Val (2021)

"Documentary, Biography" står det på imdb om denna film. Ja, sannerligen, båda de sakerna är den, men allra mest en biografi om jag får döma. Val Kilmer började redan som mycket ung filma sitt liv. Han gjorde filmer med sina bröder. Sen drunknade hans lillebror och livet blev aldrig sig likt som det verkar. 

Vals karriär är nu över och han blickar tillbaka på sitt liv. Hans son står för berättarrösten, en röst som känns så bekant. Regissörerna Ting Poo och Leo Scott har haft tusentals timmars av "liv" att klippa ihop denna berättelse från. Det blir otroligt personligt och vi kommer in i det privata som varken biografier eller dokumentärer brukar lyckas med. Vi fick verkligen hänga med honom under hela livet, som den där flugan på väggen man talar om.

Jag var som förhäxad av filmen. Kunde inte slita mig. Den talade till mig på ett sätt som kom helt oväntat. Jag har alltid tyckt att Val Kilmer varit ok som skådis, men han har inte befunnit sig i mitt medvetande som en av favoriterna. Han har dock spelat i flera klassiska filmer som jag vuxit upp med så det är inte så överraskande att jag blev indragen i historien om hans riktiga liv. Nostalgins makt är stor.

Jag rördes av hans relation till hans barn och hans brustna dröm om sin flod.

Detta med dokumentärer är svårt. Ofta är de mer intressanta och fyller ens nyfikenhet. Och visst är hans liv intressant, men det var något helt annat som grep tag i mig denna gång. Jag gissar att det är känslan av bokslut och det ofrånkomliga stora vemodet med krydda av dödsångest som gjorde att filmen blev så stark för mig.

Betyg: 4/5