Jag hade tur när jag såg After Yang. Det är en otroligt intressant men likaså en otroligt långsam film. Om jag råkat se den vid fel tillfälle hade jag kanske somnat eller tappat intresset. Men hade tur som sagt och jag gillade filmen mycket. Det är en film som ligger kvar och rumlar i huvudet efter titten. Den är har en skön långsam känsla och den besöker många filosofiska frågeställningar, mycket om vad det innebär att vara en människa.
I en nära framtid har föräldrarna Jake och Kyra skaffat en människolik robot, en "techno-sapien", för sin adopterade dotter Mika. Hon kommer från Kina och föräldrarna ville att Mika skulle få en bror och dessutom för en connection med sitt ursprungsland. När en dag Yang plötsligt kraschar och "dör" vill Jake återuppliva honom. Men det visar sig svårare sagt än gjort och i samband med detta hittar Jake ett minne där Yang sparat korta filmer som minnen ur hans liv.
Detta är teman som Isaac Asimov ofta besökte och Yang påminner mig starkt om Asimovs första "Techno-sapien", den människoliknande roboten R. Daneel Olivaw som introducerades i romanen The caves of steel. Filmen påminner också mycket om Alex Garlands Ex Machina, förutom att Kogonada är helt ointresserad av element av thriller, action eller konspirationer. Istället är det snarare en känsla av förundran som genomsyrar filmen. Människorna i framtiden agerar långsamt och lågmält. Låter weird men det känns naturligt i filmen. För övrigt verkar vi ha svårt att reproducera oss i framtiden, grannen har klonat sin äldsta dotter till två yngre tvillingar (trillingar?).
Frågans som genomsyrar filmen är hur mänsklig Yang var, om han hade en själ. Minnena han samlat på sig verkade vara utvalda efter hur viktiga de var för honom, som om känslor styrde och inte kodningen. Detta får mig också att fundera över vår tid där våra liva dokumenteras med bilder och filmer på sociala medier. Hur påverkas våra minnen av bruket av smart phones?
Kogonaga tår för manus, regi och klippning. Han bollar med många teman samtidigt. Familjen sörjer Yang, saknad, döden och längtan. Kan ett AI bli kär och kan den har ambitioner med sitt liv? När går ett AI från att vara programmerad till att ha en själ?
Mycket fin film, den är som en dröm men en dröm som dröjer sig kvar istället för att snabbt blekna.
Betyg: 4/5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar