Battleship (2012)

 

Filmen dök upp på tv och som det händer ibland fastnade jag framför filmen. Var jättetrött men orkade inte gå och lägga mig. 

Detta är en film som jag tidigare har antagit är jättedålig. Dess rykte byggdes av elaka kommentarer av alla dess slag, om regin, skådespelarnas insatser, uselt manus och så vidare.

Och ja, detta är inte en bra film, nej, den är riktigt dålig. Detta trots att vi får aliens med fantasifull teknik som kickar ass med militära styrkor på Jorden. Jag kan gilla denna typ av film, det är sci-fi blandat med krigsfilm. Klassiker i genren är såklart "Aliens" med Filmitchs favorit Private Hudson och "Independence Day" med Will Smith, Bill Pullman, Jeff Goldblum och Randy Quaid. 

Ett nyare alster i genren som dessutom påminner jättemycket om handlingen i dagens film är "Battle: Los Angeles" från 2011 med Aaron Eckhart, Michael Peña, Michelle Rodriguez och Michelle Moynahan. Det är nästan så att vi har en duo "twin films" likt "Armageddon" och "Deep impact", "Tombstone" och "Wyatt Earp" eller varför inte "Dante's Peak" och "Volcano"!

"Battleship" ståtar med namn som Liam Neeson och vår egen Alexander Skarsgård. Men de egentliga huvudrollerna bärs av Taylor Kitsch och Jesse Plemons. Man anar ett samband när filmen regisseras av Peter Berg som gjorde den fantastiska tv-serien "Friday Night Lights" där de båda hade framträdande roller. I tv-serien ser vi att de två klarar dramatiska roller utan problem. Istället sänks skeppen i detta spel... eh, film av en absurd dialog och en mycket svag personregi från herr Berg. 

Inledningen av filmen, när Taylor Kitschs karaktär Alex introduceras tar jag fram skämskudden om och om igen. Han spelar en oansvarig pellejöns med fysiska och till slut mentala "skills" att besegra en överlägsen alien-motståndare. Men inledningsvis är det så pajigt att man bara kan skaka på huvudet och skratta så att popcornen sprutar ur munnen. 

Samspelet mellan Kitsch och Alexander Skarsgård är också svagt då det ser ut som att de spelar i olika filmer. Senare får vi mer av Jesse Plemons och han är som oftast bra. Här ska han spela en räddhågsen typ. I filmen dyker också sångerskan Rihanna upp i rollen som en bad assig och skjutglad soldat. Jag vet inte riktigt vad hon gör i filmen, hon är kanske kompis med Peter Berg? 

Men filmen är sablans underhållande ändå och i slutändan var jag ganska belåten. Det blev ju lite pang-pang vilket ofta piffar upp.

Betyg: 1/5

Patriots Day (2016)

Det jag gillade mest med Patriots day var de brutala scenerna från bombdådet. Hela filmen är filmad på ett sätt som får den att kännas lite mer "dokumentärt", och speciellt scenerna från dådet var otroligt nervpirrande. Damn! Det kändes som att man som åskådare befann sig mitt bland poliserna och publiken som förtvivlat försökte få klarhet i vad som hänt. Om man hade studerat mig där i biomörkret hade man kunnat se mitt chockade ansiktsuttryck över brutaliteten i scenerna, sett mig med handen över munnen slitandes i skägget och kanske med ett pappersduk torkandes tårar.

Patriots Day återberättar händelserna runt bombningen av Boston maraton den 15:e april 2013 och den efterföljande jakten på terroristerna. Filmen inkluderar en hel del autentiska scener från tv-nyheter, polisens presskonferenser och ett tal av Obama. Blandningen av inspelade filmscener och det övriga materialet sker sömlöst. Generellt sett känns filmen mycket realistisk i de partier som jag är mest intresserad av, själva händelsen. Jag följde handlingen i realtid via massmedier och internet och såvitt jag kan bedöma återvisar filmen förloppet mycket bra.

Självklart finns det en hel del scener och dialoger som sker mellan de olika aktörerna, poliser, politikers, offer och anhöriga, som jag inte har en aning om hur autentiska de är. Filmen är gjord av Peter Berg som bland annat har gjort den fantastiska tv-serien Friday Night Lights. Styrkan med serien är beskrivningen av samhället och folket däri, Det "lilla" livet som pågår i bakgrunden. Mr Berg är alltså mycket bra på att beskriva det amerikanska samhället men han är också ganska sentimental och i slutet av Patriots Day får vi de förväntade och välkomnade raj-raj-scenerna där mer eller mindre alla huvudpersoner intygar att friheten att leva sitt eget liv inte får inskränkas av terrorism och att Boston som stad är starkt. Jag kan tänka mig att vissa åskådar som inte gillar sådana amerikanska uttryck skulle kunna störa sig på slutet men jag gillar det. I princip alla huvudkaraktärers riktiga personer dyker upp i slutet i korta intervjubitar. Detta sker före eftertexterna så det är mer än en liten extradetalj (som tex scenerna från draften är under eftertexterna till The blind side).

Huvudrollerna spelas av Mark Wahlberg, John Goodman, Michelle Monaghan, Kevin Bacon och J. K. Simmons. Alla funkar i sina roller men den klart bästa är Kevin Bacon. Han är fasen alltid riktigt bra. Underskattad! Filmens lilla fynd och den lustigaste karaktären är dock Dun Meng spelad av Jimmy O. Yang från tv-serien Silicon Valley.

Vissa av huvudpersonerna kan säkert, som så ofta är i denna typ av film som bygger på en stor och komplex händelse, vara en komposit av flera karaktärer. Jag har inte orkat ta reda på hur det ligger med den biten. Jag är inte så intresserad i om Mark Wahlbergs hjälte är hundra procent riktigt återberättad. För mig är hans karaktär (Tommy Saunders) ändå en sammanslagning av poliser på gatan. Jag är intresserad i vad som hände på en liten mer generell nivå.

Som historisk beskrivning av en notabel händelse funkar nog filmen bra. Och jag hoppas att den funkar som upprättelse och hjälp till läkning för alla dem som befann sig mitt i helvetet efter splitterbomberna smällt av. De som hatar amerikansk sentimentalitet bör kanske hålla sig borta, ni får gå hem och fylla på era tryckkokkärl med rakblad, kullager och skruvar istället.

Jag ger Patriots Day fyra amputerade ben av fem möjliga.

Betyg: 4/5

Post scriptum: kollar "user reviews" på imdb och det finns en hel drös med betyg 1/10 där de flesta som hävdar att bombningen är en "hoax" skapad av "myndigheterna". Hahaha. Att de aldrig ger sig...

Deepwater Horizon (2016)

När man gör icke dokumentära filmer baserade på verkliga händelser och riktiga människor död ställs man inför stora problem. Ibland kan man till och med undra om det är rätt att filmatisera sådana händelser. De efter- och överlevandes känslor och åsikter måste hanteras med vördnad och omsorg. Hur gör man för att se till att de döda hanteras med rätt mängd respekt? Självklart måste filmmakarna ha en tillräckligt stor frihetsgrad för att kunna utöva sitt jobb, men samtidigt kan de inte helt bortse från problematiken. Ofta brukar det sluta med att vi i slutet av spelfilmer av detta slag får läsa om de döda eller skadade. Ibland får man se de riktiga personerna i bild och ibland får man se dokumentära bilder från till exempel nyheter på tv. Jag brukar tycka att dessa delar av filmerna adderar en tyngd och värdighet till filmen, men jag har förstått att det finns de som inte står ut med dessa scener, som ser dem som smetiga och överdrivet sentimentala. Det är intressant att man kan reagera så olika på denna sorts scener.

Deepwater Horizon besrkiver händelserna under dygnet då den stora oljeborrplattformen Deepwater Horizon gick under ute i Mexikanska golfen i april 2010. Brittiska BP hade hyrt plattformen för att starta en ny oljekälla djupt nere på havsbotten. Svenske Carl-Henric Svanberg hade just tillträtt som styrelseordförande för BP när olyckan skedde. Det var herr Svanberg som pratade om "the little people" i amerikanska medier efter olyckan. Kommer ni ihåg? Jag antar att han menade "common people" men gjorde en olycklig översättning i huvudet i alla hast.

Regissören Peter Berg och skådisen Mark Wahlberg verkar ha funnit varandra. De har nu gjort tre filmer ihop och alla tre är "based on a true story". 2013 kom krigsskildringen Lone survivor och förra året kom både Deepwater Horizon och Patriots Day.

Deepwater Horizon är en helt duglig actionthriller om olyckan som vi alla känner till från nyhetssändningarna. Även om filmen förklarar den övergripande händelsen tämligen väl så har du som tittare nog mer glädje av filmen om du intresserar sig av själva händelsen i sig. Filmen är gjord efter den mall Berg verkar arbeta efter. Först en akt där vi får lära känna alla de som kommer ha stora roller (i filmen). Sedan själva olyckan med en massa avancerade effekter och till slut efterbehandlingen, den delen med de smetiga och sliskiga scenerna...

Filmen är spännande för stunden men den lämnar inga djupa spår i mig. Detaljerna om vad som hände förklaras inte speciellt väl. Det är lite svepande om betong och negativa tester. Däremot är det tydligt hur de olika karaktärerna förhåller sig till varandra. De två kostymnissarna från BP är filmens stora skurkar. Jag läser på internet att dessa två faktiskt anklagades för "manslaughter", så filmen är kanske inte helt fel ute när den demoniserar dessa herrar, men åtalet lades (såklart) ner. Hjältarna i filmen spelas av Mark Wahlberg, Kurt Russel och Gina Rodriguez.

Skådespelarmässigt lyser John Malcovich i skurkrollen allra klarast. Han är riktigt skön i denna roll. Kurt Russell gör en icke besviken heller. Filmen är helt ok helt enkelt.

Filmen är mycket bra gjord rent tekniskt. Berg börjar bli bättre och bättre på stora produktioner, något som kommer visa sig ännu mer i hans nästa film Patriots Day. Hur är det smetiga slutet då? Jo, denna gång får vi se de riktiga personerna i bild och lära oss om vad som hände med dem efter olyckan. Vissa arbetar kvar inom oljeindustrin men flera har slutat. Till sist är filmen dedikerad till de 11 oljearbetarna som dog i olyckan. Smetigt? Kanske.

Jag ger Deepwater Horizon två genvägar av fem möjliga.

Betyg 2/5

PS, jag la märke till att någon av karaktärerna i filmen, tror det var en av BP-cheferna, som uttryckte sig i termer om "little people". Gissar att det kanske var en blinkning till Svanbergs felsägning...

PPS, Brad Leland som spelade Buddy Garrity i Friday Night Lights är med i denna film som en av BP-cheferna.

Lone Survivor (2013)

The rules of engagement says we can't touch them.

Det finns två filmgenrer där BOATS (based on a true story) funkar bra om inte bättre än fiction. Det är sportfilm och krigsfilm. Jag har en mycket svag spot för krigsfilmer som visar modern krigföring och speciellt om det finns elitstyrkor som Navy SEALs eller Delta Forces med. Även om det är väldigt hemska och uppslitande scener man får se blir jag fascinerad över att se dessa elitsoldaters hantverk, deras yrkesskicklighet. Det är lite samma typ av fascination som jag kände över den fiktiva Coq Rouge en gång i tiden.

En av mina absoluta favoritfilmer inom genren är Black Hawk down där jag både läst boken och sett filmen. En annan favorit är Zero dark thirty. När jag så fick vet att Lone survivor skulle filmas blev jag mycket förväntansfull. Filmen handlar om en incident i Afghanistan 2005. Fyra medlemmar ur Navy SEAL team 10 hade i uppdrag att spana på en Al Qaida ledare i området. Under uppdraget blev de upptäckta av en större grupp fiender och en häftig strid utbröt vilket resulterade i att tre av de fyra soldaterna dödades (allt eftersom). Hoppas att detta inte tas som en spoiler, med tanke på filmens titel...

Filmen är mycket bra gjord och en hel del militärer var med som rådgivare etc i filminspelningen. Regissören bakom Friday night lights (både filmen och tv-serien) Peter Berg har gjort filmen. Han har också tagit med Taylor Kitsch, en av hjältarna från Friday Night Lights, som gruppens ledare Michael Murphy. Annars är filmens stora namn Mark Wahlberg som den överlevande Marcus Luttrell. De övriga två teammedlemmarna spelas av Ben Foster i rollen som Matt Axelson och Emile Hirsch som Danny Dietz.

Tyvärr kommer inte denna film upp i samma nivå som Black Hawk Down. Den är väldigt intressant men den har några tydliga svagheter. Peter Berg har valt att ha samma kompositör som till tv-serien Friday Night Lights och filmmusiken är så lik att jag några gånger kom att tänka på tv-serien mitt under striderna och det funkar inte alls. Ett fredligt småstadsdrama krockar med höghastighetsgevär i de afghanska bergen i mitt huvud! Jag tycker också att vissa scener i denna film är mer manipulativt dramatiska än nödvändigt. Vi ser hur en amerikansk soldat dödas i slow motion vilket gör att filmen tappar stort i ett slag.

Även striderna i berget lämnar en del att önska. De är lite för kaotiska för att man ska kunna få överblick och förstå helt vad som händer. Självklart är det så striden med all sannolikhet uppfattades av soldaterna, men i filmens värld är det upp till regissören att se till att åskådaren alltid vet vad som händer. Just det lyckas Ridley Scott mycket bra med i föregångaren Black Hawk Down.

På plussidan finns ett grymt bra ljud och en extrem spänning i vissa scener. Amerikanerna hämtade hem de döda kropparna från berget och en av dem hade blivit skjuten 11 gånger innan han dog. En annan ser vi dö, sittandes mot ett träd, och ljudet från hans av blod översvämmade lungor var mycket hemska och realistiska. Dessa Navy SEALs är extremt vältränade och stenhårda. Och jag får allt jag önskade mig i form av att få se hur de förbereder sig och hur de arbetar under striden. När de jagas av sina fiender hamnar de bland annat vid ett stup och inför valet mellan att skjutas sönder eller hoppa ut över kanten gör de det enda rätta och hoppar. Nu är detta inte en film där hjältarna efter ett sådant hopp ställer sig upp och borstar av sig på axlarna, nej det är istället en mycket brutal scen.

Filmen bygger på boken som den enda överlevande har skrivit och det kan säkert finnas faktafel i boken eller filmen. Vem sa vad, vem var hjälte och vem var det inte? Dessa frågor brukar vara svåra att handskas med i efterbehandlingen av händelser som denna.

Lone survivor är mycket bra men jag hade hoppats på ännu bättre. Det är en film som jag mycket väl skulle kunna tänka mig se om. Jag ger Lone survivor tre härdade kroppar av fem möjliga.

Betyg: 3/5

Verklighetens Marcus Luttrell med kollegor

Hancock (2008)

Good job!

Jag förstår inte vad som är meningen med denna film. Obegripligt dålig. Är det en renodlad komedi? Är det därför Hancock kör upp huvudet (!) på en snubbe i stjärten på en annan snubbe? Är det en action-komedi? Den innehåller en massa scener där Hancock gör sönder byggnader, gator och bilar samtidigt som han säger "coola" kommentarer. "You broke my glasses". Hahaha. Tråk!

Är det en drama eller romantisk film? I vissa scener verkar det som att det skulle vara synd om Hancock, då han känner sig övergiven och förlorad. Hans "soul mate" dör och återupplivas. Superman - hallå? Nä, "Kick-Ass" är mycket, mycket bättre i denna genre inom en genre.

The Frans har höjt "Hancock" till skyarna. Jag hoppas för hans skull att han druckit whiskey med Hancock innan han såg filmen. Detta är inte ett "good job". Jag såg den i förra veckan, då jag fått igång min HD TV-box och upptäckt till min förvåning att jag har alla filmkanaler under en kort intro-period. Så jag njöt av "Hancock" i HD, superbild och upphöjd detaljrikedom. För intet.

"Hancock" och Will Smith borde åkt ut till sin trailer i öknen och gömt sig istället för låta sig filmas. Fy skäms Hollywood. Etta.

Betyg: 1/5