52 Directors: John Carpenter

John Carpenter är en amerikansk regissör som är känd för sina filmer och för att han är en hejjare på att skriva suggestiv filmmusik. Carpenter har gjort flera kultfilmer inom action, sci-fi och skräck.

En av de första barnförbjudna filmerna jag såg på bio var Carpenter's Flykten från New York vilken tillsammans med The Road Warrior präglade mig i ung ålder till att gilla dystopiska framtidsvisioner. Trots några riktiga trevliga rullar har Carpenter inte varit en uttalad favorit, men nog ska det gå att samla ihop till en topp 5 i alla fall tänkte jag.



Without further ado...

John Carpenter topp 5

5. Assault on Precinct 13 (1976)

En frejdig sjuttiotalare med ganska bra karaktärer och en tät stämning. En film som jag tog mig an att se under Decennier.

4. Big trouble in Little China (1986)

Ett nostalgipick. Jag såg den hemma i Skövde på sent åttiotal. Kommer inte ihåg så mycket mer än att den var mindre spännande men mer rolig än förväntat.

3. Halloween (1978)

Jag gillar den! En film som jag såg för första gången för drygt två år sedan. När jag var ung skippade jag den men råkade se Halloween II från 1981 i alla fall.

2. Escape from New York (1981)

En av mitt unga jags favoritfilmer alla kategorier. Vid omtitt med systersöner visade det sig att filmen håller ganska väl. Den har några år på nacken men den är fortfarande fylld av kul karaktärer, en massa coola scener och en sablans bra filmmusik.

1. The Thing (1982)

Klart bästa filmen på listan. Jag såg den för första gången på en vhs hemma i Skövde. Senare den kvällen skulle jag köra bilen upp på Billingen för att leta reda på kompisarna som hade fest ute i skogen. Gissa om jag kollade mig bakom ryggen när jag körde bil i mörkret och gick in i den svarta skogen...


Jag har sett nio av John Carpenters arton filmer:

1. Dark Star (1974)
2. Assault on Precinct 13 (1976)
3. Halloween (1978)
4. Escape from New York (1981)
5. The Thing (1982)
6. Starman (1984)
7. Big trouble in Little China (1986)
8. Escape from L.A. (1996)
9. Ghost of Mars (2001)

Hoppa nu över och kolla in vad Mr Christian tycker om John Carpenters filmer.

Ghosts of Mars (2001)

Ghost of Mars är en scifi-skräckis av John Carpenter från 2001 men den kunde lika gärna vara från tidigt nittiotal. Det känns som en rejäl b-film med influenser från The Road warrior, Mad Max Beyond the Thunderdome och varför inte Carpenter's egen Assault on precinct 13. Monstren i filmen påminner inte så lite om Joss Whedons reavers också. Jag undrar jag om Joss måhända har blivit inspirerad av denna film i sin design av reavers...

Handlingen är det inget fel på. Monstren blir extra skrämmande när man i princip inte kan döda dem. Jag gissar att människans tid på Mars är över efter denna film. Hur skulle de kunna klara sig? De måste lyckas stänga in varenda monster i ett hermetiskt slutet rum för att får bort själarna som flyger fritt. Svårt minst sagt.

Däremot är dialogen svag och de flesta skådespelare lite halvkackiga. Var och varannan dialog framförs utan känsla. Det är som att varje skådespelare säger sina repliker i ett vakuum, som om de inte agerar med sina skådespelarkollegor. Jag blev mycket besviken på Pam Grier. Att hon var så fyrkantig hade jag helt glömt. Hade för mig att hon var helt ok i Jackie Brown.

Vid sidan av att jag ville diska av denna film från Carpenter var jag också lite nyfiken på actionskådisen Jason Statham. Tyvärr är han stiff i denna film, helt under isen. Måste varit oerfarenhet eller dålig regi. Han är klart bättre i andra filmer jag sett honom i.

De två skådisar som klarade sig bäst är Ice Cube och Natasha Henstridge. De fyller ut sina karaktärer lite i alla fall och de har en bra personkemi. Men det är "too little, too late".

Filmen har en stor goof i slutet. Man ser vetenskapskvinnan Whitlock hoppa på tåget men sedan syns hon aldrig till mer. Hon försvann bara ur handlingen. Gissar att pengarna eller intresset tröt och de klippte bort lite av slutet av manus. Sånt händer. Kände ni igen Joanna Cassidy som spelar Whitlock? Hon spelade replikanten Zhora i Blade runner, ni vet, hon i den genomskinliga regnrocken...

Musiken brukar vara Carpenters styrka, men här var den en direkt svaghet och distraktion. Hans välkända syntmusik har bytts ut till en vedervärdig hårdrock. Inte hans forte.

Betyg: 2/5

Escape from L.A. (1996)

Varför har jag inte sett Escape from L.A. kan man undra. Jag älskade Flykten från New York när jag växte upp. Men när uppföljaren till slut kom ut på nittiotalet var jag inte sugen på den trots att jag har en tydlig ådra i mig att vilja "se klart" på filmserier. Som jag kommer ihåg det hann jag uppfatta vilka dåliga recensioner filmen fick. Men nu när jag skulle förbereda en topplista med Carpenters filmer ville jag såklart se den ändå, trots att mina förväntningar var ganska lågt ställda. Trots det blev de inte överträffade.

Det bra med filmen är ganska lätträknat. Det var lite coolt att återbesöka Snake Plissken. Kurt Russel är cool i rollen. Peter Fonda som en surfar-dude var kul att se. Slutscenerna med den besvikne presidenten var också bra, som förväntat fick vi en kopia på slutet av den första filmen. Bra. På tal om presidenten var den karaktären kul, en satir över högerextrema kristna grupper i USA. Kul, sådant gillar vi. Steve Buscemi var dock för mycket som om han spelade en karikatyr av sig själv. Harry Dean Stanton var mycket bättre i den rollen. Men på det hela taget var detta en mycket svag film. Tyvärr.

Låt mig lista de sämsta sakerna med Escape from L.A. Jag har redan glömt det mesta från filmen, men lyckligtvis gjorde jag några få anteckningar.

5. Jag har skrivit något om en kryptävling mot devicet som alla ville ha. Kommer inte ihåg vad som hände. Antar att de kröp. Snake mot Cerveza Jones kanske?

4. Ett av alla udda färdmedel i denna film var när de alla hoppade in i varsin hängflygare. Inte speciellt spännande i en actionfilm.

3. Scenerna med plastikkirurgen och hans monstruösa medhjälpare var lite kul, "only in Los Angeles". Men till slut var nog den scenen roligare på pappret än hur det blev i utförandet. Det var scenen som motsvarades av de galna kannibalerna i kloakerna i första filmen. Den första filmen vann den kampen också.

2. På tal om jämförelser mellan scener. I första filmen kastas Snake in i en boxningsring för en envig till döden med en groteskt stor kille. Bra scen! Ännu bättre slut. Vad gör man då i L.A.? Basketplan! Snake tvingas "shoot some hoops" med livet som insats. LOL, det är för uselt. Uselt!

1. Vinnare i listan av pinsamma scener blir dock surfningen och hoppet mellan surfbrädan in i Cervezas bil. Skämskudden!!

Kan en film som detta få något annat än en etta? Jodå, den har lite hjälp av nostalgin från första filmen och en lite gnutta charm i all sin eländighet. Jag såg Valeria Golino i en mindre roll, ännu en kopia från första filmen, en tjej med skinn på näsan som hjälper Snake men blir "collateral damage" som tack för hjälpen. Sen är det något som lockar med dessa dystopiska framtidsvisioner.

Jag får ändå ge Escape from L.A. en svag tvåa.

Betyg: 2/5

Starman (1984)

Första titten, alldeles för sent såklart, men det är slående hur stor rip-off detta är av den andra filmen om en rymdvarelse som landar på jorden, lär människan vad kärlek är och sedan vill åka hem. Om jag sett Starman när jag var yngre hade den kanske varit en nostalgisk favorit vid det här laget, vem vet?

Men för att få det helt ur vägen först. Detta är en blek, mycket blek, kopia av E.T. The Extra-trerrestrial som kom två år tidigare. Detta går inte att komma ifrån. Istället för den lilla leksaksfiguren får vi här en klonad Jeff Bridges som lär sig språket supersnabbt, förskräcks över människans ondska men också ser vår godhet. Jeff Bridges är inte speciellt bra i denna roll. Han ska spela sin utomjording i en människokropp som om han vore en dåligt finjusterad robot och det blir pannkaka.

Karen Allen gör dock en bra insats och hon står för värmen och den lilla personkemi som skapas mellan huvudpersonerna. Jag gillar henne, men det är givetvis lite svårt att inte se henne som Marion från Indiana Jones-filmerna när hon dyker upp på skärmen.

Historien som sådan är ganska gullig om än lätt att förutse under filmens gång. Den har hjärtat på rätt plats i alla fall. En film som denna har dock åldrats mycket dåligt i och med att vi har fått filmer som Arrival som behandlar besök från utomjordingar på en helt annan nivå.

Betyg: 2/5

Escape from New York (1981)

Flykten från New York är kanske inte en så speciellt bra film? Jag har ingen aning då jag endast kan se med en femtonårig novis ögon. från eran när det var helt nytt med barnförbjuden film för unga jag. Nostalgins känslor för en film som denna är starka. Jag präglades tidigt på postapokalypsen och science fiction. Filmer från eran var vid sidan av denna filmer som The Road Warrior, Alien, The Warriors och The Thing. Kurt Russel var bad ass och filmerna fick fantasin att skena iväg. Nu för tiden visar jag dessa gamla actionfilmer hemma i min biolsalong för systersönerna David och Måns. Brädspel och actionklassikers, den perfekta helgen.

Det första som slår mig när vi satt oss ner och börjat titta på denna film är hur bra John Carpenters filmmusik är. Ibland känns det som att det är en av Carpenters största styrkor och här sätter den stämningen perfekt. Visst känns det lite som att filmen är en lågbudget b-film, men känsla slår ofta stor budget och "fernissad yta". Filmen triggar en massa nyfikenhet och fantasi om världen den beskriver.

Första halvan är väldigt bra men jag har alltid tyckt att den tredje akten är något svagare. Själva jakten över bron är helt ok, men Donald Pleasances insats som presidenten drar ner slutet lite. A number one! The Duke of New York! 

Men mycket är suveränt. Miljön som tagen från en science fictionbok med alla de olika gängen med de läskiga galningarna i tunnelbanan som pricken över i:et. Harry Dean Stanton som alltid är superb. Kurt Russels Plissken som måste vara en av de tuffaste som visats på stora duken! Filmen har en uppsjö av bra skådisar i andra biroller; Lee Van Cleef, Ernest Brognine och Isaac Hayes för att nämna några.

B-film eller inte så gillar jag fajtscenerna i filmen. De går inte överstyr och håller sig hela tiden inom vad som är rimligt. Filmen ansågs nog på åttiotalet som ganska brutal men jag tycker det bara är bra. En film som detta ska vara lite rå.

Flykten från New York är en gammal favoritfilm som länge låg på min topp 10 över alla filmer jag sett. Hey! När jag var ung!! Jag var mer eller mindre säker på att den skulle upplevas supertöntig nu men jag måste säga att den höll upp väldigt bra!

Jag ger den 4 lappar över ögat av fem möjliga, medveten om att ett betygsnäpp kommer av nostalgin.

Måns gav filmen 3/5 och David gav den 3.5/5. Bra killar det.

Kul trivia är att James Cameron var "director of photography: special visual effects". Han kom att göra några av åttiotalets bästa actionfilmer lite senare...

Betyg: 4/5

 

Halloween (1978)

Det var helt galet egentligen. Jag hade sett Halloween II men inte John Carpenter's klassiska Halloween från 1978. Galenskaper! Men nu inför bloggning om de bästa filmerna från 1978 gavs chansen att se ikapp denna och andra filmer från året. Halloween blev ju förstås väldigt framgångsrik och den anses vara en central film inom subgenren slasher horror movies. Det är klart att det är kul att se en film som givit upphov till en herrans massa uppföljare och blivit efterapad av många fler.

Det filmen gör bra är att den är spännande, har en bra score och att den har en skön, till och med charmig, stämning. Det är mycket sjuttiotalsvibb över denna film. Detta ställs mot de negativa sakerna vilka inkluderar generellt sett ganska taffliga skådespelarinsatser och väldigt fyrkantig och stolpig dialog som jag dessutom upplever som bitvis dubbad i efterhand.

Filmen är mindre blodig än vad jag hade föreställt mig i huvudet. Monstret, Michael Myers, får man inte se tydligt förrän långt in i filmen. Detta verkar vara helt enligt den teknik för att bygga upp spänning som Spielberg gjorde i Jaws (Hajen). Den gången var det för att robot-hajen inte var klar för filmningen förrän sent under produktionen. För efterföljande filmer måste det varit manusval då spänningen alltid (alltid!) blir större så länge man inte får se monstret (tydligt).

Michael Myers ser fördjävligt äcklig ut med mask och allt. Han är ett bra monster och jag gillar beslutet att inte förklara mer om hans bakgrund eller sjukdom än vad som nu görs. Man kan dock undra lite hur en kille i overall och mask kan åka och gå omkring i förorten en hel dag utan att fler personer ser honom eller tycker att det är konstigt. Laurie ser honom men hon lyckas på något sätt övertyga sig själv om att han inte finns. Senare ser barnen honom och kallar honom till och med "the boogeyman", men ack ingen slår larm nu heller. Det är bara den gode doktorn som vet vad som kommer hända... Huaahaaa.

Scenen när Laurie eller ett av barnen ser Myers bära på ett av sina offer framför huset på andra sidan gatan bakåtpåminner mig om en rejält creepy scen i True detective season 1. Det är när Rust och Marty närmar sig en gård och de ser något miffo komma gående med en mask över ansiktet. Det känns som att den scenen skulle kunna vara en homage till Halloween i alla fall.

Det var kul att se Halloween men jag skulle nog ha sett den för länge, länge sedan för att den skulle kunnat bli en favorit.

Jag ger Halloween tre oskulder av fem möjliga. Oskulderna överlever alltid!

Betyg: 3/5

Dark Star (1974)

Bomb #20: Let there be light.

John Carpenters första film Dark star har jag länge velat se. Jag hade extremt lågt ställda förväntningar på filmen. Det inryms inte bara så kallade "klassikers" i detta projekt, nej det kan finnas många skäl till att man ville se en film. I detta fall var det för kopplingarna till Alien-filmerna samt det faktum att John Carpenter är något av en nostalgifavorit med flera sköna filmer från 80-talet.

Carpenter gjorde filmen tillsammans med Dan O'Bannon som för övrigt gjorde det mesta i filmen, manus, klippning och spelade en av huvudrollerna. Detta är en glad petitess på sci-fi-himlen. Med en antagligen mycket begränsad budget har Carpenter och O'Bannon gjort en film om en crew på fyra astronauter som åker omkring i universum i sin rymdraket Dark Star och bombar instabila världar.

Dan O'Bannon skrev senare manus till Alien och Total Recall med flera filmer.

Dan O'Bannon

Filmen är mer "campy" än bra, men om man är på rätt humör är den festlig. Jag smålog flera gånger.  Den klassas som en klassiker inom genren på imdb och det är den väl, men mest på grund av dess kopplingar till "riktiga" klassikers än dess egna meriter.

Några scener höjde jag ögonbrynen inför lite extra. I en scen tar en av killarna på Dark Star fram en kniv och lägger sedan vänster hand på en bänkskiva med utspärrade fingrar. Sedan börjar han hacka med kniven mellan fingrarna... Känner du igen scenen? Detta ursprung till den klassiska scenen i Aliens avslutas dock lite annorlunda.

En annan sekvens som får mig att tänka på Alien är den då Dan O'Bannon's Sgt Pinback jagar skeppets utomjording in i the cargo bay. Den sekvensen är mycket lik motsvarande scen när Brett (Harry Dean Stanton) jagar alien i filmen Alien. Ser du scenen framför dig? Är det inte något slemmigt som droppar från taket? Titta inte upp!

Här i Dark Star är dock utomjordingen inte riktigt lika läskig som i filmen Alien. Det är en badboll med lite maskeringsfärg påkladdat plus två alien-fötter med långa naglar. Mycket lustigt, eller inte, beroende på åskådarens humör.

Filmens intressantaste och roligaste del är den om de stora bomberna som har egen cpu och tänker själva. Jag får snabbt vibben från Dr Strangelove. Speciellt scenerna när skeppets huvuddator försöker övertala en av bomberna att den blivit armerad av misstag är kul, likaså scenen när en av killarna fintar bomben att avbryta launch genom att presentera ett filosofiskt dilemma för bomben (War games någon?)

Jag skulle kunna tänka mig att Dark star kan gå hem i goda sci-fi-vänners lag med en stor mängd alkohol, men som "riktig" film blir det lite för tunt. Därför ger jag Dar Star två filosofiska bomber av fem möjliga.

Betyg: 2/5

Assault on Precinct 13 (1976)

 

Got a smoke?

70-talet och tidiga 80-talets bästa actionregissörer måste varit Walter Hill och John Carpenter. Filmer som The Warriors, Escape from New York och The thing är bland mina "all time favorites".

En Carpenter-klassiker som jag dock missat var denna film, Assault on precinct 13. Precis som i favoritfilmerna från denna tid är handlingen ganska enkel i de bästa filmerna, så också i denna.

En brokig skara medborgare stängs inne på en nyligen nedlagd polisstation under en belägringsliknande anfall från ett brottsligt gäng i södra Los Angeles. Vi har en "police leutenant" som basar över stationen under nedläggningen, några sekreterare, en vanlig polis, en man som sökt skydd på stationen efter att han stött ihop med gänget samt vakter och fångar från en fångtransport som stannat till vid stationen.

Filmen liknar Night of the living dead minus zombies plus gängmedlemmar med skjutvapen. Denna film har dock en helt annan ton. John Carpenter har som brukligt skrivit filmmusiken och den är helt suverän. Otroligt suggestiv och bra. När jag såg om Flykten från New York nyligen var det Carpenters musik som mest stod ut.

Assault on precinct 13 kommer dock inte i närheten av Escape from New York. Dels är filmen inte lika spännande helt enkelt. Dels är miljön tråkigare, hur kan någon film mäta sig med ett Manhattan som blivit ett fängelse och befolkas av olika "stammar" av brottslingar? Men den största skillnaden är att denna film inte har lika lustiga karaktärer och dialog och den är därmed inte lika rolig och underhållande. Tonen i denna film är lite mer allvarlig och därmed mindre underhållande. Hade Carpenter kanske målet med mer samhällskritik med denna film?

Personen som har befälet på stationen, Lieuenant Bishop är helt anonym. Den farlige och lite lätt galne fången Napoleon Wilson är dock ganska kul. Han har en lite grej på gång med en av stationssekreterarna, fröken Laurie. Hon var häli så det var helt förståeligt.

Kul med gamla filmer som uppfyller förväntningarna. Detta var en bra film, om än inte på samma nivå som de jag nämnde i inledningen av denna text.

Jag ger Assault on precinct 13 tre döda gängmedlemmar av fem möjliga.

Betyg: 3/5