Split (2016)

Jag är inte ett stort fan av M. Night Shyamalans filmer. Till och med hans så hyllade första film, The sixth sense, tyckte jag var tämligen överskattad. Det gick snabbt utförs och andra filmen Unbreakable fann jag outhärdlig. Även den var mestadels hyllad. Jag gav upp och hörde därefter på avstånd att hans filmer blev svagare och svagare. Jag återsåg inte vår käre regissör förrän sekten drog ner mig i fördärvet och jag tvingades se hans After Earth på bio. Det är kanske den sämsta film jag skrivit om på bloggen.

Men nu gav jag honom chansen igen. Filmen Split, premiär idag, visades på Stockholm Filmdagar här i veckan, och det verkade som att det var en mer eller mindre ordinär thriller. Eller är det en lättare skräckis? Jag har normalt sett inga problem med övernaturliga saker i filmer, men i Shamalandingdongs händer gillar jag det inte. Jag har alltid en känsla av att han kör med tricks och twistar för sakens skull, för att showa off. Men jag kan nu med glädje säga att hans Split är nästan helt utan övernaturliga inslag. Nästan. Hade filmen varit en renodlad thriller helt utan dessa inslag hade den kunnat bli ännu starkare för mig, för det finns helt klart intressanta element i denna film.

Filmen handlar om en ung man med en så där 23 olika personligheter som kidnappar tre tonårstjejer och håller dem inspärrade i okänd källare. Vi vet inte vad som driver dem, förövarna, alla inne i huvudet på mannen. Vi får följa tjejernas kamp för att ta sig fria, kidnapparnas psykolog som långsamt lägger ihop ett och ett samt den interna kampen mellan de goda och onda karaktärerna i skurkens inre. De som kämpar om tiden i ljuset.

Filmen påminner mig om både 10 Cloverfield Lane och Room. Här är det dock inte offren som gör de bästa skådespelarinsatserna, även om Anya Taylor-Joy i rollen som Casey är mycket bra. Nej, det är James McAvoy, känd från The disapearance of Eleanor Rigby, i rollerna som Dennis, Barry, Hedwig, Patricia och de övriga är filmens stjärna. Han är ljuvlig att se i denna film. Vi får se en masterclass i skådespeleri helt enkelt.

Spänningen är på topp. Tempot är helt ok även om filmen kanske har en svacka i mitten. Det är slutet som jag kan ha lite problem med. Jag fann det onödigt orent. Antingen var detta ett ofullständigt slut. Eller så är hela filmen bara en set-up för en uppföljare. Och om det är så blir man ju lite snopen. Jag i båda fallen faktiskt.

Som helhet hade jag i alla fall en kul stund i biomörkret och jag tycker nog allt att detta var den bästa av de få jag sett från M Night. Japp, jag sa det. Bättre än Sjätte sinnet.

Jag ger Split tre gedigna personligheter av tjugofyra möjliga.

Betyg: 3/5

Vi var flera bloggare från Filmspanarna som såg filmen under filmdagarna. Läs deras texter:
Jojjenito - om film
Fiffis Filmtajm
Rörliga bilder och tryckta ord
Har du inte sett den?-Carl

After Earth (2013)

Cypher Raige: Fear is not real. It is a product of thoughts you create. Do not misunderstand me. Danger is very real. But fear is a choice.

Jag tror vi slog rekord i antal deltagare i Filmspanarträffen som gick av stapeln i lördags. Vi var tio stycken som åt en bit mat och svingade några bägare tillsammans på den vanliga puben. Det är så kul att vara med i en grupp som denna där en hobby är den sammanlänkande faktorn och inte jobb, familj eller gamla "trötta" band. Synd bara att vi inte kunde fira tillfället med en lite bättre film. Det kommer förhoppningsvis dröja länge innan jag ser en så dålig film igen. Filmåret har verkligen inte startat så bra. Har jag sett en enda fyra eller femma från 2013 än? Jag tror inte det.

Filmen vi sett på eftermiddagen före pubbesöket var After Earth. M Night Shyamalan stod för regin på Will Smith's filmidé och med Will och Jaden Smith i huvudrollerna. Far och son. Det stod klart för de flesta av oss att i denna film agerar den gode Will endast lok för sin son Jaden's karriär. Pojkens mamma är med som producent och hans pappa är med som allmänt dragplåster på filmaffischen. Det är som upplagt för att publiken snart kommer bli uttråkade och snea på den typen av "coaching" mot filmstjärnestatus. Jag tror nog att de flesta vill se filmstjärnor som är stjärnor för att de är bra, inte för att de har kända föräldrar som serverar dem deras karriär med silversked.

Vi middagen pratade vi lite om huruvida Jaden Smith var bra eller ej. Har han talang? Jag hade läst Fiffis lovord i veckans Fredagsfemman. Tyvärr håller jag inte alls med Fiffi. Jaden är inte speciellt speciell i After Earth. Jag kan inte komma ihåg en enda scen med honom som kändes trovärdig. Filmen är en coming-of-age där Jaden spelar en ung kadett som måste lära sig att övervinna sin rädsla för att kunna utföra uppdraget som hans och hans fars liv hänger på. Spännande tema, men otroligt dåligt genomfört.

Will: Det är din karriär vi promotar här!

Filmen säljs in som en sci-fi och den startar som en sådan. Människan har i framtiden tvingats lämna jorden då den blivit obeboelig. Inledningen påminner lite om den personliga favoriten Starship Troopers eftersom man får se korta klipp från människors fajt mot insektsliknande monster, som enligt någon berättarröst har blivit framavlade för att döda människor. Monstrerna är blinda men de kan lukta sig till de feromoner som vi utsöndrar när vi blir rädda. Hade filmen fortsatt i den riktningen och handlat om människans kamp mot dess "ursor" hade filmen kunnat bli bättre.

Istället fick vi efter en kort rymdfärd se en extremt ologisk och osannolik krasch på en fientlig planet. De hade hamnat på Jorden. Här kommer filmens stora "Avatar"-ögonblick. Via dialog i de två filmerna får vi veta att planeten i fråga är helvetet i universum (Avatar), respektive att hela planeten har utvecklats till att döda människor (After Earth). Men när vi till slut landar på planeterna så hamnar filmens hjältar i vackra skogar med ett djurliv som är vagt farligt, speciellt om man beter sig på fel sätt. Det farligaste Jaden stötte på från Jorden var arga babianer och en giftig blodigel av något slag.

Will: Nej, fråga inte mig frågor, det är Jaden ni ska fokusera på!

Filmen har inte många rätt. Allt är så dåligt. Till exempel är filmen högst ologisk. Ibland verkar filmskapare tro att det är ok att köra med haltande logik i sina filmer bara för att det är sci-fi. Jag vill hävda att en sci-fi om något har högre krav på logik inom det universum den existerar. Jaden är riktigt risig medan Will är något bättre. Han spelar en äldre erfaren general och klarar väl av det hyfsat. Regin är inte heller speciellt bra, jag tycker att filmen flera gånger nästan känns pinsam och pompös mer än gripande. Det känns som att detta var en film som var bättre då den "pitchades" över en drink på någon elegant bar i Los Angeles än vad den blev som slutprodukt. Framför allt var filmen aldrig spännande, och det är en dödssynd för en film som denna (som bygger på spänningsinnehållet).

Jag är inte ett stort fan av M Night Shyamalan men för en gång skull hade jag hoppats på en twist av något slag men inte ens det fick vi.

Jag ger After Earth en nepotist av fem möjliga.

Betyg: 1/5 


Nu blir man ju lite sugen på att få reda på vad de övriga vännerna i Filmspanarna tyckte om filmen. Kolla gärna deras alster. Där finns också en lysande podcast!
Har du inte sett den? (podcast)
Fiffis filmtajm
Rörliga bilder och tryckta ord
Jojjenito
The Velvet Café

Ytterligare ett barn till en kändis i rollistan, Zoë Kravitz.