Skate Kitchen (2018)

Filmen Skate kitchen är 100% känsla för mig. Handling är sekundär. En grym stämning, en fantastisk filmmusik och härliga karaktärer är allt denna film erbjuder. Och det är inte så lite det! Feelingen i filmen är som en blandning av Tangerine, Hair och The Warriors. Den dryper av New York-känsla. Den beskriver en subkultur som känns extremt kopplad till det stora äpplet. Filmstilen är närgången och "up in your face", en stil som påminner mig om Sean Bakers Tangerine som vi njöt av på festivalen 2015.

Filmens underbara karaktärer spelar i princip sig själva. Gänget Skate Kitchen spelar huvudrollerna i filmen Skate Kitchen. Är det en dokumentär? Nej, men filmen verkar vara förtvivlat nära gränsen. Regissören Crystal Moselle såg några av tjejerna på tunnelbanan och gillade hur de såg ut. Det blev en kortfilm och nu en fullängdare. Moselle har tidigare gjort den renodlade dokumentären The Wolfpack och jag ser likheten mellan filmerna. Skate Kitchen är en coming-of-age om tonåriga Camille som bor med ensamstående mor. Hon är en fantastisk skejtare, längtar efter en mor, en far, en kompis. Hon träffar på gänget Skate Kitchen. Tjejerna lever i en mansdominerad värld men de tar inte skit från någon. Stentuffa brudar helt enkelt. Sa jag att filmen har en otrolig stämning?

Bra film, med rätta en snackis som inte bör missas!

Det var lätt att sätta betyg på denna film. Det blir en fyra!

Betyg 4/5

After Earth (2013)

Cypher Raige: Fear is not real. It is a product of thoughts you create. Do not misunderstand me. Danger is very real. But fear is a choice.

Jag tror vi slog rekord i antal deltagare i Filmspanarträffen som gick av stapeln i lördags. Vi var tio stycken som åt en bit mat och svingade några bägare tillsammans på den vanliga puben. Det är så kul att vara med i en grupp som denna där en hobby är den sammanlänkande faktorn och inte jobb, familj eller gamla "trötta" band. Synd bara att vi inte kunde fira tillfället med en lite bättre film. Det kommer förhoppningsvis dröja länge innan jag ser en så dålig film igen. Filmåret har verkligen inte startat så bra. Har jag sett en enda fyra eller femma från 2013 än? Jag tror inte det.

Filmen vi sett på eftermiddagen före pubbesöket var After Earth. M Night Shyamalan stod för regin på Will Smith's filmidé och med Will och Jaden Smith i huvudrollerna. Far och son. Det stod klart för de flesta av oss att i denna film agerar den gode Will endast lok för sin son Jaden's karriär. Pojkens mamma är med som producent och hans pappa är med som allmänt dragplåster på filmaffischen. Det är som upplagt för att publiken snart kommer bli uttråkade och snea på den typen av "coaching" mot filmstjärnestatus. Jag tror nog att de flesta vill se filmstjärnor som är stjärnor för att de är bra, inte för att de har kända föräldrar som serverar dem deras karriär med silversked.

Vi middagen pratade vi lite om huruvida Jaden Smith var bra eller ej. Har han talang? Jag hade läst Fiffis lovord i veckans Fredagsfemman. Tyvärr håller jag inte alls med Fiffi. Jaden är inte speciellt speciell i After Earth. Jag kan inte komma ihåg en enda scen med honom som kändes trovärdig. Filmen är en coming-of-age där Jaden spelar en ung kadett som måste lära sig att övervinna sin rädsla för att kunna utföra uppdraget som hans och hans fars liv hänger på. Spännande tema, men otroligt dåligt genomfört.

Will: Det är din karriär vi promotar här!

Filmen säljs in som en sci-fi och den startar som en sådan. Människan har i framtiden tvingats lämna jorden då den blivit obeboelig. Inledningen påminner lite om den personliga favoriten Starship Troopers eftersom man får se korta klipp från människors fajt mot insektsliknande monster, som enligt någon berättarröst har blivit framavlade för att döda människor. Monstrerna är blinda men de kan lukta sig till de feromoner som vi utsöndrar när vi blir rädda. Hade filmen fortsatt i den riktningen och handlat om människans kamp mot dess "ursor" hade filmen kunnat bli bättre.

Istället fick vi efter en kort rymdfärd se en extremt ologisk och osannolik krasch på en fientlig planet. De hade hamnat på Jorden. Här kommer filmens stora "Avatar"-ögonblick. Via dialog i de två filmerna får vi veta att planeten i fråga är helvetet i universum (Avatar), respektive att hela planeten har utvecklats till att döda människor (After Earth). Men när vi till slut landar på planeterna så hamnar filmens hjältar i vackra skogar med ett djurliv som är vagt farligt, speciellt om man beter sig på fel sätt. Det farligaste Jaden stötte på från Jorden var arga babianer och en giftig blodigel av något slag.

Will: Nej, fråga inte mig frågor, det är Jaden ni ska fokusera på!

Filmen har inte många rätt. Allt är så dåligt. Till exempel är filmen högst ologisk. Ibland verkar filmskapare tro att det är ok att köra med haltande logik i sina filmer bara för att det är sci-fi. Jag vill hävda att en sci-fi om något har högre krav på logik inom det universum den existerar. Jaden är riktigt risig medan Will är något bättre. Han spelar en äldre erfaren general och klarar väl av det hyfsat. Regin är inte heller speciellt bra, jag tycker att filmen flera gånger nästan känns pinsam och pompös mer än gripande. Det känns som att detta var en film som var bättre då den "pitchades" över en drink på någon elegant bar i Los Angeles än vad den blev som slutprodukt. Framför allt var filmen aldrig spännande, och det är en dödssynd för en film som denna (som bygger på spänningsinnehållet).

Jag är inte ett stort fan av M Night Shyamalan men för en gång skull hade jag hoppats på en twist av något slag men inte ens det fick vi.

Jag ger After Earth en nepotist av fem möjliga.

Betyg: 1/5 


Nu blir man ju lite sugen på att få reda på vad de övriga vännerna i Filmspanarna tyckte om filmen. Kolla gärna deras alster. Där finns också en lysande podcast!
Har du inte sett den? (podcast)
Fiffis filmtajm
Rörliga bilder och tryckta ord
Jojjenito
The Velvet Café

Ytterligare ett barn till en kändis i rollistan, Zoë Kravitz.