Slow Horses - Season 4 (2024)

Den fjärde säsongen av Slow Horses var fantastiskt bra. Både spännande och underhållande och den utmanar den första säsongen rejält och är kanske till och med den bästa säsongen hittills. Ofta brukar ju tv-serier nuförtiden starta starkt för att sedan bli lite, lite sämre varje ny säsong som släpps...

En femte säsong verkar redan vara inspelad med tanke på den trailer av femman som visades efter sista avsnittet var slut. Peppen är stor.

River Cartwright och hans morfar David Cartwright är i fokus under säsongen. TV-serien bygger på böcker av författaren Mick Herron. Säsong fyra bygger på den femte boken Spook Street från 2017.

Strukturen är den vanliga. Vi får följa MI5-teamet i Slough House parallellt med de övriga MI5 i högkvarteret vid Regent's Park.

Seriens två standouts är Jacksom Lamb i Gary Oldmans fantastiska skepnad samt Kristin Scott-Thomas i rollen som Diana Tavener, Second Desk. Lambs team är alla outliers, cast offs, med sina respektive quirks, psykologiska problem eller psykopati men de har alla sina specialiteter och som team blir de alltid överraskande effektiva.

Världen som målas upp är som tagen från John le Carrés Smiley-värld. Jag har inte läst någon av dessa böcker än så jag kan inte kommentera hur de står sig mot le Carré. Men som tv-serie känns det bra. Gamle och halv om halvt senile David Cartwright frågar till och med om Karla är ute efter honom. Är inte Karla endast huvudmotståndaren till George Smiley? Eller finns den figuren i verkligheten? Jag tolkar det som att serien använde "Karla" som en hommage till George Smiley och därmed le Carré.

Main villain i säsongen spelas av vår gamle vän Elrond/Agent Smith, ingen mindre än Hugo Weaving. Här är han äldre men han påminner mig mycket om Agent Smith på grund av hur han drar ut på vissa ord i sin släpiga blandning av accent. Han spelar en rogue CIA agent här till bra utfall. Som skurk är han delikat.

En ny figur som dykt upp och skapar oreda är den nya "First desk", dvs den nya chefen för MI5 Claude Whelan. Han är svag och oerfaren av fältoperationer. Han har fått jobbet för att han vill modernisera MI5 med mer transparens och öppnare attityd mot allmänheten. Detta går givetvis stick i stäv med hur hemliga agenter arbetar, de kallas inte för spooks för intet. Allmän kaos. Tyvärr fick vi inte se Tavener klämma till honom ordentligt. Det kanske kommer i säsong 5, vem vet.

Mycket bra säsong, till och med över förväntan som ändå var satt rejält högt. En av de bättre serierna som pågår just nu.

Betyg: 4/5 

Independence Day (1996)

Joel kallade till biobesök av den nya Independence Day-filmen och jag blev sugen på att fräscha upp mitt minne på den "gamla" filmen. Gammal? Ja, det var ju faktiskt 20 år sedan den var ny. Jag kommer ihåg den som underhållande på det lite mer bombastiska sättet om än lite överskattad då det begav sig. Jag trodde nog ändå att jag skulle kunna gilla den ganska mycket vid en omtitt men där bedrog jag mig. Jag måste tillstå att den är bra mycket svagare än vad jag kom ihåg den.

Jag har inga nostalgiska känslor knutna till filmen då detta var första gången jag såg om filmen. Och även om jag skrattade åt dess banalitet vid flera tillfällen hade jag mestadels svårt att roas av alla ostiga scener och överdrivna gester. Då de uppenbarligen gjort filmen på största allvar kunde jag inte ens se den som en spoof på en bombastisk sci-fi-katastroffilm.

Jag kunde heller inte låta mig dras med i actionspektaklet denna gång. Javisst är flera av scenerna väl ihopsatta rent effektmässigt och visst är det en tuggummifilm i bästa slag. Men den är också smärtsamt töntig. Will Smith måste axla en stor del av skulden här. Han och hans röda tråd i filmen är filmens största svaghet. Jag hoppas under hela filmen att han spelar sin karaktär ironiskt, men ack, allt talar för att han spelar honom som om han vore den tuffaste marinkårsflygaren på jorden. Det blir väldigt tydligt att Will Smith tycker att han är cool och han var väl en ganska stor stjärna under andra halvan av 90-talet. Personligen tycker jag att han är allt annat än cool, snarare patetisk i denna film.

För även en film som denna som lever på sina stora actionscener måste ha karaktärer som går att relatera till och därmed hejja på. Trots att hela mänsklighetens framtid står på spel har denna film inga "stakes". Inga av de saker som händer har betydelse verkar det som. Presidentens fru dör men senare samma dag verkar han och dottern vara hur glada som helst. Will Smiths bästa vän blir nerskjuten och dödad men ändå sprider han one liners och verkar hur glad som helst. Och så vidare. Detta är cheesy smörja som långt värre än andra katastroffilmer. Jämför till exempel med den så bespottade filmen Armageddon. I den har åtminstone dödsfall betydelse för karaktärerna.

Men allt var inte dåligt med Independence Day. Jag gillar inledningen med uppbyggnaden av hotet. Hur många science fiction-filmer som inletts bra för att sedan ändå falla på magen? De bästa karaktärerna var Jeff Goldblums och hans pappa samt överraskande nog Randy Quaids. Jag hade för mig att han var fånigare i denna film. Dessutom får vi se Adam Baldwin pre-Firefly. Han spelar sin roll utan glimten i ögat men kul att se honom i alla fall.

Mina ärade filmspanarkompisar Magnus, Sofia och Jojjenito har också skrivit om filmen i fråga. De var betydligt mer förlåtande och underhållna än vad jag var. Hoppa över och läs deras texter vetja.

Jag ger Independence Day två svaga krig mellan världar.

Betyg: 2/5

PS, imorgon skriver jag om den nya filmen. Håll ut!

After Earth (2013)

Cypher Raige: Fear is not real. It is a product of thoughts you create. Do not misunderstand me. Danger is very real. But fear is a choice.

Jag tror vi slog rekord i antal deltagare i Filmspanarträffen som gick av stapeln i lördags. Vi var tio stycken som åt en bit mat och svingade några bägare tillsammans på den vanliga puben. Det är så kul att vara med i en grupp som denna där en hobby är den sammanlänkande faktorn och inte jobb, familj eller gamla "trötta" band. Synd bara att vi inte kunde fira tillfället med en lite bättre film. Det kommer förhoppningsvis dröja länge innan jag ser en så dålig film igen. Filmåret har verkligen inte startat så bra. Har jag sett en enda fyra eller femma från 2013 än? Jag tror inte det.

Filmen vi sett på eftermiddagen före pubbesöket var After Earth. M Night Shyamalan stod för regin på Will Smith's filmidé och med Will och Jaden Smith i huvudrollerna. Far och son. Det stod klart för de flesta av oss att i denna film agerar den gode Will endast lok för sin son Jaden's karriär. Pojkens mamma är med som producent och hans pappa är med som allmänt dragplåster på filmaffischen. Det är som upplagt för att publiken snart kommer bli uttråkade och snea på den typen av "coaching" mot filmstjärnestatus. Jag tror nog att de flesta vill se filmstjärnor som är stjärnor för att de är bra, inte för att de har kända föräldrar som serverar dem deras karriär med silversked.

Vi middagen pratade vi lite om huruvida Jaden Smith var bra eller ej. Har han talang? Jag hade läst Fiffis lovord i veckans Fredagsfemman. Tyvärr håller jag inte alls med Fiffi. Jaden är inte speciellt speciell i After Earth. Jag kan inte komma ihåg en enda scen med honom som kändes trovärdig. Filmen är en coming-of-age där Jaden spelar en ung kadett som måste lära sig att övervinna sin rädsla för att kunna utföra uppdraget som hans och hans fars liv hänger på. Spännande tema, men otroligt dåligt genomfört.

Will: Det är din karriär vi promotar här!

Filmen säljs in som en sci-fi och den startar som en sådan. Människan har i framtiden tvingats lämna jorden då den blivit obeboelig. Inledningen påminner lite om den personliga favoriten Starship Troopers eftersom man får se korta klipp från människors fajt mot insektsliknande monster, som enligt någon berättarröst har blivit framavlade för att döda människor. Monstrerna är blinda men de kan lukta sig till de feromoner som vi utsöndrar när vi blir rädda. Hade filmen fortsatt i den riktningen och handlat om människans kamp mot dess "ursor" hade filmen kunnat bli bättre.

Istället fick vi efter en kort rymdfärd se en extremt ologisk och osannolik krasch på en fientlig planet. De hade hamnat på Jorden. Här kommer filmens stora "Avatar"-ögonblick. Via dialog i de två filmerna får vi veta att planeten i fråga är helvetet i universum (Avatar), respektive att hela planeten har utvecklats till att döda människor (After Earth). Men när vi till slut landar på planeterna så hamnar filmens hjältar i vackra skogar med ett djurliv som är vagt farligt, speciellt om man beter sig på fel sätt. Det farligaste Jaden stötte på från Jorden var arga babianer och en giftig blodigel av något slag.

Will: Nej, fråga inte mig frågor, det är Jaden ni ska fokusera på!

Filmen har inte många rätt. Allt är så dåligt. Till exempel är filmen högst ologisk. Ibland verkar filmskapare tro att det är ok att köra med haltande logik i sina filmer bara för att det är sci-fi. Jag vill hävda att en sci-fi om något har högre krav på logik inom det universum den existerar. Jaden är riktigt risig medan Will är något bättre. Han spelar en äldre erfaren general och klarar väl av det hyfsat. Regin är inte heller speciellt bra, jag tycker att filmen flera gånger nästan känns pinsam och pompös mer än gripande. Det känns som att detta var en film som var bättre då den "pitchades" över en drink på någon elegant bar i Los Angeles än vad den blev som slutprodukt. Framför allt var filmen aldrig spännande, och det är en dödssynd för en film som denna (som bygger på spänningsinnehållet).

Jag är inte ett stort fan av M Night Shyamalan men för en gång skull hade jag hoppats på en twist av något slag men inte ens det fick vi.

Jag ger After Earth en nepotist av fem möjliga.

Betyg: 1/5 


Nu blir man ju lite sugen på att få reda på vad de övriga vännerna i Filmspanarna tyckte om filmen. Kolla gärna deras alster. Där finns också en lysande podcast!
Har du inte sett den? (podcast)
Fiffis filmtajm
Rörliga bilder och tryckta ord
Jojjenito
The Velvet Café

Ytterligare ett barn till en kändis i rollistan, Zoë Kravitz.

Enemy Of The State (1998)

Because you made a phone call.

Efter tre romantiska komedier kommer nu tre svettiga thrillers från i somras. Den första revyn har jag redan skrivit, den om den underpresterande "The Firm" med Tompa Cruise. Redan när vi såg "The Firm" tänkte jag att en film som "Enemy of the state" är mycket bättre. Och som av en händelse gick just den filmen några dagar senare på en av Frasses många filmkanaler. Vi bänkade oss med spänning. Kom jag ihåg rätt? Var detta en bättre film?

Jodå, den är bra, helt ok. Är inte detta egentligen en typisk thriller från 90-talet? Gediget hantverk, lite polerad yta och ganska spännande. Allt det där stämmer för övrigt in på många filmer av regissören Tony Scott. Will Smith är bra i rollen som den jagade mannen. Jag känner verkligen för honom så de lyckas väl med karaktären.

Filmens höjdpunkt är alla scener med Gene Hackman. Det verkar vara allmänt vedertaget att Hackman här spelar en äldre version av karaktären Harry Caul från Francis Ford Coppolas film "The Conversation" från 1974. Harry har givetvis bytt identitet för att undgå avlyssning eller spårning av "the man". Hackman är i alla fall mycket underhållande i denna film.

Tyvärr finns det ett filmens lågvattenmärke också och det är skådespelerskan i rollen som Will Smiths fru. Hon är oerhört enerverande. Varför han inte slog sig samman med Hackmans karaktär och gick under jorden för att komma ifrån henne var för mig helt ofattbart. Vilken oändligt jobbig person, hon, frun. Den relationen, karaktären, drar ner betyget ett helt snäpp.

Jag ger trots allt "Enemy of the state" tre minneskort av fem möjliga.

Betyg: 3/5

What the hell is happening?
I blew up the building.
Why?

Hancock (2008)

Good job!

Jag förstår inte vad som är meningen med denna film. Obegripligt dålig. Är det en renodlad komedi? Är det därför Hancock kör upp huvudet (!) på en snubbe i stjärten på en annan snubbe? Är det en action-komedi? Den innehåller en massa scener där Hancock gör sönder byggnader, gator och bilar samtidigt som han säger "coola" kommentarer. "You broke my glasses". Hahaha. Tråk!

Är det en drama eller romantisk film? I vissa scener verkar det som att det skulle vara synd om Hancock, då han känner sig övergiven och förlorad. Hans "soul mate" dör och återupplivas. Superman - hallå? Nä, "Kick-Ass" är mycket, mycket bättre i denna genre inom en genre.

The Frans har höjt "Hancock" till skyarna. Jag hoppas för hans skull att han druckit whiskey med Hancock innan han såg filmen. Detta är inte ett "good job". Jag såg den i förra veckan, då jag fått igång min HD TV-box och upptäckt till min förvåning att jag har alla filmkanaler under en kort intro-period. Så jag njöt av "Hancock" i HD, superbild och upphöjd detaljrikedom. För intet.

"Hancock" och Will Smith borde åkt ut till sin trailer i öknen och gömt sig istället för låta sig filmas. Fy skäms Hollywood. Etta.

Betyg: 1/5