The Great Dictator (1940)

Commander Shutz: Strange, and I thought you were an Aryan.
A Jewish barber: No. I'm a vegetarian

En av de största överraskningarna från 20- och 30-talen var Charlie Chaplin och hans filmer om the little tramp. Jag blev så förtjust i dem att man kan jämföra känslan med en förälskelse. Och om vi ska fullfölja den analogin tar ju alltid förälskelser slut och går över i någon form av långsiktig relation. Förälskelsen med Chaplin och the little tramp tog kanske för mig slut för mig i och med 30-talet?

Chaplin ville inte göra talfilm med the little tramp då han trodde att magin skulle försvinna. Därför spjärnade han emot och ända till och med Modern times fortsatte han att göra stumfilm. The great dictator blev den första och, som Chaplin förutspådde, den sista talfilmen med the little tramp i huvudrollen. Borta är nu de ljuvliga historierna med en liten människa i fokus. Chaplin hade ett viktigt budskap att förmedla och han lät the little tramps nyfunna röst framföra budskapet.

Upp-och-nervända världen, the little tramp i en talkie

Först och främst måste jag lyfta på hatten för Chaplins klarsynthet avseende vad som höll på att hända i Europa och i Tyskland. Denna politiska satir är glimrande som politiskt dokument. De historiebeskrivare som säger att västmakterna inte förstod vad som pågick i Nazityskland i krigets inledning borde se denna film som släpptes 1940 och som säkert skrevs minst ett år tidigare (om man tänker på hur lång tid Chaplin tog på sig med sina långfilmer). Chaplin lät sig inte luras som ledarskapet i västmakterna till viss del gjorde. Inte alla men många. The little tramp som i denna film kallas "a jewish barber" håller ett innerligt tal i slutscenen av filmen. Hatten av.

Men filmen kommer för mig inte ens i närheten av Chaplins bästa alster. Lång därifrån. Om man skalar bort det politiska budskapet återstår tyvärr inte lika mycket av det som jag lärt mig att förvänta mig av den gode Charlie. Förälskelsen har tynat. En dag då jag söker politisk satir kan jag ge denna film högsta betyget, men den dag jag söker the little tramp blir jag lite besviken.

Filmens bästa parti är inledningsscenerna från första världskriget då vi får följa the jewish barber på västfronten. Hela den sekvensen påminner också mycket riktigt i stil och lekfullhet hans glansdagar under stumfilmseran. Resten av filmen utspelas under upptakten av andra världskriget (fast i påhittade länder).

Paulette har glöden kvar, men hon kom bort i denna film

Paulette Goddard spelar åter flickan the little tramps blir förtjust i, men deras romans går inte alls fram lika bra som i Modern times, eller romanserna i tidigare filmer. Ingen av karaktärerna är lika helgjuten eller bra som i tidigare filmer. Det är som att Chaplin satsat allt sitt krut (pun intended) på de satiriska nidbilderna av Hitler och hans anhang. Speciellt Mussolini-karaktären är mycket rolig i sina stunder.

Nej, oavsett lovvärt syfte med filmen, oavsett budskap, är detta en mycket sämre film inom de områden där Chaplin briljerat i tidigare filmer - det personliga, romantiken och det bitterljuvliga. Chaplin ansåg sig tvingad att få fram sitt budskap och han valde att offra the little tramp åt the talkies för att få fram sitt meddelande. Det var kanske värt priset. Antagligen. R.I.P the little tramp.

Sista scenen med the little tramp...

Suveränt politiskt inlägg i debatten i en tid då det verkligen behövdes, men ett för stort avsteg från hans styrkor gör att jag inte kan ranka denna lika högt som tidigare verk.

Jag ger The great dictator tre badbollar av fem möjliga.

Betyg: 3/5


Detta var den första av fyra gemensamma filmer från 40-talet. Vad tyckte Movies - Noir om denna klassiker? Saknade han det personliga eller föll han för storpolitiken?

Den gode Jojjenito är gästbloggare under hela 40-talet. Såg han det lilla bra eller såg han det stora viktiga i denna film? Kolla här.

I'm sorry, but I don't want to be an emperor. That's not my business. I don't want to rule or conquer anyone. I should like to help everyone if possible; Jew, Gentile, black man, white. We all want to help one another. Human beings are like that. We want to live by each other's happiness, not by each other's misery. We don't want to hate and despise one another. In this world there is room for everyone, and the good earth is rich and can provide for everyone. 

The way of life can be free and beautiful, but we have lost the way. Greed has poisoned men's souls, has barricaded the world with hate, has goose-stepped us into misery and bloodshed. We have developed speed, but we have shut ourselves in. Machinery that gives abundance has left us in want. Our knowledge has made us cynical; our cleverness, hard and unkind. We think too much and feel too little. More than machinery, we need humanity. More than cleverness, we need kindness and gentleness. Without these qualities, life will be violent and all will be lost. 

The airplane and the radio have brought us closer together. The very nature of these inventions cries out for the goodness in men; cries out for universal brotherhood; for the unity of us all. Even now my voice is reaching millions throughout the world, millions of despairing men, women, and little children, victims of a system that makes men torture and imprison innocent people. To those who can hear me, I say, do not despair. The misery that is now upon us is but the passing of greed, the bitterness of men who fear the way of human progress. The hate of men will pass, and dictators die, and the power they took from the people will return to the people. And so long as men die, liberty will never perish. 

Soldiers! Don't give yourselves to brutes, men who despise you, enslave you; who regiment your lives, tell you what to do, what to think and what to feel! Who drill you, diet you, treat you like cattle, use you as cannon fodder. Don't give yourselves to these unnatural men - machine men with machine minds and machine hearts! You are not machines, you are not cattle, you are men! You have the love of humanity in your hearts! You don't hate! Only the unloved hate; the unloved and the unnatural. 

Soldiers! Don't fight for slavery! Fight for liberty! In the seventeenth chapter of St. Luke, it is written that the kingdom of God is within man, not one man nor a group of men, but in all men! In you! You, the people, have the power, the power to create machines, the power to create happiness! You, the people, have the power to make this life free and beautiful, to make this life a wonderful adventure. Then in the name of democracy, let us use that power. Let us all unite. Let us fight for a new world, a decent world that will give men a chance to work, that will give youth a future and old age a security. 

By the promise of these things, brutes have risen to power. But they lie! They do not fulfill that promise. They never will! Dictators free themselves but they enslave the people. Now let us fight to fulfill that promise. Let us fight to free the world! To do away with national barriers! To do away with greed, with hate and intolerance! Let us fight for a world of reason, a world where science and progress will lead to all men's happiness. Soldiers, in the name of democracy, let us all unite! 

Hannah, can you hear me? Wherever you are, look up Hannah! The clouds are lifting! The sun is breaking through! We are coming out of the darkness into the light! We are coming into a new world; a kindlier world, where men will rise above their hate, their greed, and brutality. Look up, Hannah! The soul of man has been given wings and at last he is beginning to fly. He is flying into the rainbow! Into the light of hope, into the future! The glorious future, that belongs to you, to me and to all of us. Look up, Hannah. Look up!

Modern Times (1936)

Chaplin's Modern times är en av hans mest kända filmer och mina förväntningar var skyhöga när jag satt mig ner för att avnjuta den. Filmen släpptes 1936 och för andra gången trotsade Chaplin de hollywoodska naturlagarna om att stumfilmen var död. Trots varningar om att en stumfilm inte kunde göra succé nu när the talkies gjort entré släppte Chaplin ännu en stumfilm. Modern times är i alla fall i princip en stumfilm. The little tramp pratar inte, men han sjunger i en oförglömlig scen mot slutet. Annars är det endast chefen och några maskiner på den stora fabriken i filmens inledning som pratar.

För mig är det inga som helst problem att han valde att göra ytterligare en stumfilm. Han ansåg nog att magin med the little tramp skulle försvinna om han gick från stumfilm till talfilm. Filmen var Chaplins känslomässiga svar på den stora depressionen och hans sociala patos kommer tydligt fram i denna film. Filmen handlar om the little tramp och en hemlös barfotaflicka och de blir ett par. Så blev de även i verkligheten då Chaplin i hemlighet gifte sig med Paulette Goddard som han givit den kvinnliga huvudrollen till.

Från drömsekvensen

Filmens två hjältar kämpar och kämpar men lyckas aldrig ta sig loss ur fattigdomens stenhårda käkar. Jag vet inte hur många gånger the little tramp kastas i fängelset i denna film. Flickan har också lagen efter sig då hon ska omhändertas av de sociala myndigheterna då hon är föräldralös. Ett öde som den gode Chaplin visste allt för väl vad det innebar då han själv togs hand om av myndigheterna som barn (och enligt egen utsago pryglades varje dag på det "trygga" hemmet).

Matmaskinen som löper amok

Flera teman som Chaplin tidigare fokuserat på återfinns i denna film; de föräldralösa barnen, sociala myndigheter som ondskan själv, samt självuppoffringen för en flicka i nöd. The little tramp tar ju på sig skulden när flickan stjäl ett bröd. Men han har också adderat en del samhällskritik och visar hur utsatt arbetarklassen var under de trista tider depressionen förde med sig. The little tramp blir till och med av misstag ledare för en vild demonstration i en scen. Chaplin flörtar hejdlöst med kommunismen i denna film och jag tror att han gjorde så i verkliga livet också (en sak som de helt "glömde" att visa i bio-picen Chaplin som jag revyade i veckan). Jag kan förstå att kommunisthatare i Amerika inte kände kärlek för Chaplin.

Filmen kryllar av ikoniska scener. Först och främst scenen från löpande bandet då the little tramp jobbar med skiftnycklar. Sen har vi scenerna i rucklet som han och flickan bor i ett tag, speciellt scenen då han ska ta ett morgondopp. En annan känd scen, som till och med Sir Per kände igen, är den när han har tagit jobb som nattvakt i ett varuhus och han och flickan åker rullskridskor på leksaksavdelningen.

Men det bästa i filmen är, som vanligt, hans tårdrypande och ack så innerliga kärlekshistoria. När man vet att Chaplin i verkliga livet gifte sig med sin leading lady blir det än tydligare att hon behandlas som ett sagoväsen i filmen. Goddard är underbar och har ett förvånansvärt modernt utseende. Både män och kvinnor ser ut på ett tidstypiskt sätt vilket i första hand kommer från val av kläder och frisyrer. Men Goddard är snygg som få och hon ser ut att komma från nutiden. Hon var kanske före sin tid helt enkelt. Paulette Goddard verkar ha haft ett intressant liv. Hon avverkade män på löpande band men till slut gifte hon sig för fjärde och sista gången med sitt livs kärlek den kände författaren Erich Maria Remarque. I minibiografin på imdb står det: Paulette could mesmerize any man she met...

PR-bild på Paulette Goddard från filmen

Modern times är en riktigt bra film. För mig är den dock inte Chaplins bästa, den är lite för "busy". Han försöker få med så mycket budskap att de enkla sanningarna nästan försvinner i mängden. Den är dock både rolig, känslosam och tänkvärd. Antagligen blir det en återtitt vad det lider.

Jag ger Modern times fyra Äntligen! (ett lyckligt slut) av fem möjliga.

Betyg: 4/5


Jag tror att Decennier tagit Movies-Noir på middag. Kan det ha varit vid åttatiden, måntro?