Tinker Tailor Soldier Spy - Miniseries (1979)

Miniserien i sex delar följer boken mer eller mindre ordagrant. En mängd repliker är exakt som det står i boken vilket är trevligt. Alec Guinness spelar gerorge smiley och det känns som att han skulle kunna vara född för den rollen. Han är helt enkelt superb i rollen. Rund, liten farbror med extremt stora 70-talsbrillor gör han sin Smiley till perfektion. Han spelar Smiley lika eftertänksam och passiv som han framställs i boken.

Denna tv-serie fokuserar på dramat, och många scener består av samtal mellan gubbar inomhus. Den är urvattnad i färgerna, som om den vore gjord på sjuttiotalet (duh!). Det är mycket få actionscener i serien vilket man kanske inte är så van med nu för tiden, men efter ett tag kom jag in i stilen och då firar serien triumfer. BBC har producerat och de brukar kunna garantera kvaliten.

Boken använder sig av många tillbakablickar som presenteras i bruten tidslinje. Vissa saker som hänt tidigare får man reda på tämligen sent i boken. Serien har valt en något mer rak tidslinje vilket jag uppskattar som omväxling. Det boken vann på i mystik hade med stor sannolikhet resulterat i förvirring i serien.

Serien har en scen i slutet som visar vad som händer med mullvaden, något som boken bara antyder.  Sen fortsätter serien ett steg längre än boken och vi får se när George möter Ann igen. Det var en överraskande och välkomnad scen.

Bland skådespelarna sticker Ian Bannen i rollen som Jim Prideaux och Hywel Bennett i rollen som Ricki Tarr ut. Det var också lite kul att se Patrick Stewart i en liten roll. Men bäst är ändå såklart Alex Guiness med sitt minimalistiska spel av Smiley. Han är seriens klarast lysande stjärna. I scener då han inte är med längtar jag till nästa scen när han är där. Magnetiskt!

Betyg: 4/5

Hamburger Hill (1987)

Hamburger Hill omnämns som en av de mest realistiska Vietnam-krigsskildringarna som finns om man frågar veteraner från kriget. Detta är mycket lätt att tro på, BOATS som den är. Filmen är lika händelselös som grisig. Vi får följa en liten grupp unga soldater. Kan det vara en pluton kanske? Några av killarna är erfarna och fokuserar på att försöka att överleva tills de får åka hem. Vissa är gröngölingar, dvs de kan inget och risken att de dödas fort är mycket stor.

Under första halvan får vi följa dem under en fas i kriget då deras grupp inte deltar i speciellt många strider. De slår dank, borstar tänderna, går på bordell och annat vardagligt. Helt plötsligt anfaller Vietcong den postering de ligger och solbadar vid och vid sidan av några lokala sydvietnameser dör en av soldaterna. Under denna del av filmen snackas det då och då om att det ryktas om att de ska in i A Shau Valley igen. Hua, de erfarna får något beslöjat över ögonen inbillar jag mig.

Under andra halvan av filmen får vi följa gruppen när de anfaller fienden uppe på toppen av Hill 937. Under tio dygn anföll amerikanarna kullen drygt tio gånger. Soldaterna sprang uppför den branta och leriga backen under konstant beskjutning. I regn eller torrt. Springa, skjuta, springa.

Krigets meningslöshet visas med önskad tydlighet i filmen. Det anges aldrig något skäl till varför kullen skulle intagas. Som åskådare irriterades jag först över att allt var så oförklarat och kaotiskt. Ibland sprang de uppför, ibland stapplade de ner igen. Ibland stapplade andra amerikaner ner när de sprang uppför, ibland hördes strider nära inpå trots att de började dra sig tillbaka. Titt som tätt dånar jetflyg över höjden som släppte ner några ton napalmbomber.

De få gånger någon i gruppen nådde toppen var de övriga så långt bakom att "vinnaren" bara sköts i bitar. Någon gång tog de sig förbi ett skyttevärn nära toppen bara för att bli beskjutna eller bli nedstuckna bakifrån.

På något magiskt sätt blir filmen mer och mer klar ju längre in i kaoset man kommer. Soldaterna fick antagligen aldrig reda på varför de skulle springa upp, upp, upp. The big picture? Need to know basis. Det kaos jag upplever är menat från regissören. Filmen är kaotisk för att visa på meningslösheten i alltet. Den är brutal på ett ohäftigt vis, sorglig på ett ocharmigt sätt och tankeväckande på ett tankeväckande sätt.

Skådespeleriet är bra men ganska utsuddat. Ingen i gruppen sticker ut som en Elias eller en John Rambo. Alla dör ensamma ändå. Det är trots allt några av skådisarna som här gör tidiga roller, Don Cheadle, Michael Boatman, Dylan McDermott, Steven Weber och Courtney B. Vance.

Den jobbigaste scenen var när VC anföll floden och klippte en massa civila. Den lilla flickan som satt och försökte skaka liv i sin döda mor... Mycket känslosam och sorglig scen.

Brutal film, men bra. Jag ger Hamburger Hill tre "segrar" av fem möjliga.

Betyg: 3/5