Roger Dodger (2002)

Kommer ni ihåg filmen Singles från 1992? Den sköna huvudpersonen Steve spelades av Campbell Scott. Vad blev det av honom egentligen? jodå, bland annat har han spelat huvudrollen i den lilla indyfilmen Roger Dodger. Jag hade hört denna film nämnas många gånger av Adam Kempenaar i podcasten Filmspotting. Nu var det dags att ge filmen en chans.

Det första jag slås av är hur väl jag känner igen Campbell Scotts röst. Han låter som en gammal vän. Det måste vara ett bevis för hur mycket Singles påverkade mig när jag såg den för länge sedan... Där uppe i Uppsala. Här spelar Scott en karaktär som påminner om Steve från Singles som nu är tio år äldre och bra mycket mer bitter.

Handlingen är enkel. Scott spelar Roger, en ungkarl som arbetar i reklambranschen i New York. Han har nyligen blivit dumpad av sin kvinnliga chef. de hade ett struligt förhållande. Plötsligt dyker hans sextonåriga systerson Nick upp. Ynglingen har frågor om "livet", dvs hur man skaffar sig brudar! Roger tar Nick med sig på ett dygns raggningsskola. Ungefär så.

Jag trodde först att Roger var filmens "hjälte", men det visar sig till slut att han snarare är en ganska sorglig och trasig figur. Han är mitt emellan karaktären Steve i Singles och Fassbenders Brandon i Shame. Roger är otroligt snackig. Och dryg. Han flörtar med kvinnor konstant. Ibland funkar det men ofta är han bara elak. Han säger "sanningar" som han ser det. Med reklammannens skarpa ögon "klär han av" alla i sin närhet genom hemmasnickrade psykologiska analyser.

Krocken mot Nicks naiva och i grunden schyssta high school kille från någon förort i Ohio är stor. Nick spelas förträffligt av den på den tiden helt okände Jesse Eisenberg. Jag tror att rollen som Nick kan ha varit hans biljett till att få spela Walt i The squid and the whale.

Ok, Roger är alltså en hal rackare. Han kallas inte för Dodger för intet. Han är dessutom lite labil vilket understöds av en mycket besynnerlig musik hela filmen igenom. Detta är en film som skulle kunnat haft ett grymt soundtrack. Den utspelas i nattklubbsmiljö och det är partaj i princip hela filmen igenom. Perfekt för ett schysste soundtrack. Istället har regissören, Dylan Kidd, valt en ryckig och stressande experimentell musik. Den är mer eller mindre sinnesstörd. Jag antar att musiken ska spegla huvudpersonens inre kaos, men den är helt oharmonisk i mina öron.

Av de kvinnliga skådespelarna i filmen gillade jag de flesta. Undantaget är Iaabella Rossellini som inte är speciellt bra. Är hon någonsin det förresten? Tror inte det. Jennifer Beals och Elizabeth Berkley är med i en längre sekvens i filmen som kanske är filmens starkaste del. Tidigt i filmen dyker allas vår favorit-companion Morena Baccarin upp i en liten roll. Hon är snygg som satan. God damn it.

Jesse Eisenberg är underbar i denna film. Mycket imponerande när han balanserar mellan att hans karaktär försöker spela tuff och hur den genomgoda "vanlige killen" ändå lyser igenom. Jag skrattade gott åt hans försök att undvika att falla i fördärvet under influenser från sin morbror.

Jag finner denna film mycket intressant. Det är annorlunda när huvudpersonen är så svår att sympatisera med. Visst han är underfundig i sina analyser, men egentligen är han ett "asshole". Han drar den ena lustiga parallellen till sportens värld efter den andra när han beskriver raggning, men det är inte lockande att försöka efterapa honom. Man vet att det är en indyfilm när det är så svårt att placera sina känslor för karaktären. Ena scenen rycks man med, andra kryper det under huden på en för att Roger beter sig så pinsamt. Men som film gillar jag detta. Känslan finns där. Dylan Kidd lyckas kanske inte ända fram men han spände bågen i alla fall och de respekterar jag.

Jag ger Roger Dodger fyra "lines that will blow you away" av fem möjliga.

Betyg: 4/5

The Book Of Eli (2010)

"I want to see the book"

Denzel Washington verkar ha fångats i ett fack. Med undantag av den förträfflige "Training day" har jag bara sett honom som en god och vis "uber-mench". Karaktären är tämligen orealistisk. I "The book of Eli" ser vi honom i samma roll igen. Detta är en intressant film som misslyckas katastrofalt mot slutet.

Man kan se filmen som en renodlad postapokalyptisk actionfilm och då är den lik "The Road Warrior", fast mycket sämre. Man kan också se den som ett inlägg i religionsdebatten. I en framtid då nästan alla biblar försvunnit, vill man då bevara de biblar som är kvar? Och vad ska man då använda dem till? Detta är den intressanta frågeställningen. Filmen var så intressant att den kunde diskuteras en hel kväll över en flaska rött. Tack Frasse för inspirerande synpunkter!

Jag kommer nedan erbjuda ett alternativt slut, så jag spoiler-varnar redan här. Om du inte vill veta vad som händer i denna film sluta läsa nu och gå och ta en kaffe istället. Genial!

Filmen utspelar sig 30 år efter the big flash (världskrig). Detta är en film med starkt religiöst tema. Efter kriget har de få överlevande bränt alla biblar som finns utom en. De ansåg att kriget startades pga religionen (rimligt antagande). Eli har i sin besittning den sista bibeln på jorden. Han har fått ett uppdrag av en inre röst (guden?) att föra den:
"West"

På sin väg möter han rövare, kannibaler och en ond man (Oldman) som vill nyttja bibeln för att dupera, styra och förtrycka människorna. Där borta i väster, på Alcatraz av alla ställen, finns de goda människorna som vill bevara det fina och sköna med Bibeln. Använda den för det goda (orimligt, jag vet).


Hela filmen kunde varit en allegori för kampen som utspelades då Bibeln skrevs. Skulle boken användas för styrning och förtryck? Män som hade makt tänkte nog så, eller skulle den användas för individens glädje och bästa? Vem vann?

Nej filmen går inte den rätta vägen. Den beskriver hur Eli lyckas föra boken till de goda (i någon mening i alla fall). Detta trots att han själv är blind. Han har "the faith" och han är "protected". När den onde mannen får tag på boken visar det sig att den är i blindskrift och han har ingen som kan översätta den. Filmen slutar med att läckerbiten Milan Kunis går ut i den farliga världen beväpnad till tänderna, med coola pilot-solbrillor och med perfekt frisyr.


Filmen hade varit mycket mer intressant om de onda också fått en version av boken och att framtiden varit oviss. Skulle då historien upprepa sig? Lär vi oss av våra misstag? Skulle de som ville använda den för att styra och betvinga vinna över de som ville använda den för goda ting?

Istället blir filmen en ganska tråkig och blödig historia om att rädda "de goda orden" och den får okristligt nog bara två blinda huvudpersoner av fem av mig.

Betyg: 2/5