av fem möjliga.

Betyg: 2,5/5

Filmen sågs på Malmö Filmdagar och här kommer några fler texter:
Jojjenito
Fiffis Filmtajm
Rörliga bilder och tryckta ord

24: Live another day - Season 9 (2014)

"24" är en serie som jag antagligen kommer se varenda säsong av som de släpper ut. De första säsongerna var nyskapande och ofantligt bra. Egentligen är det bara första säsongen som lever upp till seriens koncept, dvs allt i realtid OCH att Jack inte kan ta några andra beslut än just de han gör i varje enskild situation.

Nu för tiden har givetvis serien tappat, som en åldrande actionfilmsstjärna som blivit lite rundare om kinderna och fått lite kulmage. Men jag är en trogen fan av Jack Bauer. Efter säsong 8 lades skiten ner och det var väl kanske lika bra. Men så uppstod serien igen med en kortad nionde säsong. Istället för tjugofyra actionfyllda avsnitt får vi denna gång tolv diton. Från förmiddag till sen kväll under en dag då den amerikanske presidenten är på besök i London. Till detta får vi en liten epilog som är nog så viktig inför eventuella framtida säsonger från förmiddagen dagen efter.

I denna säsong återser vi Jack och hans gamla vän Chloe som numera blivit en Lisbeth Salander-liknande rättshaverist på fel sida om lagen. Jacks gamle chef James Heller är numera USAs president. Och Jacks gamla flamma Audrey Heller är också tillbaka men nu är hon gift med Chief of staff Mark Boudreau.

En piggt nytillskott är Kate Morgan som spelas av Dexters flickvän, ehh, vänta nu, nej hon heter visst Yvonne Strahovski. Hon spelar en CIA-agent som kämpar mot och med Jack.

I övrigt får vi det vanliga. "We have been compromised". "Open a socket". "Secure the perimeter" och alla de andra vanliga utropen. "Chloe, give me eyes and ears". LOL, det är som vanligt jättespännande.

Tyvärr verkar dock denna säsong var en budgetvariant. "Look and feel" av det jag ser ger mig känslan att det är på samma nivå som en av alla såpor som går dagtid. Mycket av handlingen sker också inspelad i en studio, även om det finns en del scener från London (?) med omnejd.

Manus är inte heller helt tillfredsställande. Flera av presidentens staff med Chief of Staff Boudreau i spetsen är inte så professionella eller smarta helt enkelt som man kan förvänta sig för att det ska bli helt trovärdigt. Dessutom startas handlingen om trots att säsongen är kortare än vanligt, en strategi som de kört med i alla tidgare säsonger , dvs en tråd tar slut och problemen startar om så att säga. Det hade kanske varit bättre att bara fokusera på den stora tråden i en kortad säsong?

Favoriterna i denna säsong var Jack (som vanligt) och hans serbiske kompanjon, den killen var stentuff. Chloe då undrar du nu? Jodå, hon är på plussidan såklart, men hon är inte lika asocial och konstig som hon var i de tidiga serierna och det är så att vi önskar henne så konstig som möjligt. Eller hur, va? Sedan var det lite kul att se mamma Stark som seriens "bad guy". Jag hade kanske väntat mig att någon av hennes barn till slut skulle ställt sig upp mot henne, men men... Hon har i alla fall en förmåga att hamna i blodbad, den kvinnan!

Blir det en säsong 10? Ingen aning men om det blir så kommer jag lydigt bänka mig. Give me Jack Bauer!

Betyg: 3/5

Chuck - Season 1 (2007-2008)

Jag tänker också skriva om tv-serier som jag sett och ser. Slumpen dikterar att det första inlägget handlar om action-komediserien "Chuck". Jag vill skicka ut en varningens ord till Kitty och Paddy. Tag en funderare innan ni börjar se denna serie. I och för sig är "Jayne" med och det kanske räcker för vissa, men jag förhåller mig ganska kallsinnig om denna serie.

Handlingen kretsar kring Chuck en datorreperatör på en större hemelektronikaffär. I seriens pilotavsnitt får Chuck en databas med militära hemligheter mailad till sig och då han öppnar mailet "laddas" alla hemligheterna ned i hans huvud. CIA och NSA vill både använda och skydda informationen, så de skickar två "handlers" att bevaka Chuck. Dels är det den blonda Agent Walker från CIA som spelar Chucks flickvän som "cover", dels är det agent Casey som spelas av Adam Baldwin, "Jayne" i serien "Firefly". Casey tar jobb på Chucks arbetsplats. Övriga huvudkaraktärer är Chucks lille kollega och bästis Morgan, Chucks syster och hennes pojkvän, Captain Awesome.

Seriens styrka är dess charm. Chuck är gullig och hans relation till agent Walker är spännande. Man undrar om de ska få varandra tll slut eller ej. Jag finner dock inte serien så speciell, dess charm biter inte på mig. Blandningen av action och humor skulle kunna vara jättebra men jag tycker inte att det funkar. Humorn tangerar fars, Chuck är klumpig på ett oattraktivt sätt. Det finns en säsongslång "story-arc" i serien, men varje avsnitt innehåller också ett avslutat "problem". Ofta är det en simpel och lite töntig lösning på stora problem eller faror, så action-innehållet håller inte heller.

Jag har svårt att komma på någon annan serie att jämföra med "Chuck". Ta till exempel "Dexter" där har vi både humor och action i en mycket bättre mix, samt att serien känns mycket mer seriös. "Chuck" kanske liknar den gamla 80-talsserien "A-team"? Vem vet?

Tyvärr finner jag inte någon av karaktärerna speciellt intressanta i "Chuck". Huvudpersonen Chuck är behaglig, men i slutändan milt ointressant. Agent Walker är ganska snygg, men hon saknar Charisma. Systern är jättetråkig och Captain Awesome är roligare som koncept än i serien. Kompisen Morgan är på sin höjd en misslyckad karikatyr. Till sist har vi Agent Casey. Är detta "Jayne" fast i en annan serie? Njae, han spelar en liknande roll - det ser jag. Han är en tuffing, med en del syrliga "one liners". Ibland skymtar ett hjärta av guld, men samtidigt skjuter han för att döda utan att blinka. Det som skiljer från "Jayne" i "Firefly" är omgivningen och kvalitén på dialogen. Och det är nog så viktigt för att en så komplex figur som "Jayne" ska blomma ut till sin fulla rätt.

"Chuck" var under säsongens inledning länge hotat av nedläggning. Till slut blev det en hel säsong om totalt 13 avsnitt. Serien har vuxit i populäritet och nya säsonger har beställts, nu har just säsong 3 avslutats. Jag kommer dock inte titta vidare för tillfället utan kommer nog ta mig an "24" säsong 8 istället.

Betyg: 2/5