The Night Manager - Mini Series (2016)

The Night Manager är en miniserie som bygger på en känd spionroman av mästaren John Le Carré. Jag tänkte se den när den var ny men så blev det inte av och serien glömdes bort ett tag.

Det första jag slås av är att vinjettmusiken och dess design påminner om vinjetten för Westworld. Det är dock inte samma kompositör och jag har ingen aning om vilka som designat dem, så jag kan bara spekulerar. Man kan tänka sig att någon blivit influerad av någon annan. The Night Manager hade premiär före Westworld i vilket fall.

Serien blev en stor besvikelse. Trots överlag jättebra skådespelare med kända namn som Tom Hiddleston, Olivia Coleman, Hugh Laurie, Tom Hollander och Elizabeth Debicki lyfter aldrig serien. Den puttrar på men har ingen nerv. 

Storyn påminner om Le Carrés The little drummer girl där en kärleksrelation är motorn i spionhistorien. I det fallet funkar kärlekshistorien till perfektion men här känns den helt ointressant, ingen gnista, kemi eller glöd. Dessutom är resten av spionstoryn inte speciellt spännande heller. Det handlar om utredningen av en rik brittisk industriman misstänkt för illegala vapenförsäljningar till mindre nogräknade regimer i mellanöstern. Regin står danska Susanne Bier och det känns som att hon är ute på för djupt vatten.

Tom Hiddleston spelar huvudrollen som en nattportier som dras in i spionvärlden av den brittiska underrättelsetjänsten. Han är alltid kul att se så det går an att se serien, men den blir aldrig riktigt bra. Men hyfsat låg lägstanivå i alla fall. Däremot kan detta ses som en audition inför valet av nya James Bond istället. Han skulle funka!

Istället blir seriens bästa delar de om Olivia Colemans spionchef på mellannivå. Det är när vi får följa henne hemma i London som serien lever upp lite mer. Men det är alldeles för få scener med henne. Tala om "missed opportunity"! De delarna påminner oss om den nya serien Slow Horses (mer om den imorgon här på bloggen).

Det är lite oklart hur denna serie kunde bli så menlös. Enligt den store Frans, en konnässör av Le Carrés böcker, är spionromanen av yppersta klass. Jag har dock inte läst boken själv. 

Ok, inte så bra som hoppats och knappast en serie jag skulle rekommendera till någon förutom de som vill ha sett allt som görs på Le Carrés verk.

Till sist, är det inte härligt med våra brittiska vänner ändå? Vad gör de så fort de råkar ut för en upprörande situation eller det strular till sig? De sätter på en kanna te!

Betyg: 2/5

In The Loop (2009)

Climbing the mountain of conflict.

"In the loop" är en brittisk satir om det politiska spelet i London och Washington i en nutid. Den bygger på en tv-serie, eventuellt brittisk. En olycksalig kommentar från en av de mindre seniora regeringsmedlemmarna i den brittiska regeringen blåses upp i massmedia vilket leder till förvecklingar, eskaleringar och sedan krig (mot tredje part). Filmens "hjälte" är den ärrade brittiske politikern som spyr galla åt de flesta i sin omgivning. Han manipulerar alla han kommer åt och han är något av en maktgalen karriärist som går över lik för att få vad han vill ha. Det är som att se en brittisk variant av en äldre, bittrare och än mer cynisk "Josh" från "West Wing", på "speed". Och med ett språk som innehåller minst en svordom och ett könsord per mening.

Malcolm Tucker: Where do you think you are, some fucking regency costume drama? This is a government department, not some fucking Jane fucking Austen novel! Allow me to pop a jaunty little bonnet on your purview and ram it up your shitter with a lubricated horse cock!

Jag är väl inte överdrivet förtjust i brittisk humor, och dessutom pratade de så fort att det ibland var svårt att hänga med. Filmen ska dock ha en eloge för sin trots allt "fria" dialog och en schysste satir är ju aldrig fel? Jag tror dock att filmen är helt beroende av i vilket humör du befinner dig i när du ser filmen. Den kan nog få alla betyg på skalan, och det enda som ändrats kan vara sinnesstämningen du hade när du såg filmen.

Lt. Gen. George Miller: He's got his little cannons and he's got his little guns, and... This is the problem with civilians wanting to go to war. Once you've been there, once you've seen it, you never want to go again unless you absolutely fucking have to. It's like France.

När man läser en del av citaten på imdb.com kan man lätt skratta ihjäl sig. Det var svårare att uppskatta kryddan när filmen sågs. Jag kanske måste se om den någon gång när jag är lite piggare. Som första betyg ger jag lätt uttråkad den två utskällningar av fem.

Betyg 2/5