John Wick: Chapter 2 (2017)

John Wick kom som en frisk fläkt 2014 med en våldsnivå som kändes utökad jämfört med aktuella actionfilmer vid den tiden. Nu har vi fått en uppföljare. Damn, att det ska vara så svårt att göra bra uppföljare. I denna har de vridit upp reglagen ännu högre och filmen är fylld av actionscener med übervåld. Problemet är att denna film saknar själ, något som den första filmen hade. Denna gång bryr jag mig inte alls om hur det går för John. "The stakes" är i botten med tanke på hur förra filmen lärde oss att John Wick inte kan dö. Ingen risk för honom alltså och ingen annan karaktär i hela filmen är tillräckligt tydlig för att jag nu två veckor efter titten ens minns dem. Det är helt blankt. Jag har ett fragment om en italiensk kvinna i en bubbelpool. Det är allt.



Filmen inleds med en meningslös scen där Wick ska hämta sin bil. Han tar så mycket stryk att varenda ben i hans kropp borde varit krossade, men han borstar bara av sig på axeln och kliver vidare. Redan då förstår man att de missat målet med den nya filmen. Scenerna från Italien är trots allt filmens bästa. De påminner mig både om den senaste Bondfilmen och en av Mission Impossible. Referenser till mycket starkare filmer alltså.

Jag kan tänka mig att tonårsgrabbar som inte bryr sig om innehåll och bara vill se actionscener som klippta från något passande dataspel kan roas av denna film. Jag fann den dock undermålig. Inte usel-usel bara jämntråkig och lite trist. Actionscener staplade på actionscener utan att jag är engagerade i karaktärerna intresserar mig inte helt enkelt. Det var en blå film. Kan vi hoppas på att detta var den sista Wick-filmen? Eller blir det som med Taken att det blir en trea som överträffar tvåan?

Och, ja, jag såg Keanu återförenas med Laurence. Ingen hysterisk reaktion från mig att rapportera.

Jag ger John Wick 2 två fristäder av fem möjliga.

Betyg: 2/5