Visar inlägg med etikett Ivan Reitman. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Ivan Reitman. Visa alla inlägg

söndag 25 februari 2018

Evolution (2001)


Nurse Tate: I'll get the lubricant...
Dr. Paulson: There's no time for lubricant!
Harry Block: There's ALWAYS time for lubricant!

Nu var det dags att se om en film som legat och rumlat i mitt huvud ända sedan jag såg den någon gång för cirka 15 år sedan. Ivan Reitmans Evolution med David Duchovny, Julianne Moore, Orlando Jones och Seann William Scott i huvudrollerna. Detta är en vetenskapskomedi om de dråpliga händelserna efter ett meteoritnedslag som för med sig en utomjordisk organism som utvecklas i en rasande fart här på jorden. Den nya kompisen hotar att ta över allt liv på jorden inom någon måndag om inte vetenskapspersonerna hittar ett sätt att stoppa den.

Duchovny spelar en avdankad före detta specialist för armén som nu får chansen att få upprättelse. Hans karaktär påminner mig mer om Hank Moody än Fox Mulder. Julianne Moore spelar en högt ställd vetenskapskvinna med en skarp hjärna men klumpig som tusan. Orlando Jones står för mycket av den fysiska humorn som side kick till Duchovny. Till sist har vi den sköne Seann William Scott i sin vanliga roll.




Typ av humor?
Detta är en ren komedi även om den har en avspänd inställning till vetenskapen. Som om man tar känslan från Ghostbusters, lite galna idéer från Men in Black, en nypa av handlingen från Outbreak och adderar lite av personligheten från Hank Moody till mixen.

Mycket av humorn är fantastiskt svårtolkad. Är det ok att den svarte Orlando Jones är en sådan pajas och att han råkar ut för alla missöden i filmen. Tänker speciellt på scenen när de måste få ut insekten ur hans kropp. Alla som gillar scenen med Fletch hos doktor Dolan kommer stortrivas. Även Julianne Moores karaktär får en att både skratta och oroligt vrida på sig i soffan. Får man ha skämt om att den kvinnliga vetenskapsmannen är klumpig och snubblar på sina höga klackar hela tiden? Det är allt annat än tillrättalagt och passivt i alla fall. Jag gillar utmaningen och finner vissa av nämnda scener som roliga medan andra inte känns som att de sätts perfekt.

Till de fyra huvudkaraktärerna finns flera roliga biroller här. Ty Burrells Flemming den lismande hjälpredan åt den onde generalen är kul. Sara Silverman är med i en enda scen och nailar sin arga ex-flickvän perfekt. Dan Akroyd sveper in som Arizonas guvernör och gör något liknande som han gjorde i Grosse Pointe Blank.




Filmkvalité vs. humorkvalité
Har den något hjärta då? Jomenvisst det finns ett ganska varmt hjärta bakom allt. Det är en snäll film även om vissa av de mer hejdlösa scenerna får en att undra om hur politiskt korrekt det är. Som film är nog ändå allt värde i humorbitarna. Den har inte jättemycket annat att erbjuda. Specialeffekterna är inte usla men lär inte gå till historien som banbrytande heller. Självklart finns det en stor och härlig kärlekshistoria mitt i allt schampo. Den biten är mysig men även här är den mer av ordinära sorten.




Manus vs. skådespelare
Idén är rolig, manus inte extraordinärt men skådespelarna är mycket bra. Vi fick också känslan av att en hel del av dialogen kan ha varit improviserad. Orlando Jones är den som testar gränserna. Hans Harry är som en snällare och mindre Rudy Rhod. Både Julianne Moore och framför allt David Duchovny är favoriter och de sörjer för att jag inte har trist en enda sekund under filmen.




SST (Sensmoral, Stereotyper och Tropes)

En sensmoral: rädda världen med schampoo så blir det bra för alla inblandade!

Två stereotyper: måste vara den elake, arerogante och sexistiske generalen som inte drar sig för att använda napalm mot rymdvarelserna. Den andre är huvudpersonen (Duchovny) som är jättesmart och duktig på sitt jobb men som inte kan hantera eller acceptera auktoriteter och därmed hamnar i trubbel.

Tre tropes:

a. Återanvända karaktärsegenskaper från skådespelares roller i andra filmer/serier. Duchovnys Ira litar inte på myndigheterna.. som om han vore Fox Mulder.

b. Den svarte killen dör först. I en rolig scen utbrister Harry att "the black dude dies first!". Skojar med tropen...

c. Klumpiga söta tjejen: Julianne Moores Allison lyckas snubbla på sanden. Intressant nog var det Julianne Moores idé att addera klumpigheten till Allisons karaktär.



Favoritkarakärer?
Gillar alla fyra i huvudrollerna. Seann Williams Scott är brysk och slängig men han är skön och har hjärtat på rätt ställe. Orland Jones känner jag ju igen men jag kan inte erinra mig var jag sett honom förr. Han är som en lillebror till Eddie Murphy, en skön prick. Julianne Moore har jag gillat sedan hennes rödhåriga kalufs oväntat dök upp i Short Cuts. Hon är bra också. David Duchovny är en av mina fravoriter. Han ÄR Hank.




Trivia från imdb.com

David Duchovny turned down a role in Star Wars: Episode II - Attack of the Clones (2002) to appear in this movie.

Initially written as a serious science-fiction thriller, Ivan Reitman hired David Diamond and David Weissman to re-write the project as a comedy.



Omtittningspotential?
En viss omtittningspotential. Skulle speciellt gärna se om den med den store Frans nåpgon gång!


Slutomdöme
Mysig och rätt så¨rolig film med flera sköna skådespelare. Ivan Reitman vet vad han gör när det kommer till komedi. Inte världens bästa komedi men väl värd att vårda i arkivet.


Betyg: 3/5










söndag 2 november 2014

Draft Day (2014)


Ali: How is it that the ultimate prize in the most macho sport ever invented is a piece of jewelry?

En av säsongens största matcher spelas ikväll då Denver Broncos (6-1) möter New England Patriots (6-2) på bortaplan. Det är sextonde gången de legendariska quaterbackarna Peyton Manning och Tom Brady möts. Låt oss alla hålla tummarna för att de goda vinner. Vi är nu nästan exakt i mitten av grundserien av 2014 års NFL-säsong. NFL draften 2014 hölls på Radio City Music Hall i New York City i maj månad. Houston Texans hade första-picket och valde DE Jadeveon Clowney, Atlanta Falcons valde OT Jake Matthews med det sjätte picket och Tampa Bay Buccaneers valde WR Mike Evans med det sjunde picket.


Filmen Draft day utspelas under första dagen i NFL draften 2014, fast i en parallellvärld. Vi får följa Cleveland Browns General Manager Sonny Weaver Jr (Kevin Costner) som dealar och wealar, kämpar och våndas, tänker och känner efter vad han ska göra under den så kritiska draften.

NFL har uppenbarligen hjälpt till en massa i produktionen denna film och det är kul att se. Jag tycker att det förtar en hel del av känslan när filmer om NFL måste hitta på låtsaslag för att de inte får tillstånd av NFL att göra det på riktigt. Any given Sunday är en av de filmerna, den är bra men den hade kunnat vara  ännu bättre. Nu är till och med NFL Commissioner Roger Goodell med i Draft day. Dessutom ser vi en massa journalister och gamla spelare från det riktiga NFL. Resten av filmens handling är ren fiktion. Det blir en ganska skön mash-up mellan dagens profiler inom NFL och rent påhitt.


Filmen påminner givetvis en hel del om Moneyball. Denna känns dock lite mer lättviktig. Dessutom tror jag att Moneyball förutom vissa konstnärliga friheter var ganska trogen historien, vad som verkligen hände. I Draft day sker en del ganska sensationella saker, varav några är lite svårt att tro på. Både en och två av de inblandade GM:arna beter sig naivt och det förtar känslan lite. Browns head coach Penn (Denis Leary) beter sig också som en barnunge. Visst finns det kanske fall i historien där spektakulära saker har hänt runt verklighetens drafty day, Saints trade för att kunna plocka upp RB Ricky Williams kommer snart till minnet, men storyn i Draft day känns ändå krystad och mer amatörmässig än hur verkligheten egentligen är.

Oki, vad hände då, hur var historien om Ricky och da Saints? Head coach Mike Ditka tradade upp i draften 1999 och tog Ricky Williams med det femte picket. I utbyte för detta fick Washington Redskins alla Saints draft picks '99 plus första-picket och tredje-picket i draften året efter. En humungus trade och helt galen om du frågar mig. Omslaget på ESPN magazine kort därefter var mycket talande... Coach Ditka la alla sina ägg i en korg, for better or worse... Hur det gick? Nja, Williams var en helt ok RB men spelade bara tre säsonger i laget innan han blev tradad till Miami Dolphins för fyra draft picks inklusive två förstarundor... Ja, så det var kanske inte så himla illa pinkat av Ditka ändå...


Nåväl, ibland överträffar verkligheten fantasin, men inte riktigt i detta fallet. Draft day är en underdogstory med en mysfarbrorlig Kevin Costner i huvudrollen. Den är snyggt gjord och berättad i ett rappt tempo. De nästan två timmarna flög fram. Jag älskar ju NFL och för mig var filmen mycket intressant, men för er som inte har en aning om vad jag pratar om när jag säger dime defense, sacks, interceptions, naked bootlegs eller two points conversions kommer kanske denna film inte kännas riktigt lika intressant.

Jag ger Draft day tre picks av fem möjliga.

Betyg: 3/5

A piece of jewelry

10 notabla draft picks i Denver Broncos history:

Terrell Davis (30), RB, 1995, sixth round
Shannon Sharpe (84), TE, 1990, seventh round
Tom Nalen (66), C, 1994, seventh round
Al Wilson, LB (56), 1999, first round
Von Miller (58), OLB, 2011, first round
Ryan Clady (78), OT, 2008, first round
Demaryius Thomas (88), WR, 2010, first round
Steve Atwater (27), SS, 1989, first round
Karl Mecklenburg (77), LB, 1983, round twelve
Rulon Jones (75), DE, 1980, first round

Rod Smith (80), WR, 1994 - undrafted