söndag 25 augusti 2019

Re-watch: Scott Pilgrim vs. the World (2010)


Under sommarens ljusaste dagar på resa från Hunnebostrand till Skövde svängde jag förbi Patrik nere i Göteborg. Efter en stämningsförstärkande promenad på den gigantiska Östra Kyrkogården var det dags för någon upplyftande film. Vi skulle se om en kul film och efter lite letande i Patriks filmhylla föll valet på Scott Pilgrim. Jag har sett den tidigare och skrivit om den på bloggen, här.

Filmen sprudlar av kreativitet och berättarglädje. Det är en perfekt film om man bara är ute efter att bli lite glad, och det är ju inte så lite om man tänker efter. Ett skratt förlänger livet heter det ju. Det är otroligt skönt att se om filmer ibland. Man kan bara flyta med och behöver inte koncentrera sig så mycket. Filmen kan bli som en snuttefilt eller ett god vän som inte ställer en massa krav på en. Man kan låta filmen skölja över sig och bara plocka ut russinen ur kakan, bara det bästa; Anna Kendrick bara för att, Mary Elizabeth Winstead som Ramona Flowers, Ellen Wong som Knives, Young Neil, Stephen Stills, Jason Schwartzman som Gideon, ja det finns så många härliga karaktärer. Självklart är rumskompisarna Scott och Wallace också sköna typer. Kieran Culkin i rollen som Wallace är helt hysterisk.

Jag la märke till hur mycket den liknar Eternal shunshine of the spotless mind. Har någon annan sett det? Edgar Wrights lek med stilen gör att den också påminner om en serietidning, en stark krydda i anrättningen. Det var en av de sakerna som var starkast för mig vid första titten. Filmen håller bra än idag. Den var i alla fall nästan det perfekta valet för kvällen i fråga. Tack till Patrik för sällskap, filmval och husrum för natten.

Betyg: 4/5









4 kommentarer:

  1. Denna funkade inte alls för mig men det var länge sedan jag såg den. Minns att jag trodde att jag skulle gilla den men det var något i filmen som gjorde att jag inte kom in i den och satt mest och blev små irriterad.
    Gör kanske ett nytt försök i en avlägsen framtid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, om man inte kommer in i stilen förstår jag att filmen faller platt. Kanske bättre att satsa på att se om filmer som du verkligen gillar! :-)

      Radera
  2. Ok, men inte så mycket mer för min del. Lite för hysterisk. Jag kan hålla med om liknelsen med Eternal... i det att bägge filmerna materialiserar och därigenom artikulerar sådant som i vanliga fall är outtalat. Däremot är sättet de gör det på och stilarna så pass olika att jag aldrig tänkt på dem som lika i det avseendet. Eftersom jag tycker bättre om Eternal... tycker jag förstås också att den filmen använder greppet bättre :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nja, den har ett unikt id, men hysterisk tycker jag är lite för starkt ord. Nästan lite hysterisk i sig att kalla den hysterisk... ;-)

      Såklart att Eternal... är den bättre filmen, men så är ju Eternal... en av de bästa filmernas som gjorts också. Men det var flera shots i filmen som påminde mig om den, se tex bilden på lekparken i snön ovan. :)

      Radera