Förra veckan nämnde jag något om dödsångest i min revy av Joachim Triers Verdens verste menneske. Detta återkommer i dagens text. Slutsekvensen i The last duel gav mig något av den starkast känslan av dödsångest jag känt på länge. Denna gång var det inte så mycket för min egen del utan för personer i filmen. Det om något är ett bra tecken på att jag var helt och hållet indragen i filmens värld och att jag till fullo kände med vissa av karaktärerna.
Egentligen vill jag inte säga för mycket om handlingen då jag tror att spänningen runt handlingen är en viktig del i hur man upplever filmen, bra eller tråkig. Så därför kommer jag mest prata om filmen utifrån. Den är regisserad av mästaren Ridley Scott. Han har flera klassikers på sin resumé men under många år nu känns det som att han varierar mellan toppenfilmer och tråkiga "cash grabs". Det kan kanske vara så att han är beroende av ett bra projekt med ett bra manus helt enkelt.
För denna film har Matt Damon och Ben Affleck slagit sig samman med Nicole Holofcener för att skriva manus som bygger på Eric Jagers historiska bok. Manus är en av filmens styrkor.
The last duel är titeln på filmen och också exakt vad den handlar om. Detta är en film som är baserad på en mycket väl dokumenterad duell i Paris den 29:e december 1386. Det var den sista av staten (kungen) officiellt erkända duellen som avgjorde ett rättsfall, en så kallad "trial by combat". Vad det nu kallas på svenska egentligen? Något om tvekamp eller envig kanske?
Filmen är strukturerad likt Kurosawas Rashomon där samma skeende berättas ur de tre huvudpersonernas synvinkel en efter en; Jean de Carrouges (Matt Damon), Jacques de Gris (Adam Driver) och Marguerite de Carrouges (Jodie Comer). Jag tyckte att filmen var lite trög efter den spännande prologen, som fick sin förklaring i slutsekvensen, men allt eftersom historien utvecklades och jag insåg att vi hade med Rashomon-greppet att göra blev jag mer och mer engagerad. Alla skådepelare briljerar i sina roller. De tre huvudpersonerna imponerar och de har ett starkt stöd från Ben Affleck som spelar sin aristokrat på ett ypperligt sätt. Jodie Comer som Margueritte bär dock filmens hjärta och själ. Hon är alldeles förträfflig.
Superb film för att vara ett historiskt drama, världsklass på produktionsvärdet och överlag bra skådepelare. Så kommer vi då till slutet. Jag tror att om man är fullt investerad i karaktärerna när slutet och rättegången närmar sig kommer man gilla denna film. Jag tyckte i alla fall att slutet var horribelt spännande. Vilken ångestkänsla!
Quelle spectaculaire! Quelle magnifique!
Betyg: 4/5
Blev tyvärr inte riktigt lika engagerad och indragen som du men fortfarande en solid film, särskilt vad gäller manus och Jodie Comer. Metoo-medeltid :)
SvaraRaderahttps://bilderord.wordpress.com/2022/01/29/the-last-duel-2021/
Håller med. Jag hade också tänkt solid film om jag inte funnit slutet så engagerande. Kände in Marguerites situation ute i varje cell i kroppen. Den typen av filmupplevelser växer inte på träd direkt så jag ger med stor nöjdhet filmen en fyra. Glad Valborg! :-)
RaderaDen här filmen misslyckades totalt i biljettkassorna och jag förstår varför. Filmbolaget och Ridley Scott själv blev sura och kritiserade publiken för att publiken tyckte fel ungefär som som hände när Ghostbusters 2016. Affleck är rätt bra men manusförfattarna är katastrofer. Affleck och Damon har skrivit manuset tillsammans med huvudförfattaren, och det är ett mycket libtard-aktigt manus med 2000-talets feminism som dikterar tolkningen av berättelsen, som börjar en gång och sedan startar om ytterligare två gånger (!) med berättelsen berättad från tre perspektiv, vilket gör det tråkigt. Man kan inte placera den senaste tidens feministiska politiska krav på folk i munnar och händer hos 1100-talskaraktärer. Denna anakronism gör hela projektet oacceptabelt. Det skulle räcka att bara spela upp den sista versionen av historien eftersom filmen redan från början visar sig komma att stödja kvinnans historia som den enda sanna berättelsen i denna moderna våldtäktstolkningsrättegång. När hennes svärmor träffar henne och får höra om våldtäkten, reagerar hon som en okänslig rättvisekrigare till politiker: "Vad klagar du för, du har bara råkat ut för samma sak som kvinnor överallt drabbas av..." typ. Som om svärdottern var lika lite värd som bondflickorna. En helt sjuk idé vid denna tid, då adelsfolk var att skydda medan ingen brydde sig om om en bondflicka blev våldtagen lite då och då. Så djävla dålig film. Sorry men Scott blev senil för flera år sedan. Han är ju rena Joe-vad-heter-jag-nu-igen-Boden.
SvaraRaderaDå tycker vi olika! Formatet med samma skeende berättat ur tre olika perspektiv är riktigt bra denna gång. Du har säkert sett Akira Kurosawas film Rashomon från 1950. Det var (kanske) den första filmen som använde det greppet. Klart intressant och en spännande studie på hur en situation kan upplevas, samt inte minst återges, olika beroende på vem som berättar om händelsen.
RaderaJag fann manus och filmen mycket bra och hela upplevelsen var stark. Det är vad jag söker. Känns inte meningsfullt att oroa sig allt för mycket om "me too" eller andra nutida samhällspolitiska debatter när det är en njutbar film. Politiken låter jag Twitter ta hand om. God Valborg! :-)
Mjae ska nog se filmen men just namnet Scott gör mig lite tveksam riktigt länge sedan han gjorde en riktigt bra rulle - typ - Bladerunner. Å andra sidan har han gjort en och annan ok rulle. Tids nog blir det en titt
SvaraRaderaÄh, Ridley Scott är bra. Kom igen!
RaderaMen denna film då... Risken är att du får för höga förväntningar av mitt betyg... men jag var riktigt positivt överraskad (omöjligt för dig nu...). Gillade både Rashomon-strukturen och handlingen som sådan. Ge den en chans, jag är nyfiken på vad hamnar, om du skulle gilla den eller tycka den är anus...