The Lady Vanishes (1938)

The lady vanishes är den sista Hitchcock-filmen för denna säsong i Shinypodden. Jag var rejält sugen på att se den inför poddningen och jag hoppades att den skulle växa lite efter en andra titt. Jag såg filmen i oktober 2013 i mitt Decennier-projekt. Tyvärr måste jag nog säga att jag har ungefär samma känslor inför filmen nu som då.

Filmens styrka är dialogen och den torra brittiska humorn, ofta representerade av duon Mr Caldicott och Mr Charters. Hitchcocks känsla för struktur och bygge av filmen är det som vid denna titt framträder mest. Filmen har tre distinkta delar. Första akten utspelas i och runt det lilla alphotellet där alla huvudkaraktärer bor. Det är en mysig stämning och mest humoristiskt. Långa kameraåkningar, modellbygge och fyndiga sätt att introducera publiken till karaktärerna i filmen är alla lysande. Andra akten är mysteriet på tåget när Iris letar efter Miss Froy. Där har Hitch hjälp av tågresandets begränsade location och fart framåt. Den sista akten är mer actioninriktad och ärligt talat filmens svagaste del.

Tyvärr dras filmen ned i betyg på grund av den extremt irriterande manlige huvudrollskaraktären Gilbert. Jag blir extremt stött av honom när han med våld tar sig in i Iris hotellrum och går över ett antal gränser. Hans beteende före det är inte bättre när han stör nattsömnen för andra gäster. Det stora felet med honom som karaktär är inte att han sitter och spelar musik mitt i natten utan hur han svarar och vägrar att sluta spela. Arrogansen som tagen från en riktig britt.

Mina känslor inför en så viktig karaktär som Gilbert drar förstås ner min uppskattning av filmen rejält, så trots att mycket faller på sin plats, Hitch hantverk, dialogen, humorn, känslan i filmen blir det inte mer än en trea i min bok.

Jag vet inte om jag förstörde den positiva stämningen runt filmens förträfflighet på grund av min syn på Gilbert när Frans och jag poddade om filmen. Gå in på shinypodden.se och lyssna på avsnittet. Det nås också här.

Jag ger The lady vanishes tre McGuffins av fem möjliga.

Betyg: 3/5

Hitch on set

Hitch on set

Hitch on set with daughter

Pressmaterial:

The Lady Vanishes (1938)

Miss Froy: I never think you should judge any country by its politics. After all, we English are quite honest by nature, aren't we?

Hitchcock är en legendarisk regissör. Han har gjort en massa storfilmer i Hollywood som Psycho, Vertigo, North by Northwest och Rear window. Men före han grävde guld i Hollywood gjorde han filmer hemma i England. En av de mest omtalade och älskade (?) från den tidiga eran är The lady vanishes från 1938. Den fick nu ingå i Decennier.

The lady vanishes är en thriller-komedi i bästa Agatha Christie-anda. Det finns till och med en liten gumma med i handlingen. Hon påminner mig om Miss Marple med skrynklig hud och en vilja av stål. När jag såg filmen kom lysande replik efter replik som jag tänkte att den måste jag komma ihåg till revyn. Nu har jag ju glömt dem alla, men dialogen är en av denna films bästa delar. Filmen är i allra högsta grad omtittningsbar, just för att man vid andra titten säkert kan suga i sig än mer ur dialogen.

Iris, Miss Froy och Gilbert

Efter en trevande inledning på ett hotell i alperna får filmen en mycket trivsam stämning när våra hjältar och skurkar går ombord på tåget som ska ta dem mot London. Det är något speciellt med film i tågmiljö. Alla dessa utflykter till restaurangvagnen, den slutna locationen och den allmänna nostalgin som finns runt tågåkande (eller hur Fredrik?).

Vid sidan av den kvicka dialogen är persongalleriet mycket njutbart. Hjältinnan Iris, spelad av Margaret Lockwood, är en spiffig tjej som uppenbarligen inte ger sig. Hon vet att miss Froy finns på tåget och hon kommer inte ge sig förrän hon hittats! Hennes bundsförvant och tillika uppvaktare Gilbert spelas av den långe urtypiske britten Michael Redgrave. Hsn var först otroligt irriterande både för Iris och oss i publiken. Men allt eftersom kommer hans torra brittiska humor till sin rätt och vi värms upp inför hans person.

Iris Henderson: You're the most contemptible person I've ever met in all my life!
Gilbert: Confidentially, I think you're a bit of a stinker, too.

Miss Froy, den skrynkliga, spelas av Dame May Whitty. Hon kubbar på likt en liten björn i skogen. Filmens komiska höjdpunkt är dock de två engelska gentlemännen Mr Caldicott och Mr Charters som bara vill komma hem till sista dagen i kricketmatchen. Deras artighet är otroligt påklistrad och brittisk. Det viktigaste är att se artig ut och hålla en låg profil. Det gäller än idag i Old England.

Mr Caldicott och Mr Charters

Jag gillade The lady vanishes. Den första halvtimmen var dock seg och mest förbryllande, men sedan blir den mycket roande och faktiskt lite spännande också. Hur ska det gå? Hur ska det gå? Britterna vinner! Oj, spoiler?

Filmens MacGuffin är oerhört fånig, men det kanske är det en MacGuffin ska vara?

Jag ger The lady vanishes tre spionhistorier av fem möjliga.

Betyg: 3/5


Decennier-kompisen Movies-Noir har tittar på en annan film från 30-talet. Kolla här. Jag tror att den ljuvliga Kay Francis kan dyka upp i den filmen!

Love at first sight?