Bio Capitol visar Bond-filmer under hösten då flertalet, om inte alla, har blivit restaurerade för 4K. Det lät så trevligt att jag och Carl sammanstrålade en ljummen kväll i början av augusti för att avnjuta Dr No i Capitols salong 1. Det var första gången jag var i den salongen och jag var positivt överraskad. Klart bättre än den andra, mindre, salongen. Alla bord har ett litet sidobord med lampor här också, men det fanns mycket bättre plats. I vestibulen stötte vi dessutom på Fredrik som vi ivrigt samspråkade med innan filmen skulle till att starta.
Dr No är en film som jag sett många gånger, men aldrig på bio. Den är ganska bra och ligger någon stans i mitten av listan. Jag tror att den rankades som nr 13 av 23 senast. Filmen var knivskarp och såg mycket bra ut. Det verkar som att de gjort ett mycket bra jobb med restaureringen (remasteringen).
Filmen är bäst under den första halvan då vi introduceras till Bond och hans värld. Jag älskar Sylvia Trench och hade gärna sett att hon fått en återkommande plats i serien. Nu ser vi henne bara i de två första filmerna om jag kommer ihåg det hela rätt. Bond är bäst när han utför sitt spionyrke, det är då karaktär och personlighet hos huvudpersonen såväl som bifigurer kommer fram allra mest. Det är kul med Miss Moneypenny och M också.
Under andra halvan av filmen blir det mer inriktat på fajt mot filmens "big bad". De ikoniska scenerna med Ursula Andress är såklart häftiga, men är de så bra egentligen? Scenerna med Bond, Quarrel och Honey på stranden och i djungeln är inte mina favoriter, och sekvensen med "the dragon" är direkt svag. Då Quarrel dödas av eldkastaren blir det en fadd smak i munnen. Not cool!
Filmen villain är ganska trist, men som alltid i en film som är designad av Ken Adam är hans lair cool. Och på tal om cool! Fasen vad cool Sean Connery är i dessa tidiga Bond-filmer. Han var ung, snygg och hade mängder av attityd. Bond var också hårdare och iskall i Connerys version, något som nästan helt försvann under Roger Moores tid.
Det är värt att notera att detta är den enda Bond-filmen som inte har en pre-credit scene. Det är lite trist men det är vad det är.
En annan kul detalj var hur många som skrattade gott och varmt åt Bonds överdrivet chauvinistiska stil. Det som var kul med detta var att det var nästa bara kvinnor i salongen som skrattade (plus jag då såklart...). De flesta männen därinne var väl så stukade och försiktiga att de höll inne på skratten. Det är helt klart ett annat klimat för filmpubliken år 2019 än det var 1962. Det är vad det är.
Utgivningsår: 1965
Regissör: Terence Young
Locations: Paris, London, Shrublands Health Retreat, Nassau, Bahamas
Plot: Bond åker till Bahamas för att söka reda på de två atombomber som SPECTRE stulit och som de hotar västvärlden med.
Cast
James Bond - Sean Connery
Emilio Largo - Adolfo Celi
Fiona Volpe - Luciana Paluzzi
Count Lippe - Guy Doleman
Vargas - Philip Locke
Domino - Claudine Auger
Pat Fearing - Molly Peters
Felix Leiter - Rik Van Nutter
Paula Caplan - Martine Beswixk
Miss Moneypenny - Lois Maxwell
M - Bernard Lee
Q - Desmond Llewelyn
Revy
I onsdags kväll kom jag hem efter tre timmars djup koncentration vid bridgeborden. Eftersom det ibland kan vara svårt att varva ner efter liret slog jag mig ner och började kolla på nästa film i bondprojektet, Thunderball. Men desto längre ner i reclinerfåtöljen jag gled desto dåsigare blev jag. Ögonen var fortfarande öppna men hjärnan gick i shut down mode. När jag sett nästan hela filmen satt jag mig med ett ryck upp och stoppade filmen. Vad var detta, är Thunderball helt värdelös frågade jag mig själv. Det var inte så jag kom ihåg den. Men nästan inget händer och var är all action? Jag stängde ner systemet och gick till sängs.
Dagen efter såg jag om hela filmen, denna gång pigg efter en stärkande natts sömn. Nu såg jag filmen med öppna ögon i fler betydelser än de rent fysiologiska. Thunderball är en riktigt skön bondfilm. Skönt! Sean Connery bär hela filmen på sina breda axlar. Den är mycket riktigt mer en pratig agentfilm än en actiondängare. Jag skulle vilja påstå att i princip hela filmens dialog är lysande. Var och varannan scen har otroligt fyndiga utbyten som kombinerat med vältajmat skådespeleri gör filmen mycket njutbar (i vaket tillstånd!). Jag hoppas kunna fiska upp några av de många suveräna replikerna i lämpliga kategorier nedan.
Sean Connery var det ja. Han är glimrande i denna film. Eftersom det inte finns en primär bondbrud vid hans sida under filmen utan det är en tre, fyra stycken som turas om är det verkligen Connery ensam som drar hela lasset. Bond är i centrum än mer än vanligt. Connery har ett leende på läpparna som visar en agent med mycket gott självförtroende, men också en man som kanske inte bryr sig så mycket? Men det jag gillar allra mest är de små nästan obemärkliga minerna han gör. Han brukar till exempel blinka till innan han går in i farliga situationer, en långsam blinkning som om han har en inre dialog om huruvida han ska gå vidare eller ej.
Jag får ta mig en rejäl funderare på vem som är bästa Bond inför mina avslutningsinlägg. Connery är uppe och nosar på förstaplatsen, men det är hårt däruppe. Thunderball är i alla fall en väldigt bra bondfilm och den är fortfarande väl värd fler omtittar. Om inte annat för att få studera hunden som står och kissar mitt i karnevaltåget...
Prologen: 5
Detta är prologen då Bond slåss med den till kvinna förklädde SPECTRE-agenten Jaques Bouvar. Bond bevittnar begravningen för Bouvar och ser sedan när den eleganta damen öppnar bildörren till den väntande limosinen. För Bond är denna lilla tabbe tillräcklig för att han ska förstå att Bouvar inte är död utan livs levande och utklädd till kvinna. Långsökt men lite småkul. Under det efterföljande slagsmålet kör de med ett trick som flera tidiga bondfilmer lider av då de spelar upp filmen snabbare än normalt, för att publiken ska få en känsla av fart och fläkt i actionsscenen. Det är ett trick som inte är speciellt lyckat.
Efter Bond knäckt nacken på Bouvar flyr han platsen med en raketmanick som den de hade på invigningen av OS i Los Angeles 1984. Spektakulärt, men ganska åldrat.
Bondlåten + Titelsekvensen: 4
Tjuren från Wales, Tom Jones brölar ut denna klassiska bondlåt. Den är maffig och den hör till, men den är inte en riktig favorit. Titelsekvensen är ordinär och tråkig, siluetter av tjejer som simmar under vattnet. Passande för denna film men inte så upphetsande.
Storyn: 7
Lika komplexa och orimliga som en del av de senare bondfilmernas handling kan vara, lika enkel och rättfram är denna. Filmens handling följer tydligen boken mycket nära och vi får en "hemliga agent"-drama istället för en actionfilm. Bond är en av flera agenter som alla letar efter de stulna atombomberna. Det bara råkar vara Bond som undersöker den ledtråden som leder britterna till att lösa upp situationen.
Mycket tid läggs ner på att sätta upp hela historien, med SPECTREs plan med Angelo osv. Det har gått hela 45 minuter av filmen när Bond lämnar MI6 och Miss Moneypenny för att bege sig ut på sitt uppdrag. Kul scen där Bond och åtta andra 00-agenter får sina uppdrag. Bond ska åka till Kanada, men föreslår för M att han ska kolla upp systern till piloten istället. Lyckligtvis för Bond (och filmbolaget) befinner sig systern på Bahamas. Jag gillar också hur M står upp för Bond inför ministern flera gånger i filmen.
Bondskurkarna: 8
Huvudskurken i denna film är den Rastapopoulos-like Emilio Largo och han är helt ok. Han kör en "larger than life" SPECTRE-skurk. Det är som att han gör en liten paus före varje kommentar...
Largo: (slowly)... Open the under water hatch. Man: (quick) Open under water hatch.
Den sliskigaste skurken är dock Vargas, han som inte älskar. Han ser verkligen psykopatisk ut. Det är lite synd att vi inte får se mer av hans antagligen intressanta psyke. Dessutom tar Bond död på honom alldeles för lätt.
Largo: Of course. Vargas does not drink... does not smoke... does not make love. What do you do, Vargas?
Mest intressanta av skurkarna är givetvis den rödhåriga Fiona Volpe. En av få kvinnliga bondskurkar som verkligen är farliga. Kvinnan med den dödliga motorcykeln, kvinnan som kör bil så fort att självaste James Bond blir illa till mods, kvinnan som förför Bond lika mycket som han henne. Roligaste scenen är då Bond överraskar Fiona när hon tar ett bad i hotellrummet. Hon ber Bond att räcka henne något att skyla sig med och Bond sträcker fram hennes sandaletter. LOL.
Would you mind giving me something to put on.
Senare i filmen blir Fiona istället för Bond skjuten av hennes kumpaner. Bond svänger runt med henne och använder henne som en sköld mot kulan. Vad tycker man om den scenen? Solid?
Bondbrudarna: 9
Denna film har som sagt inte en bondbrud utan en massa. Först har vi den mycket lustiga Pat Fearing, ni vet hon med minkhandsken. Bond möter henne på hälsohemmet och han belägrar henne efter viss motstånd. Frejdig ung dam som till slut blir lurad av Bond efter en incident med en spine stretcher.
Nej, inte ligga. Jo.
Bonds andra erövring var den spännande Fiona Volpe. Den tredje bondbruden är såklart Domino, Dominique Derval, pilotens syster som Bond reser till Nassau för att leta efter. Claudine Auger spelar den till synes svaga karaktären, en trofé för den hon tillhör. Domino är en sorgsen själ som inte verkar veta vad hon vill göra i livet. Nu har hon blivit en ung älskarinna åt den store Largo. Hans niece som de säger. Med tanke på att Domino får sista ordet i deras relation så funkar hon bra i handlingen. Annars är det mest dialogerna mellan henne och Bond som är behållningen. Plus att Bond suger av hennes fot såklart. Hon har nästan en lika avmätt och uttråkad attityd som mästeragenten själv. Jag finner hennes karaktär fascinerande, hon är ljuvlig. Indeed.
James Bond: My dear, uncooperative Domino. Domino: How do you know that? How do you know my friends call me Domino? James Bond: It's on the bracelet on your ankle. Domino: So... what sharp little eyes you've got.
James Bond: Wait 'til you get to my teeth.
Medhjälparna: 6
Felix Leiter har en stor roll. Han syns i full kostym och solglasögon på stranden, och på kasinot fortfarande med solglasögonen. För att vara en CIA-man är han otroligt uppseendeväckande. Han både ser ut och beter sig som en agent, men ska inte agenter dölja sig litet?
Bond har en lustig dialog med Miss Moneypenny som jag inte alls fattade. Han ringer in och hon trilskas med honom:
Bond: Yes, I think it's a tong sign. The Red Dragon from Macao. Ask Records to verify it. Miss Moneypenny: Sorry, sweetie. You're off duty. File it till you get back. Bond: Moneypenny, I'll put you across my knee. Miss Moneypenny: On yoghurt and lemon juice? I can hardly wait!
Actionscenerna: 5
Som den agentdrama den är så är det inte många actionsscener. Förutom alla dessa undervattensscener! Dem finns det desto fler av. Action under vatten kan vara intressant, men den avslutande striden blir lite tradig på gränsen till tråkig. Jag gillade de vackra fallskärmarna som sjunker i havet som gigantiska brännmaneter.
I övrigt har filmen små actionsnuttar här och där men det är inte fokus på stora scener. Istället smyger Bond om natten och undersöker, råkar i handgemäng, men håller sig förvånansvärt lugn. Bond vinner inte heller alla slagen, även om han vinner kriget till slut.
Gadgets: 5
Det finns en massa gadgetar i denna film. Raketgrejjen från prologen. En klocka med inbyggd geigermätare. En kamera med inbyggd geigermätare som Bond ger Domino. Sen har vi en klassiker, re-breathern, manicken med syre för några minuter som Bond använder när han fastnat i Largos pool samt i slutstriden. Bond har en gömd kassettbandspelare som startas då den detekterar ljud, gömd i en telefonbok. Och till sist ett piller Bond sväljer som hans kompisar kan pejla och därmed hitta honom. Bond blir instängd i en undervattensgrotta men hittar till slut en öppning mot himlen och blir räddad därur. Bästa gadgeten i denna film är re-breathern!
Quotes: 8
Thunderball har inte så många one liners men den erbjuder flera mycket bra replikskiften där situationen, skådespelarnas ordval och betoning samt deras ansiktsuttryck måste vägas in för att citaten ska komma till sin rätt.
Bond duellerar med Pat Fearing under flera älskvärda scener... Pat Fearing: Funny-looking bruise. A fall? Bond: A poker, in the hands of a widow. Pat Fearing: Really? I'd have thought you were just the type for a widow. Bond: Not this one. He didn't like me at all.
Bond: [draping arm around nurse] Do I seem healthy to you? Pat Fearing: Too healthy, by far. [after strapping Bond to the motorized traction table] Pat Fearing: There, first time I've felt safe all day.
Pat Fearing: What exactly do you do? Bond: Oh, I travel... a sort of licensed troubleshooter.
Bond: [massaging Pat] Mink. It uh, reduces the tensions. Pat Fearing: [throaty voice] Not mine.
[after making love to Pat, Bond sees something suspicious on the grounds, and gets up to investigate] Pat Fearing: James, where are you going? Bond: Oh, nowhere. I just thought I'd take a little, uh... exercise. Pat Fearing: You must be joking.
LOL, hon säger joking med sån inlevelse, om än inte helt solid.
Bond hämnas på Count Lippe Count Lippe: [after Bond slides a broom handle through the handles of doors on a sitting steam bath that Lippe is in] What the hell do you think you're doing? Bond: Now don't you worry, I'll tell the chef! Count Lippe: Let me out of this bloody machine!
I'll tell the chef! LOL
Filmens sämsta skämt [after leaving an Irrigation Therapy Room] Bond: See you later, irrigator.
Bond och MI6
Miss Moneypenny: In the conference room - something pretty big; every double-o man in Europe has been rushed in. And the Home Secretary, too!
James Bond: His wife probably lost her dog.
M: Do we know where she is now? James Bond: Nassau. M: Do you think she's worth going after? James Bond: Well, I wouldn't put it quite like that, sir...
Mycket lustig min och ton från Bond på den sista där...
Vidare till alla lustiga utbyten med Fiona Volpe... Fiona: Some men just don't like to be driven. Bond: No, some men don't like to be taken for a ride.
[Bond is standing in the doorway between their apartments as Fiona takes a bath] Fiona: Aren't you in the wrong room, Mr. Bond? Bond: Not from where I'm standing.
Fiona levererar en av hela seriens roligaste lines... Fiona: You like wild things, don't you Mr Bond, James Bond.
Domino Bond: I've been admiring your form.. Domino: Have you, now? Your name's James Bond and you've been admiring my form? Bond: Most girls just paddle around. You swim like a man. Domino: So do you. Domino: [Imitating Bond] "Sorry, my dear, but it's all over."
Bond och Largo James Bond: That gun, it looks more fitting for a woman. Emilio Largo: You know much about guns, Mr. Bond? James Bond: No, but I know a little about women.
Bond: It looks very difficult. [Shooting from the hip, Bond shatters his clay pigeon] Bond: Why no, it isn't, is it!
Sista scenen: 4
Bond och Domino blir hämtade av ett flygplan. Lika spektakulärt som Bonds raketgrej i prologen, men otillfredsställande för romantikern i mig.
Jakt i udda fordon
Det lustiga är att det inte finns någon jakt i udda fordon i denna film. Vi får en mycket kort biljakt men sedan är det intet. Eljest. Uppdatering: Som Movies-Noir mycket riktigt påpekade har vi faktiskt en jakt med undervattenjets som helt klart kvalificerar för denna sektion. Tack för rättelsen, M-N.
Sammanfattning
Det finns minst två sorters bondfilmer, dels de med storslagna och bombastiska actionsekvenser, dels de där man är mer trogen Flemings agentromaner och där Bond inte bara slåss och jagar skurken utan mer utreder och avslöjar storskurken innan finalen anländer. Thunderball tillhör den senare sorten. Jag gillar Connery's stil och denna film har många sköna scener. Det är en av favoritfilmerna i detta projekt.
