Visar inlägg med etikett Stephen Gaghan. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Stephen Gaghan. Visa alla inlägg

fredag 3 mars 2017

Gold (2016)


Det enda som lockade mig med Gold var att "Rust Cole" spelade huvudrollen. Ja, jag menar ju såklart Matthew McConaughey. Man vad har hänt, är han tjock och med begynnande flint? Så kommer jag inte ihåg den knivskarpe Rust. Gold bygger vagt på verkliga händelser och den hamnar i samma kategori filmer som The wolf of Wall Street och War dogs, dvs. filmer som löst bygger på verkliga händelser och behandlar ruffel och båg. Detta är den svagare av de tre nämnda filmerna.

Filmen tar sig tämligen stora friheter med "sanningen" som bygger på den kända Bre-X skandalen 1993-1997. I verkligheten handlar denna skandal alltså om ett kanadensiskt företag vars börskurs gick i taket på den kanadensiska börsen efter att företaget annonserat att de hade hittat guld i Indonesien. I Gold är det ett påhittat amerikanskt bolag från Nevada som förför kostymnissarna på Wall Street. Som vi ser i filmen visade det sig dock att gruvdriften var befäst med vissa "problem" som inte rapporterades ärligt. Hehe. "Går det så går det" som man säger i skumraskaffärskretsar.


Matthew är väl ganska ok ändå i denna film. Men han är långt ifrån så lysande som jag hade väntat mig. Istället tycker jag att Édgar Ramirez i rollen som partnern är den intressanta skådisen och karaktären i duon. Men bäst av alla var nog Bryce Dallas Howard.

Filmen hade kunnat bli bättre om regissören Stephen Gaghan hade vridit till formatet lite, antingen gjort den mer rolig och dråplig eller använt filmen som media på ett mer innovativt sätt, som i till exempel The big short eller The wolf of Wall Street. Nu kör han en ganska standardvariant och det duger inte i dagens konkurrens. Detta känns som formulär 1A, och så fantastiskt fyndig är inte filmens historia. Pun intended!

Jag ger Gold två små guldklimpar av fem möjliga.

Betyg: 2/5

Fler filmspanare som har avnjutit Gold:
Jojjenito
Absurd Cinema


måndag 11 maj 2015

Syriana (2005)



Syriana är den tredje spionfilmen här på bloggen på kort tid. Detta är också som en John le Carré-bok. Men i så fall en av hans mörkaste och mest pessimistiska böcker (En perfekt spion?). Syriana är seriös, allvarlig och politisk korrekt. Ambitionen måste varit att visa hur verkligheten egentligen är. Detta är en anti-bondfilm. Till och med anti-Spy Game.

Casten är vass. Vi har Clooney, Matt Damon Matt Damon, Amanda Peet, Jeffrey Wright, Chris Cooper och Christopher Plummer i framträdan roller. Filmen är ett argt upprop mot oljeindustrins oheliga pakt med politikers och militären. Allt som är gott dränkt i det svarta guldet och allt som är ont är klätt i små gröna pappersbitar (dollars! fattade du den?).


Filmen är bra gjord. Det finns inget att klaga på. Första halvan är riktig bra, högt tempo, en intressant intrig, en George Clooney som spelar en CIA-agent på låg nivå. Det känns befriande att se honom i en "looser-roll" för en gång skull. Han blir till och med brutalt torterad av en fiende i Libanon. Naglarna plopp ut. Ont. Aj. Det svider.


Men allt längre in i filmen tappar jag intresset mer och med. Dels blir handlingen orimligt rörig, dels blir det så tröttsamt pk. Det känns inte kul eller fräscht. Denna film lider lite av samma svagheter som The constant gardener lider av. Det blir ointressant. Dumma kapitalisterna. Dumma borgarna. Dumma militärerna. Yada, yada, yada.


Nej, detta var inte mer än "helt ok". Jag ger Syriana två fördömda själar av fem möjliga.

Betyg: 2/5