Cold in July (2014)

Ibland kommer det skurar av filmer på samma tema, eller så kommer de, som nu, i par. På kort tid har jag sett två små amerikanska indiethrillers. Först ut (för mig) var den stora överraskningen Blue ruin. Nu handlar det om filmen Cold in July. Jag tror att det var hos Fiffi jag först såg något om den.

Dexter?

Filmerna har en hel del gemensamt, våldsamma hämndfilmer från amerikanska södern bland vanligt folk. Men det finns också en hel del olikheter om man studerar filmerna lite närmare. Tonen i filmerna är väldigt olika. Blue ruin är mer seriös och mycket mer jordnära, grundad i en verklighet man kan ta på och förnimma. Cold in July är en mer extrem film men också lite mer "lattjo". Våldet är mer coolt än skrämmande. Brotten som begås är mer bestialiska än realistiska. Brottet i Blue ruin kunde hända här och nu medan brottet i Cold in July är som tagen från en thrillerroman (twistat och på något sätt "konstruerat" är känslan jag får). Våldet i Blue ruin är slarvigt, blodigt och groteskt. Våldet i Cold in July är pang pang och tuffa "cowboys med rykande revolvrar". Sista scenen i Cold in July är mycket långt från någon scen i Blue ruin. Den är helt orealistisk vilket förtar lite av närvarokänslan.

Cold in July lever mycket på sina tre mycket kända åskådare, medan Blue ruin inte har ett enda ansikte jag känner igen. I dagens film har vi en trio av bad asses. Först och främst huvudpersonen spelad av Michael C Hall som gav oss Dexter. Här är han en vanlig man men under filmens gång tycker jag ändå att jag påminns om Dexter lite då och då. Det är något i ögonen! Tala om att Dexter var hans livs roll. Jag kommer aldrig kunna se Michael C Hall som någon annan än Dexter tror jag. Favoriten är annars Don Johnson som är riktigt bad ass i denna film. Till sist har vi hårdingen Sam Shepard som alltid är ett bad ass. Mycket bad ass blev det i denna film. Och i denna revy!

Hockeyfrillan!

Det finns mycket att gilla med Cold in July. Skådespeleriet och rollfigurerna är underbara. Stämningen är skön, man sugs lätt in i världen den utspelas i. Detta är en modern western skulle jag vilja säga, på tal om definitionen av westerns. I denna film, som ofta i westerns, är det svart och vitt. Några karaktärer är goda de andra är onda. Det är "with us, or against us" i sin puraste form.

Förändringen av stämningen i filmen är också intressant. Den ändras gradvis under filmens gång. Inledningsvis är den mer skrämmande och man tror att det ska bli en mörkblå isande film (mer lik Blue ruin för övrigt), men efter att Sam Shepards karaktär introducerats ordentligt transformeras filmen till en varmare orangeröd film. Då börjar filmen mer påminna mig om filmen Killer Joe, en annan favorit från de senaste åren. Ganska intressant att de lät filmen utvecklas så. Får hoppas att detta var planerat...

Jag har redan via sociala medier hunnit diskutera Cold in July och Blue ruin  med vänner, och det är genomgående så att man håller den man såg först som starkare av de två. Så kan det mycket väl vara och så är det för mig med. Och även om jag håller Blue ruin som starkare, var jag dock så förtjust i denna film att den får fyra "betting practices" av fem möjliga.

Betyg: 4/5 

Fiffi tyckte inte att detta var kallt, hon tyckte filmen var het, läs hennes revy här.

Tuffa killar

Dexter - Season 8 (2013)

Så var Dexter över. Jag har följt serien ända sedan dess start. Den gode Dexter har funnits där länge. Denna revy kommer bli tudelad, först en kort fundering helt utan spoilers, sedan några bilder och därefter en spoiler-fylld revy på om sista säsongen.

Jag var ganska glad över att säsong 8 skulle bli den sista. Dels fick serieskaparna förbereda det slut de ville ha med framförhållning. Det är så trist när serier läggs ner i förtid (Firefly), efter velande fram och tillbaka (Friday Night Lights) eller helt oplanerat ("24").

Det kändes också som att de hade kommit så långt man kan komma med Dexter och risken för att serien skulle fortsätta att utvecklas till en relationssåpa var stor. De senaste säsongerna hade dalat oavbrutet i kvalité.

Sista säsongen av serien Dexter.

Jag är mycket kluven till den sista säsongen av Dexter. Jag hade hoppats på ett stort och magnifikt slut värdig serien. Men fortfarande en bra bit in i säsongen verkade det som att detta inte skulle ske. Jag och Patrik diskuterade avsnitten då vi såg serien samtidigt och vi spekulerade vilt om hur slutet skulle bli. Kanske en superelak storskurk? Skulle Dexter bli galen och döda alla han kände? Eller skulle en skurk döda alla Dexter kände? Skulle Dexter ställas mot flera fiender? Men tyvärr blev det ingetdera. Det blev inget stort slut och jag känner mig lite besviken över det.

Nu kan konstateras att Dexter nådde sin höjdpunkt med det spektakulära slutet av säsong 4, dvs The Trinity killer-säsongen. Tyvärr har manusförfattarna misslyckats att skapa bra och överraskande säsonger därefter. Serien var så otroligt bra i början men under de senaste säsongerna har de levt på publikens tålamod.

Säsong 7 avslutades mycket konstigt. De hade fyra händelsetrådar uppe och de avslutades en och en under flera avsnitt under andra halvan. Känslan blev att säsongen rann ut i sanden. Jag saknade en big bang i sista avsnittet. Tyvärr är det nästan samma sak i sista säsongen. Det rinner och rinner och sen är det bara slut.

Serien har haft en del bifigurstrådar under de senaste säsongerna som inte lett till speciellt mycket. Denna gång är det Masukas dotter. Vad var det bra för? Visst vi fick återse Becky från Friday Night Lights och hon är söt, men mer än några skratt gav den tråden inte. Varför spendera tid i sista säsongen på en helt ny tråd? Den andra (nästan) meningslösa tråden var den om Joey och Angels syster Aimee. Igen, waste of time.

Jag hade spekulerat i tre tänkbara slut för Dexter Morgan.
1. han dör - mäktigast och det jag hoppades på
2. han åker i fängelse - trist och osannolikt slut
3. han försvinner från Miami - Patrik trodde på detta

Eftersom vi fick den milda överraskningen att Hannah McKay kom åter in i serien började alternativ 3 ligga nära till hands. Dexter och Hannah planerar att fly till Argentina och ta med sig Dexters son Harrison. Med tanke på hur säsong 7-8 varit där Dexters känsloliv, ja till och med kärleksliv, behandlats borde nog serien fått sluta lyckligt. Men med tanke på hur serien var de första säsongerna tycker jag att de fick till ett logiskt slut. Det var mer troget seriens inledning än de senaste säsongerna och det är helt ok. Dexter skulle aldrig finna lyckan vid vägs ände. Gott så.

Det känns trist att de inte gjorde något mer av slutet. När Hannah dök upp i avsnitt fyra-fem, trodde jag att vi skulle få möta fler av Dexters gamla antagonister. Lite som en stjärnparad så att vi kunde få säga adjö till dem.

Några korta notiser:
- Dr Vogel, Charlotte Rampling är rejält creepy.
- The brain surgeon - det var en trist, svag och dålig skurk som utmanade Dexter i avslutssäsongen. Tänk bara på Trinity och du förstår hur lågt serien har fallit.
- Tonen i hela säsongen var dramatisk och sorglig, den svarta galghumorn från de inledande säsongerna var som bortblåst
- Jennifer Carpenter som Debra spelade deprimerad mycket bra. Jag har aldrig varit ett stort fan av henne, men som en knarkare, tunn och spinkig, var hon bra.
- Michael C Hall är suveränt bra som skådespelare.
- Masukas dotter skrattar på samma sätt som han själv, lustigt.

Men allra största insikten: It was always about Debra!

Sista avsnittet var om än ologiskt mycket känslofyllt. Scenerna med tillbakablicken på Dexter och Debra på BB tillsammans med allra sista scenen var tunga. En stor känsla av tomhet när allt var slut. Hej då Dexter. Hoppas vi aldrig ses igen.

Betyg: 3/5