The Rainmaker (1997)

Behövde vi ännu ett rättegångsdrama på bio i slutet av 90-talet egentligen? Men hey! Jag gillar ju domstolsfilmer så detta var nog bra ändå. The Rainmaker är ännu en filmatisering av en bok av John Grisham. det känns lite oklart varför Coppola valde att satsa sitt krut på denna historia men han har fått till en hyfsad film. Den gör allt rätt som den ska, men den bidrar inte med något nytt i genren. det blir lite trist och mellanmjölkaktigt till slut.

Filmen lever upp i sin bra cast; en ung Matt Damon, den förträffliga Claire Danes, den lustige Danny DeVito och den iskalle Jon Voight som dominerar alla scener han deltar i. Mickey Rourke och Danny Glover gör också notabla insatser.

Trots att vi får se en klassisk David mot Goliat-historia där Matt Damons unge och idealistiske advokat går upp mot ett stort försäkringsbolag med horder av advokater saknar filmen udd. Storyn maler på men det bränner aldrig till ordentligt. Bi-historien med Claire Danes som ung kvinna som blir misshandlad av sin skitstövel till make är snarare där filmen hettar till lite.

Jag gillar genren, det finns något lockande i underdogsstories i domstolsmiljö men denna film är middle och the pack, 13 på dussinet.

Betyg: 3/5

Fantastic Beasts And Where To Find Them (2016)

Filmen inleds med en lång scen runt och i en bank i New York och jag fick direkt en obehaglig vibb av den första Hobbit-filmen. Det var pajjigt och fånigt. Humorn som fanns med som en liten krydda i de riktiga Harry Potter-filmerna verkade i denna första film i nya serien fått mycket större utrymme precis som drutta på ändan-humorn fick allt för stort utrymme i The Hobbit.

Utan att förstå vilka figurerna på duken var och vad historien handlade om var det inte bra. Tyvärr har ju filmens manusförfattare J K Rowling missat den så viktiga saken att förklara vad filmen handlar om. Det är sannerligen inte svårt att göra en films handling grumlig, då det bara är att undanhålla publiken en massa information. Det är skitenkelt att lyckas med. Vad som är svårare är att på ett bra sätt sätta upp filmens handling, dess konflikter och dess huvudkaraktärer. Och just detta misslyckas hon med totalt tycker jag. Det är först en lång bit in i filmen som filmens handling framkommer som i en bisats. Filmen handlar om hur Newt ska åka till Arizona för att återföra Frank till sitt hem. På vägen blir han inblandad i mysteriet med en obscurus i New York plus lite annat som inte ska avslöjas här. Jag tycker att ett tajtare manus hade väglett åskådarna mer tydligt i de inledande delen. Att inte veta vad filmen handlade om gav inte filmen extra värde. Detta är inte en sådan mysteriefilm (Memento, Fight club, Inception, The sixth sense...). Nej, det är bara ett dåligt skrivet manus.

När jag låg och umgicks med min jet lag i går kväll funderade jag på vad som skulle kunnat gjorts för att etablera kontext, perspektiv och det så för alla filmer så viktiga "stakes". Som en liten ljusglimt längst bort i tunneln kom jag på det. En liten inledningsscen är allt som saknas. Sådana har de använt i var och varannan av de riktiga Harry Potter-filmerna så varför inte här? Tänk er en scen med Newt i Afrika där han dels stöter på den lilla flickan som har obscurus-problemen (etablera fara och stakes), Dels skulle vi kunna få se räddningen av Frank och förstå anledningen till Newts amerikaresa. Problem solved! Vadå, är jag en script doctor helt plötsligt?

Jag såg filmen tillsammans med Johan på IMAX. Vi valde den visningen för att dess starttid passade oss bäst. Jag hade inga problem med att bilden blev suddig, men jag hade hellre sett den i 2D då vissa scener såg allt för artificiella ut. Då såg karaktärerna malplacerade ut. Vi satt nog lite för nära också med tanke på hur mycket snabba och "röriga" scener det är mot slutet av filmen.

Med några av de svaga delarna i filmen ur världen må jag fokusera lite på det bra också. Jag gillade karaktären Kowalski i Dan Foglers skepnad. Honom ser jag gärna mer av. Likaså den charmiga av de två systrarna, Queenie (Alison Sudol). De två var de enda i hela filmen som fick mig att känna starka känslor. Deras gulliga och spirande kärlek fick mig såklart på fall.

Tyvärr var jag inte speciellt imponerad av Eddie Redmayne. Han är ju totalt värdelös som Newt. Inte för att han är en dålig skådespelare. Antar jag. Han fick säkert fram det han och regissören ville ha, men han är ju så sablans tråkig i denna roll. Colin Farrell verkade ha lite mer roligt när han gjorde sin Graves till exempel. Ezra Miller var också en ljusglimt i filmen. Han är creepy som få, en ny äckelpelle lik J Phoenix kanske?

Tyvärr var det inte speciellt många spännande skådespelarnamn bland birollerna. Till skillnad från de riktiga filmerna verkar inte skådespelareliten dragits till denna film, som om vi ska vara ärliga känns som en b-film inom Harry Potter-världen. Men samtidigt var det väl svårt att nå upp till de nivåerna av creme de la creme av skådespelareliten som sågs i de tidigare filmerna...

Samtidigt är det underbart att återigen låta sig föras in i Rowlings magiska värld. Det är det stora plusset, filmen blir en vessel för ett nostalgiskt återbesök. Jag ser redan fram emot att se om filmen i biosalongen där hemma och då hänge mig åt att suga åt mig av de bra delarna ur filmen. Just nu ska jag dock akta mig att sätta för högt betyg på den som jag gjorde med den första Hobbit-filmen, vilket jag blev pinsamt medveten om då jag såg om den skitfilmen.

Jag ger därför Fantastic Beasts and where to find them två odjur av fem möjliga och hoppas på att jag kan jacka upp mitt betyg ett snäpp eller två efter en omtitt.

Betyg: 2/5

Hoppa nu över till Johans blogg och läs hans text om filmen. Var den fågel, fisk eller monster för honom?

Mission: Impossible (1996)

Det var ett tag sedan jag såg denna film. Trots att jag nog tyckte att den var helt ok kunde jag för mitt liv inte komma ihåg speciellt mycket från filmen. Den är regisserad av Brian De Palma. Det är en kompetent filmmakare som brukar mixtra med split screens, olika kameravinklar och skärpdjup. Däremot ser jag honom som en ganska "stiff" regissör, jag tror mig inte sett en enda film med glimten i ögat från de Palma. Det är inte en favoritregissör helt enkelt.

Mission:Impossible är en klassisk spionthriller. Fokus ligger på "vem lurar vem" och klassisk Öst mot Väst. Jag kommer ihåg filmen som rörig som tusan men det tycker jag inte att den var denna gång. Däremot är storyn nedtryckt och otydlig. Det är nog därför jag har svårt att komma ihåg filmen. Filmen är som en nattlig dröm som viker undan så fort man försöker erinra sig om vad som hände.

Observera att texten nedan innehåller starka SPOILERS!

Omöjligt Uppdrag?

Ethan Hunt och hans team ska stjäla tillbaka "The NOC list" från en mullvad inom CIA. Listan innehåller identiteten på en massa fältagenter som riskerar att bli tillfångatagna och dödade om listan faller i orätta händer.

Intressant nog inleds filmen med att Etahn Hunt bara är en i teamet. Ethan Hunt som en "nobody" bland de övriga. Smaka på den. Detta var en av många detaljer jag helt hade glömt. Därmed är detta något av en "origins story" även om den biten inte spelas upp speciellt mycket. Dessutom påminns jag av att filmen har några år på nacken när jag ser hur ung Tom Crusie ser ut. Betänk att filmen nästan har tjugo år på nacken.

När flera medlemmar ur teamet snabbt blir dödade ändras Ethans roll snabbt. Han stiger upp ur askan av sina fallna kamrater starkare än någonsin och sätter genast igång med att rädda NOC listan och hämnas dem som förrådde hans team. En kul detalj är att de castade Emilio Estevez som en ur teamet. Han var ganska stor 1996 (kommer ni inte ihåg Young guns?). Måste varit något av en chock för folk när han dör abrupt och tidigt i filmen.

Mission: Impossible moments

Det mest signifikanta greppet som denna filmserie har att erbjuda är då en mask av någons ansikte används för att lura motståndaren/publiken om individens identitet. Här i första filmen användes det i tre scener i alla fall. Redan i inledningsscenen har Ethan en mask på sig för att lura en gubbe på information i en operation som inte har med resten av filmen att göra. Scenen används för att sätta upp själva konceptet med masker som lur-device. Något som kommer att återkomma en och annan gång i filmserien.

Den andra gången mask används är när Ethan bryter sig in i ambassaden och stjäl NOC listan. Till sist är det mask på igen i slutet i en tågscen då Ethan lurar en av de kvinnliga teammedlemmarna att avslöja sig.

Action utan slut?

Njae, filmen är inte fullproppad med actionscener, men det finns några.

Den tidiga scenen med uppdraget på ambassaden, den där flera ur teamet förgås är spännande och actionfylld, även om det är mer smygande i dimmor än boxing och kicking.

Filmens andra scen som sticker ut är när Ethan ska stjäla något  i ett valv och han firas ner i en vajer med sele. Det är en av de mest ikoniska scenerna i actionfilmen från de senaste tjugo åren. Tänk så många gånger andra filmer och tv-serier gjort en pastisch på den scenen.

Skurken

Ja att det var Jon Voigts karaktär som är skurken kom nog som en ganska stor överraskning första gången jag såg filmen, men nu känns det ganska genomskinligt. Är Voigt bra i rollen? Helt ok, inte dålig i alla fall. Han gör i princip samma roll senare i Enemy of the State mot Will Smith.

Sammanfattning

Först och främst måste man ställa in sig på att detta är en renodlad spiondrama. Den går mer i John le Carrés fotspår än James Bonds dito. Betänk att filmen inte innehåller en enda shoot out eller gun fight. Som spiondrama är den helt ok men långt från mästerlig. Istället är detta intressant för att det är Ethan Hunts origins story. Tompa Cruise funkar bra från första början och vi får njuta av hans fina armföring i fler spingscener. Brian de Palma var kanske inte den bästa regissören att ta han om starten av denna filmserie men det gav serien en viss tyngd kanske. Jag gillar filmen och den får ett överlag positivt betyg. Jag ger den tre Outsiders av fem möjliga.

Betyg: 3/5

Transformers (2007)

Optimus Prime: It's you and me, Megatron.

Detta är en film jag sett förr, men jag kom nästan inte ihåg något från filmen förutom Megan Fox i jeanskjol böjd över bilen. Det var något i den posen som fångade mitt intresse...

Nåväl, jag köpte filmen på blu-ray eftersom den var hyllad som en riktigt bra utgåva och jag hittade den dessutom billigt på Amazon. Jag kan konstatera att bilden och ljudet var sagolikt bra. Som blu-ray utgåva uppfyllde den alla mina förväntningar.

Men filmen då? Först och främst, vilken genre är detta? Michael Bay och producent Steven Spielberg verkar ju inte ha någon respekt alls för karaktärerna, åskådarna eller genren (vilken den än är). Action, familjefilm, sci-fi, äventyr, komedi? Det måste vara en komedi! Bevisen är den Jar Jar Binks-liknande mini decepticon-en. Eller John Turturros clownaktiga karaktär. Men som komedi är inte filmen speciellt lyckad. Den är ju inte så speciellt rolig.

Den första tredjedelen av filmen är riktigt bra. Scenerna med militärerna i öknen är mäktiga och ljudet är enormt. Tänk om de gjort en lite mer allvarlig film som dessutom varit barnförbjuden? Även scenerna när vi introduceras till Sam och hans gula bil var bra, de hade en känsla av Spielberg-anda över sig. Men när filmen tuffar på blir det bara fånigare och fånigare. Jag antar att detta är en familjefilm vars enda existensberättigande är att sälja ännu fler leksaker åt företaget.

Jag brukar tänka att jag inte gillar Shia La Boeuf. Det skrev jag väl bland annat om när jag skrev min revy på den starka filmen Lawless? Det måste komma från hans valpiga och töntiga figur i denna film samt den där Indiana Jones 4-filmen som ingen verkar vilja vetas av längre. Jag tycker att han är absurt felcastad i Transformers. Om Sam ska vara en handlingskraftig nörd (som manus verkar antyda) så borde de castat en nördig typ. Ska han vara en ung actionhjälte, typ en ung Indy, borde de castat en som kan fylla de skorna så att säga.

Den andra huvudrollen spelas av Megan Fox som är het. 'Nuf said.

Filmen är svag som komedi, men den har några riktigt roliga scener och det är dem med Sams förvirrade föräldrar. Där tangerar filmen American pie-humorn helt plötsligt, lite "out if the blue" sådär.

Måste nämna några ord om bilscenerna. Det är ju ändå bilar, de där trasformers. Jag gillade scenerna när de var bilar, men så fort de ställde sig upp blev det mindre kul. Och alla scener när Transformers-arna slogs var trista.

Till sist måste jag kommentera att leksakerna må vara hur genialiska som helst, men är det säkert att det var en bra idé att göra film av dem? Men jag antar att filmerna satt avtryck i populärkulturen. Den bästa wide receivern i NFL, Calvin Johnson har ju fått smeknamnet Megatron.

Oj, vilket betyg då? Grym bild, underbart ljud, hjärndöd action, en gnutta humor, jeanskjolen. Japp. Jag ger Transformers tre AllSparks av fem möjliga.

Betyg: 3/5 

Lara Croft: Tomb Raider (2001)

Lara Croft: Yes, a *lady* should be modest.

Sen ankomst hem till The Frans och trött i huvudet. Vi tänkte se "Knight and Day" med Tom Cruise, men den hade inte kommit än. Istället blev det Angelina Jolie i fulländad definition, hög sådan. Mycket bra.

Man får flera härliga scener och många intelligenta klädval. När dessutom filmmakarna hittade de perfekta filmvinklarna var köpet av blu-ray-skivan givet. Vi fick siluetter, scener från sidan och snett bakifrån. Tänk, filmteamet måste ha planerat filmen in i minsta detalj! Filmkonst helt enkelt.


I övrigt tror jag filmen handlade om en klocka, eller en nyckel. De var nere i en grav också. Och åkte pulka ett tag. Oklart vad handling var...

Betyget blir en var, äkta eller ej - de är spektakulära!

Betyg: 2/5